Language of document :

Talan väckt den 23 oktober 2020 – Rumänien mot Europaparlamentet, Europeiska unionens råd

(Mål C-547/20)

Rättegångsspråk: rumänska

Parter

Sökande: Rumänien (ombud: E. Gane, R.I. Haţieganu och A. Rotăreanu)

Svarande: Europaparlamentet, Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

delvis ogiltigförklara förordning (EU) 2020/1055, närmare bestämt

- artikel 1.3, som ändrade artikel 5.1 b i förordning (EG) nr 1071/2009, och

- artikel 2.4 b och c, som ändrade artikel 8 i förordning (EG) nr 1072/2009 genom att införa en ny punkt 2a, ändra punkt 3 och införa en ny punkt 4a, eller

i andra hand, om domstolen skulle finna att de bestämmelserna är oupplösligt förbundna med andra bestämmelser i förordning (EU) 2020/1055 eller rör den rättsaktens kärna, ogiltigförklara rättsakten i dess helhet, samt

förplikta parlamentet och rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan anför Rumänien tre grunder.

1. Den första grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen, som stadgas i artikel 5.4 FEU

Rumänien hävdar att bestämmelsen i artikel 1.3, som föreskriver en skyldighet att återföra fordonet till driftscentret i etableringsmedlemsstaten inom åtta veckor, inte är nödvändig för att säkerställa att företaget verkligen är verksamt i medlemsstaten och uppenbart oägnad att uppnå det angivna målet.

Den medför en ekonomiskt omotiverad kostnad som är tyngande för företagen, orsakar meningslösa kostnader och ökar antalet körningar utan last liksom koldioxidutsläpp.

Rumänien anför vidare att bestämmelserna i artikel 2.4 a, b och c, som ytterligare begränsar cabotagetransporter, är uppenbart oägnad att uppnå de angivna målen och krävs inte för att lösa de problem som noterats beträffande bristande efterlevnad av cabotagereglerna.

De innebär ett steg bakåt jämfört med nuvarande nivå av liberalisering av marknaden och kan ge leda till stora obalanser i organisering av transportföretagens logistikkedjor och förlängda perioder av inaktivitet och körningar utan last. De nya bestämmelser som införts gör det svårare att tillämpa förordningarna på cabotage och gör kontrollmekanismerna mer komplicerade, vilket gör att meningslösa administrativa uppgifter för företagen tillkommer.

Båda åtgärderna är oproportionerliga sett till den negativa inverkan på transportföretag i EU:s medlemsstater, särskilt dem i unionens geografiska periferi.

2. Den andra grunden: Omotiverad inskränkning av etableringsrätten, som stadgas i artikel 49 FEUF

Rumänien hävdar att bestämmelsen i artikel 1.3 medför betydande kostnader för transportföretag etablerade i en medlemsstat i Europeiska unionens geografiska periferi. Det kommer att bli betydligt mindre lönsamt och därmed mindre attraktivt att starta ett sådant företag i de staterna. Samtidigt kommer redan etablerade företag att flytta sin verksamhet till stater i Västeuropa för att minska de negativa effekterna av skyldigheten att återföra fordon till driftscentret i etableringsmedlemsstaten inom åtta veckor.

Följaktligen utgör den bestämmelsen en inskränkning av etableringsfriheten i den mening som avses i artikel 49 FEUF. Den inskränkningen är omotiverad.

3. Den tredje grunden: Åsidosättande av principen om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet, som stadgas i artikel 18 FEUF

Rumänien anför att bestämmelsen att fordon ska återföras till driftscentret i etableringsmedlemsstaten inom åtta veckor liksom de ytterligare begränsningarna av cabotage strider mot Europeiska unionens konvergensmål och är protektionistisk, vilket skapar ett betydande inträdeshinder på transportmarknaden för aktörer som inte är etablerade i landet.

Även om dessa åtgärder kan framstå som icke-diskriminerande, kommer de rent faktiskt att påverka medlemsstaterna olika, på så sätt att de kommer att ha en avsevärd och oproportionerlig inverkan på den ekonomiska aktiviteten för transportörer etablerade i stater i Europeiska unionens geografiska periferi.

Dessutom var bestämmelserna i förordning (EU) 2020/1055, förordning (EU) 2020/10541 och direktiv (EU) 2020/10572 (om ytterligare begränsningar av cabotagetransporter, återföring av fordonet till arbetsstället i etableringsmedlemsstaten var åttonde vecka, återvändande för föraren var fjärde vecka, förbud mot att tillbringa den normala veckovilan i förarhytten och utstationering av förare) utformade som pelare i ett integrerat lagstiftningspaket. I det sammanhanget kan bara en analys av deras kumulativa verkan visa hur de faktiskt påverkar transportmarknaden.

____________

1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1054 av den 15 juli 2020 om ändring av förordning (EG) nr 561/2006 vad gäller minimikrav om maximal daglig körtid och körtid per vecka, minimigränser för raster och minsta dygns- och veckovila och av förordning (EU) nr 165/2014 vad gäller positionsbestämning med hjälp av färdskrivare (EUT L 249, 2020, s. 1).

2 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1057 av den 15 juli 2020 om fastställande av särskilda regler med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU för utstationering av förare inom vägtransportsektorn och om ändring av direktiv 2006/22/EG vad gäller tillsynskrav och förordning (EU) nr 1024/2012 (EUT L 249, 2020, s. 49).