DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL (andra avdelningen)
den 18 maj 2015 (*)
”Personalmål – Europeiska utrikestjänstens (SEAE) personal – Tillfälligt anställd – Artikel 98 i tjänsteföreskrifterna – Artikel 2 e i anställningsvillkoren för övriga anställda – Anställningsavtal – Placering i lönegrad och löneklass – Invändning om att meddelandet om ledig tjänst är rättsstridigt – Tjänst i lönegrad AD 5 som får sökas av personal från den nationella diplomattjänsten och av tjänstemän i lönegraderna AD 5–AD 14 – Principen om överensstämmelse mellan lönegrad och tjänst – Tredskodom”
I mål F‑11/14,
angående en talan enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratom-fördraget enligt dess artikel 106a,
Bruno Dupré, tillfälligt anställd inom Europeiska utrikestjänsten, Etterbeek (Belgien), företrädd av advokaterna S. Rodrigues och A. Tymen,
sökande,
mot
Europeiska utrikestjänsten (SEAE), företrädd av S. Marquardt och M. Silva, båda i egenskap av ombud,
svarande,
meddelar
PERSONALDOMSTOLEN (andra avdelningen),
sammansatt av ordföranden K. Bradley samt domarna H. Kreppel och M. I. Rofes i Pujol (referent),
justitiesekreterare: W. Hakenberg,
efter det skriftliga förfarandet,
följande
Dom
1 Genom ansökan som inkom till personaldomstolens kansli den 7 februari 2014, har Bruno Dupré yrkat ogiltigförklaring av sitt anställningsavtal som tillfälligt anställd inom europeiska utrikestjänsten (SEAE), vilket undertecknades den 1 april 2013, i den del han placeras i lönegrad AD 5, samt ersättning för den skada han påstår sig ha lidit.
Tillämpliga bestämmelser
2 Artikel 5 i [t]jänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska unionen, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna, i dess senaste lydelse enligt rådets förordning (EU) nr 1240/2010 av den 20 december 2010 (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), har följande lydelse:
”1. De tjänster som omfattas av dessa tjänsteföreskrifter skall klassificeras efter arbetsuppgifternas art och nivå i en tjänstegrupp för handläggare (nedan kallad ’AD’) och en tjänstegrupp för assistenter (nedan kallad ’AST’).
2. Tjänstegrupp AD skall omfatta 12 lönegrader för personal med ledande, utredande, språkliga eller vetenskapliga uppgifter. …
3. För anställning skall minst följande krävas:
…
b) För tjänstegrupp AD, lönegraderna 5 och 6,
i) intyg om en utbildningsnivå som motsvarar minst tre års avslutade universitetsstudier, eller
ii) …;
c) För tjänstegrupp AD, lönegraderna 7–16,
i) intyg om avslutad minst fyraårig universitetsutbildning (där fyra år motsvarar normal studietakt), eller
ii) intyg om avslutad universitetsutbildning som med normal studietakt kräver minst tre år, plus minst ett års lämplig yrkeserfarenhet, eller
…”
3 Enligt artikel 31 i tjänsteföreskrifterna gäller följande:
”1. De sökande som har valts ut skall tillsättas i den lönegrad och tjänstegrupp som angavs i meddelandet om uttagningsprovet.
2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 29.2 skall tjänstemän bara rekryteras till lönegraderna AST 1–AST 4 eller AD 5–AD 8. Lönegraden för uttagningsprovet skall fastställas av institutionen enligt följande kriterier:
a) Målet att rekrytera tjänstemän med högsta kompetens enligt artikel 27 [i tjänsteföreskrifterna].
b) Den yrkeserfarenhet som behövs.
…”
4 I artikel 32 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:
”Tjänstemannen skall placeras i den första löneklassen i lönegraden.
Tillsättningsmyndigheten kan med hänsyn till tjänstemannens yrkeserfarenhet tillgodoräkna denne en extra tjänstgöringstid på högst 24 månader. Allmänna genomförandebestämmelser för denna artikel skall antas.
…”
5 Artikel 98 i tjänsteföreskrifterna infördes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1080/2010 av den 24 november 2010 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda vid Europeiska gemenskaperna och har följande lydelse:
”1. I enlighet med artikel 29.1 a [i tjänsteföreskrifterna] ska tillsättningsmyndigheten när den tillsätter en tjänst vid Europeiska utrikestjänsten beakta ansökningar från tjänstemän på [Europeiska unionens råds] generalsekretariat, [Europeiska] kommissionen och utrikestjänsten, tillfälligt anställda som omfattas av artikel 2 e i anställningsvillkoren för övriga anställda [i Europeiska unionen] samt personal från medlemsstaternas nationella diplomattjänster utan att prioritera någon av dessa kategorier. Till och med den 30 juni 2013 och med avvikelse från artikel 29 [i tjänsteföreskrifterna] ska utrikestjänsten vid rekrytering från källor utanför institutionen uteslutande rekrytera tjänstemän från [Europeiska unionens råds] generalsekretariat och [Europeiska] kommissionen samt personal från medlemsstaternas diplomattjänster.
…”
6 I artikel 2 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen, i dess lydelse enligt förordning nr 723/2004, i dess senaste lydelse enligt förordning nr 1240/2010 (nedan kallade anställningsvillkoren för övriga anställda), föreskrivs följande i led e, en bestämmelse som infördes genom förordning nr 1080/2010:
”I dessa anställningsvillkor avses med tillfälligt anställd:
…
e) Personal som är utsänd från medlemsstaternas nationella diplomattjänster och som är anställd för att tillfälligt uppehålla en permanent tjänst vid utrikestjänsten.”
7 I artikel 10 i anställningsvillkoren för övriga anställda föreskrivs följande:
”1. … [A]rtikel 5.1-4 och artikel 7 i tjänsteföreskrifterna skall tillämpas på motsvarande sätt.
2. Den lönegrad och löneklass i vilken tillfälligt anställda placeras skall anges i anställningsavtalet.
…”
8 I artikel 15.1 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda föreskrivs följande:
”Den tillfälligt anställdas första inplacering skall fastställas enligt artikel 32 i tjänsteföreskrifterna.”
9 Artikel 50b i anställningsvillkoren för övriga anställda infördes genom förordning nr 1080/2010 och har följande lydelse:
”1. Personal från medlemsstaternas nationella diplomattjänster som har valts ut enligt förfarandet i artikel 98.1 i tjänsteföreskrifterna och som är utsända från sin nationella diplomattjänst ska anställas som tillfälligt anställda enligt artikel 2 e [i anställningsvillkoren för övriga anställda].
2. De får anställas för högst fyra år. Anställningskontrakten får förnyas för en period på högst fyra år. Deras anställningstid bör inte överstiga åtta år sammanlagt. Under exceptionella omständigheter och om det är i Europeiska utrikestjänstens intresse kan dock avtalet, vid slutet av det åttonde året, förlängas med en period av högst två år. Varje medlemsstat ska garantera att tjänstemän som är tillfälligt anställda vid utrikestjänsten kan återgå till sina tidigare tjänster omedelbart efter utgången av deras tjänstgöringstid vid utrikestjänsten, i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna i den nationella lagstiftningen.
…”
10 Artikel 6 i rådets beslut 2010/427/EU av den 26 juli 2010 om hur [SEAE] ska organiseras och arbeta (EUT L 201, s. 30), med rubriken ” Personal”, har följande lydelse:
”…
7. Tjänstemän vid unionen och tillfälligt anställda från medlemsstaternas diplomattjänster ska ha samma rättigheter och skyldigheter och ges likvärdig behandling, särskilt i fråga om deras behörighet att tillträda alla befattningar [inom SEAE] på likvärdiga villkor. Ingen skillnad ska göras mellan tillfälligt anställda från nationella diplomattjänster och tjänstemän vid unionen när det gäller tilldelning av arbetsuppgifter på alla verksamhetsområden och den politik som Europeiska utrikestjänsten genomför. …
…
11. I enlighet med tillämpliga bestämmelser i den nationella lagstiftningen ska varje medlemsstat garantera att tjänstemän som är tillfälligt anställda vid Europeiska utrikestjänsten omedelbart kan återgå till sina tidigare tjänster efter tjänstgöringens avslutande. Denna tjänstgöringstid får, i enlighet med artikel 50b i anställningsvillkoren, inte överstiga åtta år, såvida den inte förlängs för en längsta period om två år under exceptionella omständigheter och om det ligger i Europeiska utrikestjänstens intresse.
…”
De faktiska omständigheterna såsom dessa framgår av ansökan
11 Sökanden tjänstgjorde först för Europeiska kommissionen och därefter för SEAE som utsänd nationell expert från år 2007 till och med 31 mars 2013. I arbetsbeskrivningen beskrevs tjänsten som en anställning med uppgift att handha säkerhetspolitiska frågor inom området för begränsning av kemiska, biologiska, radiologiska och kärnkraftsrelaterade risker ( ”Policy Officer – Security in the area of [Chemical, Biological, Radiological and Nuclear] Risk mitigation”).
12 Innan hans förordnande som utsänd nationell expert vid SEAE löpte ut, inkom sökanden med en ansökan till den tjänst som var föremålet för meddelandet om ledig tjänst EEAS/2012/AD/36. Meddelandet avsåg rekrytering inom avdelningen för ”Säkerhetspolitik och sanktioner” av en anställd med uppgift att handha säkerhetspolitiska frågor inom området för begränsning av kemiska, biologiska, radiologiska och kärnkraftsrelaterade risker (”Policy Officer – Security in the area of [Chemical, Biological, Radiological and Nuclear] Risk mitigation”) (nedan kallat meddelandet om ledig tjänst).
13 Det framgår av meddelandet om ledig tjänst att de sökande skulle vara antingen tjänstemän i vissa av Europeiska unionens institutioner i lönegrad AD 5–AD 14, eller tillfälligt anställda som rekryteras enligt artikel 2 e i anställningsvillkoren för övriga anställda, eller anställda inom medlemsstaternas nationella diplomattjänst. Vad gäller sökande som är anställda inom medlemsstataternas nationella diplomattjänst, angavs i meddelandet om ledig tjänst att den sökande – utöver att vara medborgare i en av medlemsstaterna – även skulle inneha intyg om avslutad minst treårig universitetsutbildning. Det krävdes även att den sökande hade arbetat minst två år inom en nationell förvaltning.
14 Av meddelandet om ledig tjänst framgår även att om en tjänsteman i unionen skulle tillsättas skulle han tillsättas i sin befintliga lönegrad. Om den utvalde sökanden tillhörde personalen inom en av medlemsstaternas diplomattjänst, skulle vederbörande erbjudas ett anställningsavtal enligt artikel 2 e i anställningsvillkoren för övriga anställda. Giltighetstiden för detta avtal kunde inte överstiga fyra år och den berörde skulle placeras i lönegrad AD 5.
15 Sökanden hade framgång med sin ansökan och den 1 april 2013 undertecknade han ett anställningsavtal med SEAE. Av anställningsavtalet framgår att sökanden anställts från och med detta datum såsom tillfälligt anställd i den mening som avses i artikel 2 e i anställningsvillkoren för övriga anställda i lönegrad AD 5, löneklass 2. Tjänstgöringsorten fastställdes till Bryssel (Belgien).
16 Sökanden ansåg att lönegrad AD 5 inte motsvarade vare sig de arbetsuppgifter som angavs i meddelandet om ledig tjänst eller de uppgifter han utförde och att han diskriminerats i förhållande till unionens tjänstemän. Av denna anledning inkom han med en ”[ansökan enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna]” den 27 juni 2013 i syfte att erhålla en ändring av en uppenbart oriktig bedömning som gjorts vid hans lönegradsplacering.
17 Myndigheten som är behörig att sluta anställningsavtal inom SEAE betraktade sökandens ansökan såsom ett ”klagomål enligt artikel 90[.] 2 i tjänsteföreskrifterna” och avslog det genom beslut av den 28 oktober 2013.
Sökandens yrkanden och förfarandet
18 Sökanden har yrkat att personaldomstolen ska
”
– … ogiltigförklara beslutet [som återfinns i hans anställningsavtal] av den 1 april 2013 [att] placera honom i lönegrad AD 5,
– Såvitt det är nödvändigt … ogiltigförklara beslutet av den 28 oktober 2010 att avslå klagomålet …,
…
– … förordna att sökandens tjänst ska omklassificeras i en lönegrad som motsvarar hans ansvarsområde,
– … förplikta [SEAE] att retroaktivt, från och med dagen då sökanden tillträdde sin tjänst, dra alla erforderliga konsekvenser, i synnerhet i ekonomiskt hänseende, av omklassificeringen,
– … ersätta den ideella skada som … lidits vilken, [i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono)], uppskattas till ett belopp om 5 000 euro,
… [och]
– förplikta [SEAE] att ersätta samtliga rättegångskostnader”.
19 Enligt artikel 39.1 i de rättegångsregler som var tillämpliga då ansökan mottogs, ska svaranden inkomma med svaromål inom två månader efter det att ansökan har delgetts svaranden
20 Det framgår av mottagningskvittot för ansökan att denna mottogs i vederbörlig ordning den 14 februari 2014 på adressen till Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik i Bryssel. SEAE hade tidigare meddelat personaldomstolen att denna adress skulle användas vid delgivning av inlagor i förfarandet.
21 Fristen på två månader för att inkomma med svaromål löpte ut den 24 april 2014, inklusive fristen med hänsyn till avstånd, utan att SEAE inkom med någon inlaga.
22 Personaldomstolens kansli informerade sökanden i skrivelse av den 2 juli 2014 om att det inte inkommit med något svaromål inom den föreskrivna fristen och att det skriftliga förfarandet skulle avslutas. Vid samma tillfälle påpekade kansliet för sökanden att han hade möjlighet att, med tillämpning av artikel 116.1 första stycket i de då gällande rättegångsreglerna, yrka att personaldomstolen genom tredskodom bifaller hans talan. I sin skrivelse fäste personaldomstolens kansli även sökandens uppmärksamhet på formuleringen i artikel 116.4 enligt vilken det dock är möjligt att ansöka om återvinning av en tredskodom. Genom ytterligare en skrivelse av den 2 juli 2014 tillställde personaldomstolens kansli SEAE den skrivelse som översänts till sökanden. Samtidigt informerades SEAE om att det skriftliga förfarandet hade avslutats.
23 I en skrivelse daterad den 10 juli 2014 yrkade sökanden att personaldomstolen skulle bifalla hans talan genom tredskodom, såsom hans talan framgick av ansökan. Yrkandet delgavs SEAE.
24 Den 11 juli 2014 tog SEAE kontakt med personaldomstolen med en begäran, i enlighet med artikel 116.1 andra stycket i de då gällande rättegångsreglerna, om att personaldomstolen skulle besluta att inleda den muntliga delen av förfarandet avseende sökandens yrkande av den 10 juli 2014. SEAE begärde även att få en kopia av ansökan. Personaldomstolen översände en kopia av ansökan till SEAE. Genom ett beslut av den 24 november 2014 avslog personaldomstolen begäran att inleda den muntliga delen av förfarandet avseende det nämnda yrkandet.
Rättslig bedömning
25 Enligt bestämmelserna i artikel 121.2 i rättegångsreglerna, vilka återger vad som stadgas i artikel 116.2 i de rättegångsregler som var i kraft till och med den 30 september 2014, ska personaldomstolen – innan tredskodom meddelas – pröva huruvida talan kan tas upp till prövning, huruvida formkraven har uppfyllts samt huruvida sökandens yrkanden framstår som välgrundade. Personaldomstolen får vidta åtgärder för processledning eller, genom särskilt uppsatt beslut, besluta om åtgärder för bevisupptagning.
26 I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet att talan vid personaldomstolen väcktes inom den tremånadersfrist som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna jämte ett tillägg med tio dagar med hänsyn till avstånd i samtliga fall, beräknad från och med den dag sökanden delgavs beslutet att avslå hans klagomål. Av dessa handlingar framgår även att sökanden bestrider sin lönegradsplacering vid rekryteringen som tillfälligt anställd, att han anser att denna placering går honom emot och att han har ett berättigat intresse av att få saken prövad då han bestrider ett individuellt förvaltningsbeslut med tvingande rättsverkningar som direkt och omedelbart påverkar hans intressen.
27 Handlingarna visar även att ansökan delgetts SEAE i vederbörlig ordning på den adress i Bryssel som SEAE anmält till personaldomstolens kansli för delgivning av inlagor i förfarandet och att SEAE inte inkommit med några inlagor inom den föreskrivna fristen.
28 Det är följaktligen ställt utom tvivel att talan kan upptas till sakprövning och att formkraven har uppfyllts.
29 Det ankommer nu på personaldomstolen att, mot bakgrund av ansökan och dess bilagor, pröva om sökandens yrkanden framstår som välgrundade. Personaldomstolen har härvid inte funnit anledning att vidta åtgärder för processledning eller, genom särskilt uppsatt beslut, besluta om åtgärder för bevisupptagning.
Yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet att avslå hans klagomål
30 Sökanden har yrkat att beslutet av den 28 oktober 2013 att avslå hans klagomål, såvitt det är nödvändigt, ska ogiltigförklaras.
31 Det följer av fast rättspraxis att det administrativa klagomålet och det uttryckliga eller underförstådda avslaget på detsamma utgör en fullständig del av ett komplext förfarande och endast utgör ett villkor för att ärendet ska kunna anhängiggöras vid domstol. Under dessa villkor kan talan, trots att den formellt riktats mot avslaget på klagomålet, få till följd att den rättsakt som är föremål för klagomålet prövas av unionsdomstolen, under förutsättning att avslaget på klagomålet inte har en annan innebörd än den rättsakt mot vilken nämnda klagomål har riktats. Det har vid flera tillfällen slagits fast att ett uttryckligt beslut om avslag på ett klagomål, med hänsyn till dess innehåll, kan vara sådant att det inte bekräftar den rättsakt som sökanden har angripit. Så är fallet om beslutet att avslå klagomålet innehåller en omprövning av sökandens situation i förhållande till nya rättsliga och faktiska omständigheter eller om det ändrar eller kompletterar det ursprungliga beslutet. I sådana fall utgör avslaget på klagomålet en rättsakt som är underställd domstolens prövning, vilken ska beakta denna vid bedömningen av den angripna rättsaktens lagenlighet (dom Adjemian m.fl./kommissionen, T‑325/09 P, EU:T:2011:506, punkt 32).
32 Med beaktande av att den berörda personen, inom ramen för systemet i tjänsteföreskrifterna, måste framställa ett klagomål mot det beslut som vederbörande bestrider och överklaga det beslut genom vilket nämnda klagomål avslås, har unionsdomstolen funnit att överklagandet kan tas upp till sakprövning oberoende av om det endast riktas mot det beslut som utgör föremål för klagomålet eller mot beslutet om avslag på klagomålet eller mot båda besluten, under förutsättning att klagomålet och överklagandet har ingetts inom de frister som föreskrivs i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna. I enlighet med principen om processekonomi kan domstolen emellertid fastställa att det saknas anledning att särskilt besluta om de yrkanden som avser beslutet att avslå klagomålet när den konstaterar att nämnda yrkanden saknar självständigt innehåll och i själva verket flyter ihop med yrkandena avseende det beslut mot vilket klagomålet riktas (se, för ett liknande resonemang, dom Vainker/parlamentet, 293/87, EU:C:1989:8, punkterna 7 och 8). Så kan till exempel vara fallet när domstolen konstaterar att beslutet om avslag på klagomålet, eventuellt med anledning av att det är underförstått, uteslutande bekräftar det beslut som utgjorde föremål för klagomålet, vilket innebär att en ogiltigförklaring av det ena beslutet i princip inte skulle få några andra följder för den berördas rättsliga situation än en ogiltigförklaring av det andra (dom Adjemian m.fl./kommissionen, EU:T:2011:506, punkt 33).
33 I förevarande fall är det ostridigt att beslutet att avslå klagomålet inte innehåller någon omprövning av sökandens situation utifrån nya faktiska eller rättsliga omständigheter utan fastställer beslutet att placera honom i lönegrad AD 5, löneklass 2, som ingår i sökandens anställningsavtal. I beslutet att avslå klagomålet berörs endast de argument som sökanden anfört varefter det ges vissa preciseringar av motiveringen av beslutet om lönegradsplacering. I ett sådant fall är det lagenligheten av den ursprungliga rättsakten som går den berörde emot som ska prövas med beaktande av motiveringen i beslutet att avslå klagomålet. Denna motivering ska nämligen sammanfalla med denna rättsakt (se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Birkhoff, T‑377/08 P, EU:T:2009:485, punkterna 58 och 59, och där angiven rättspraxis).
34 Yrkandena om ogiltigförklaring som riktas mot beslutet att avslå klagomålet saknar följaktligen självständigt innehåll och ska anses riktade mot beslutet – vilket ingår i sökandens anställningsavtal av den 1 april 2013 – att placera honom i lönegrad AD 5 (nedan kallat det angripna beslutet om lönegradsplacering) och vars motivering preciseras i beslutet att avslå klagomålet av den 28 oktober 2013 (se, för ett liknande resonemang, dom Eveillard/kommissionen, T‑258/01, EU:T:2004:177, punkterna 31 och 32, och dom Buxton/parlamentet, F‑50/11, EU:F:2012:51, punkt 21).
35 Det saknas således anledning att göra en separat prövning av yrkandena om ogiltigförklaring av beslutet att avslå klagomålet.
Yrkandet att sökandens tjänst ska omklassificeras och att SEAE retroaktivt ska dra samtliga konsekvenser av omklassificeringen
36 Vad beträffar yrkandet att personaldomstolen dels ska förordna att sökandens tjänst ska omklassificeras i en lönegrad som motsvarar hans ansvarsområde, dels förplikta SEAE att retroaktivt, från och med dagen då sökanden tillträdde sin tjänst, dra alla erforderliga konsekvenser, i synnerhet i ekonomiskt hänseende, av omklassificeringen erinrar personaldomstolen om följande. Unionsdomstolen kan inom ramen för en talan enligt artikel 91 i tjänsteföreskrifterna inte utan att inkräkta på den administrativa myndighetens befogenheter göra principiella uttalanden eller fastställanden eller rikta förelägganden till en institution (se beslut Caminiti/kommissionen, F‑71/09, EU:F:2011:53, punkt 23, och där angiven rättspraxis). På sin höjd skulle institutionen kunna åläggas att vidta åtgärder, som de som föreslagits av sökanden, för att verkställa en dom i vilken sökandens yrkanden om ogiltigförklaring bifalls.
37 Yrkandet att personaldomstolen ska förordna att sökandens tjänst ska omklassificeras i en lönegrad som motsvarar hans ansvarsområde och förplikta SEAE att retroaktivt, från och med dagen då sökanden tillträdde sin tjänst, dra alla erforderliga konsekvenser, i synnerhet i ekonomiskt hänseende, av omklassificeringen kan följaktligen inte upptas till sakprövning.
Yrkandet att det angripna beslutet om lönegradsplacering ska ogiltigförklaras
38 Till stöd för sitt yrkande att det angripna beslutet om lönegradsplacering ska ogiltigförklaras har sökanden åberopat en enda grund. Grunden avser att meddelandet om ledig tjänst med stöd av vilket han rekryterades var rättsstridigt och kan delas upp i tre delgrunder. Den första delgrunden baseras på åsidosättande av principen att det ska föreligga överensstämmelse mellan lönegrad och tjänst samt på åsidosättande av artikel 5 i tjänsteföreskrifterna och av bilaga I, punkt A, i tjänsteföreskrifterna. Den andra grunden avser att det skett en uppenbart felaktig bedömning. Genom den tredje grunden görs gällande att principen om likabehandling och förbud mot all diskriminering har åsidosatts samt åsidosättande av artikel 6.7 i beslut 2010/427.
39 Personaldomstolen konstaterar att sökanden, i sin ansökan, endast utvecklar den första och den tredje delen av den enda grunden. Den andra delen av den enda grunden som åberopats till stöd för talan – vilken avser att det gjorts en uppenbart oriktig bedömning – stöds inte av någon som helst argumentation, i strid med regeln som stadgas i artikel 35.1 e i de rättegångsregler som var tillämpliga då talan väcktes och som återges i artikel 50.1 e i rättegångsreglerna. Den andra delen av den enda grunden kan följaktligen inte upptas till sakprövning.
Den första delgrunden: Åsidosättande av principen om överensstämmelse mellan lönegrad och tjänst samt åsidosättande av artikel 5 i tjänsteföreskrifterna och av bilaga I, punkt A, i tjänsteföreskrifterna
40 Sökanden har gjort gällande att meddelandet om ledig tjänst var rättsstridigt då det angav att tjänsten skulle tillsättas i lönegrad AD 5 enbart såvitt gällde personal från medlemsstaternas nationella diplomattjänster. Sökanden tillsattes i denna lönegrad såsom tillfälligt anställd men lönegraden motsvarade inte de arbetsuppgifter han skulle utföra och speglade inte heller uppgifternas omfattning eller sökandens ansvarsområde. De ”känsliga” frågor som sökanden skulle handlägga ställde oavvisligen krav på en lång erfarenhet inom sökandens sakområde. Dessa frågor skulle under alla omständigheter inte kunna handläggas av en tjänsteman i början av karriären som inte har två års erfarenhet, såsom krävs enligt meddelandet om ledig tjänst. Sökanden har tillagt att under hans 25 år som yrkesaktiv har han tjänstgjort under femton år inom det sakområde som avses i meddelandet om ledig tjänst. Den tjänst han innehade i egenskap av utsänd nationell expert betraktades som ”känslig” med anledning av den kompetens som krävdes. Hans arbetsuppgifter förblev dock desamma när han tillsattes som tillfälligt anställd i lönegrad AD 5.
41 Sökanden har även gjort gällande att arbetsbeskrivningen för de andra två medlemmarna i hans grupp – sökanden har bilagt dessa arbetsbeskrivningar till ansökan – är identiska med den som gäller för sökandens tjänst. Den ene av de två tjänstemän som innehar dessa tjänster är emellertid placerad i lönegrad AD 12, och den andre i lönegrad AD 13. Vidare placerades sökanden i lönegrad AD 5 som vikarie för en tjänsteman i lönegrad AD 13 för att utföra samma arbetsuppgifter. Dessa omständigheter belyser att det saknas samband mellan den lönegrad sökanden placerats i och hans arbetsuppgifter och ansvarsområde.
42 Sökanden har tillagt att det i bilaga I, punkt A, i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att tjänstegrupp AD 5 motsvarar biträdande handläggare, medan sökanden inte tjänstgör som biträdande till någon annan utan visar prov på stort oberoende då han utför sina arbetsuppgifter. Vidare har sökanden gjort gällande att det enligt arbetsbeskrivningen, som han bilagt sin ansökan och som avser tjänsten som utsänd nationell expert som trätt i hans ställe sedan oktober 2013, kräver minst åtta års arbetslivserfarenhet inom hans sakkunnigområde och att ingen av hans kollegor i den grupp han tillhör i praktiken har rekryterats i lönegrad AD 5.
43 Slutligen har sökanden hävdat att det angripna beslutet om lönegradsplacering är en följd av budgetmässiga åtstramningar trots att urvalsförfarandena för SEAE:s personal enligt artikel 6.8 i beslut 2010/427 ska ske på ett objektivt sätt med målet att säkerställa bästa kompetens, prestationsförmåga och oberoende ställning. Sökanden anser att argumentet avseende budgetmässiga hänsyn som SEAE framfört saknar grund. Om den person som stod som nummer 2 efter det urval som gjordes med anledning av meddelandet om ledig tjänst hade valts – och vederbörande är tjänsteman – skulle dennes månadslön nämligen ha motsvarat lönen för en tjänsteman i lönegrad AD 13.
44 Personaldomstolen konstaterar för det första att sökandens påstående att det i meddelandet om ledig tjänst angavs att tjänsten skulle tillsättas i lönegrad AD 5 enbart såvitt gällde personal från medlemsstaternas nationella diplomattjänster grundas på en felaktig läsning av lydelsen i meddelandet om ledig tjänst.
45 Det följer nämligen av punkt 1 i den första gruppen av behörighetsvillkor i meddelandet om ledig tjänst att de sökande, i enlighet med artikel 98 i tjänsteföreskrifterna, antingen skulle vara tjänstemän från generalsekretariatet vid Europeiska unionens råd, kommissionen eller SEAE, eller tillfälligt anställda som omfattas av artikel 2 e i anställningsvillkoren för övriga anställda, det vill säga utsänd personal från medlemsstaternas nationella diplomattjänster som anställts för att tillfälligt inneha en fast tjänst inom SEAE, eller ingå i personalen från medlemsstaternas nationella diplomattjänster.
46 Då det fanns tre möjliga kategorier av sökande – det vill säga tjänstemän från unionen, personal som redan rekryterats av SEAE såsom tillfälligt anställda som omfattas av artikel 2 e i anställningsvillkoren för övriga anställda och de som, i likhet med sökanden, inte ingick i någon av dessa kategorier – angavs det följaktligen i meddelandet om ledig tjänst att placeringen i lönegrad av den sökande som skulle komma att väljas skulle ske, såvitt gäller unionstjänsteman, i den lönegrad som vederbörande redan var placerad i och för övriga, det vill säga för personal från medlemsstaternas nationella diplomattjänster, i lönegrad AD 5.
47 Det är förvisso riktigt att tjänstemän i lönegrad AD 5–AD 14 hade möjlighet att söka tjänsten enligt meddelandet om ledig tjänst. Om den utvalda sökanden hade varit tjänsteman i lönegrad AD 5 hade vederbörande inte desto mindre placerats i samma lönegrad. Följaktligen saknas det stöd för sökandens argument att meddelandet om ledig tjänst är rättsstridigt på grund av att det angav att endast personal från medlemsstaternas nationella diplomattjänster som rekryterats på tjänsten skulle ha placerats i lönegrad AD 5.
48 Personaldomstolen påpekar vidare att de villkor som uppställs för sökande som utgörs av personal från medlemsstaternas nationella diplomattjänster i punkt 2 i den andra gruppen av behörighetsvillkor – det vill säga inneha ett intyg om en utbildningsnivå som motsvarar minst tre års avslutade universitetsstudier – sammanfaller med villkoret i artikel 5.3 b i) i tjänsteföreskrifterna för att tillsättas för anställning i tjänstegrupp handläggare (AD), lönegraderna 5 och 6. Detta villkor skiljer sig något från det villkor som uppställs i artikel 5.3 c i tjänsteföreskrifterna för att tillsättas för anställning i lönegraderna 7–16 i samma tjänstegrupp.
49 Med hänsyn till den högre utbildningsnivå som krävs enligt meddelandet om ledig tjänst för sökande som utgörs av personal från medlemsstaternas nationella diplomattjänster, det vill säga den utbildningsnivå som föreskrivs i artikel 5.3 b, i), i tjänsteföreskrifterna för att tillsättas för anställning i tjänstegrupp AD, lönegraderna 5 och 6 samt den erfordrade minsta arbetslivserfarenheten – som endast uppgick till två år – kunde sökande från personalen inom medlemsstaternas nationella diplomattjänster – bland vilka sökanden ingick – inte missta sig om vilken lönegrad den aktuella tjänsten motsvarade. Om SEAE hade velat tillsätta tjänsten i lönegrad AD 7 och högre hade meddelandet om ledig tjänst ställt krav på den utbildningsnivå som föreskrivs i artikel 5.3 c i tjänsteföreskrifterna och under alla omständigheter krav på längre arbetslivserfarenhet.
50 Personaldomstolen kan för det andra inte godta sökandens argument att det föreligger en skillnad mellan hans ansvarsområde – som han hävdar att han endast kan klara av tack vare sin långa erfarenhet inom det sakkunnigområde som avses i meddelandet om ledig tjänst – och lönegrad AD 5 som han placerats i.
51 Det framgår nämligen vid en genomläsning av de huvudsakliga arbetsuppgifter som den utvalda sökanden skulle komma att utföra, såsom dessa beskrivs i meddelandet om ledig tjänst, att i allt väsentligt motsvarar dem som anförtros en tjänsteman i början av karriären. Arbetsuppgifterna beskrivs, vid flera tillfällen, enligt följande: ”[m]edverka” vid upprättandet av handlingar, i nära samarbete med bland annat andra institiutioner, medlemsstater eller internationella organisationer, ”[m]edverka” vid utarbetande av grundläggande lagstiftning, ”vara delaktig” i samordning, ”[d]elta [i] och/eller representera avdelningen för [’Säkerhetspolitik och sanktioner’]” bland annat vid möten med unionens institutioner, medlemsstater eller tredjeländer. Det krävs inte någon längre tidigare erfarenhet för att kunna utföra dessa uppgifter.
52 Sökanden har vidare anfört att de arbetsuppgifter som utförs av en tjänsteman i lönegrad AD 5, såsom dessa återges i bilaga I, punkt A, i tjänsteföreskrifterna, motsvararar arbetsuppgifterna för en biträdande jurist, biträdande ekonom, biträdande vetenskaplig medarbetare vilket rimmar illa med det ansvar som åvilar sökanden själv, utan att han härvidlag biträder någon annan tjänsteman eller anställd. Personaldomstolen finner det uppenbart att dessa argument inte beaktar den beskrivning av arbetsuppgifterna som ges i meddelandet om ledig tjänst. I denna anges nämligen som en av de huvudsakliga arbetsuppgifterna att ”[f]örbereda kortfattad information, meddelanden och andra handlingar … till chefstjänstemän eller till personer på politisk nivå”.
53 Det saknas för det tredje även grund för de argument sökanden åberopat till stöd för sin ståndpunkt att han borde ha placerats i en högre lönegrad. Dessa argument är följande. Den tjänst han innehade i egenskap av utsänd nationell expert ansågs för det första som ”känslig” mot bakgrund av arbetsbeskrivningen som krävde särskild kompetens. Hans arbetsuppgifter förblev nämligen strikt desamma när han tillsattes som tillfälligt anställd i lönegrad AD 5. För det andra sammanföll denna arbetsbeskrivning i december 2012 med arbetsbeskrivningen för två andra kollegor i arbetslaget. De var båda tjänstemän, den ena i lönegrad AD 12 och den andra i lönegrad AD 13. För det tredje rekryterades sökanden som tillfälligt anställd och placerades i lönegrad AD 5, medan hans företrädare var tjänsteman i lönegrad AD 13.
54 Personaldomstolen erinrar i detta hänseende om att regeln om överensstämmelse mellan lönegrad och tjänst medför att en jämförelse måste göras mellan de arbetsuppgifter som tjänstemannen eller den anställde utför och vederbörandes lönegrad inom hierarkin. Arbetsuppgifternas art, vikt och omfattning ska härvid beaktas (dom Michail/kommissionen, F‑100/09, EU:F:2011:132, punkt 65). I detta fall följer det av punkterna 48, 51 och 52 ovan att såväl arbetsuppgifterna såsom dessa beskrivs i meddelandet om ledig tjänst som den utbildningsnivå som krävs av de sökande för den tjänst som ska tillsättas motsvarar – såvitt gäller arbetsuppgifterna – de arbetsuppgifter som typiskt sett anförtros tjänstemän och anställda i lönegrad AD 5 och – såvitt gäller utbildningsnivån – den minsta utbildningsnivå som krävs för att kunna tillsättas som tjänsteman eller anställd i den aktuella lönegraden.
55 Vad gäller sökandens första argument konstaterar personaldomstolen att en enkel jämförelse mellan uppräkningen av de arbetsuppgifter som skulle utföras av den tillfälligt anställde i lönegrad AD 5 som skulle rekryteras – såsom uppräkningen framgår av meddelandet om ledig tjänst – och uppräkningen av arbetsuppgifter i arbetsbeskrivningen för den tjänst sökanden innehade som utsänd nationell expert visar att detta argument saknar stöd i de faktiska omständigheterna. Den första gruppen av arbetsuppgifter i arbetsbeskrivningen för den tjänst som sökanden innehade som utsänd nationell expert återfinns inte i beskrivningen av arbetsuppgifterna i meddelandet om ledig tjänst. Sak samma gäller den fjärde och den femte arbetsuppgiften i den tredje gruppen av arbetsuppgifter i den ovannämnda arbetsbeskrivningen. Sak samma gäller även den första, den tredje och den fjärde arbetsuppgiften i den fjärde gruppen av arbetsuppgifter i den ovannämnda arbetsbeskrivningen.
56 Vad sedan gäller sökandens andra argument, som grundas på arbetsbeskrivningarna för två andra medarbetare i sökandens arbetslag – vilka båda var tjänstemän i lönegrad AD 12 respektive lönegrad AD 13 – gör personaldomstolen följande bedömning. De arbetsuppgifter som nämns där sammanfaller förvisso med uppräkningen av de arbetsuppgifter som är hänförliga till tjänsten som utsänd nationell expert som sökanden innehade. De skiljer sig däremot markant från dem som räknas upp i meddelandet om ledig tjänst.
57 Vad sedan beträffar sökandens tredje argument, för det fall han skulle ha rekryterats på en tjänst som tidigare innehades av en tjänsteman i lönegrad AD 13, är detta inte en omständighet som påverkar lagenligheten av beslutet om lönegradsplacering. Genom nämnda beslut placerades sökanden i den lägsta lönegraden i tjänstegrupp AD enligt meddelandet om ledig tjänst för den tjänst som han sökt (se, för ett liknande resonemang, dom BV/kommissionen, F‑133/11, EU:F:2013:199, punkterna 64–67).
58 De arbetsuppgifter som sökanden utförde i egenskap av utsänd nationell expert inom SEAE, innan han rekryterades som tillfälligt anställd av SEAE, kan under alla omständigheter inte beaktas vid en jämförelse med de arbetsuppgifter han utför på den tjänst han innehar enligt det omtvistade anställningsavtalet. I egenskap av utsänd nationell expert kunde sökanden nämligen inte ställa krav på att lönegradsplaceras i enlighet med tjänsteföreskrifterna.
59 För det fjärde och sista kan inte heller de argument som sökanden åberopat till stöd för påståendet att det angripna beslutet om lönegradsplacering är rättsstridigt vinna framgång. Det första av dessa argument avser att meddelandet om ledig tjänst gjorde det möjligt för tjänstemän placerade i lönegrader mellan AD 5 och AD 14 att söka tjänsten. Genom det andra argumentet anförs att tjänstemän som arbetar eller som arbetat på samma avdelning som sökanden och som påstås ha utfört samma arbetsuppgifter var placerade i en högre lönegrad än vad sökanden placerats i.
60 Sedan tjänsteföreskrifterna ändrades den 1 maj 2004 fastställer tjänsteföreskrifterna inte – med undantag för lönegraderna AD 15 och AD 16 som är reserverade för tjänst som direktör och/eller generaldirektör – någon överensstämmelse mellan de arbetsuppgifter som utförs och en viss lönegrad utan tillåter tvärtom att lönegraden och befattningen hålls isär (dom Bouillez m.fl./rådet, F‑53/08, EU:F:2010:37, punkt 54). Följden härav är att tjänstemän i tjänstegrupp AD har en linjär karriär, som kunde gå från lönegrad AD 5 till lönegrad AD 14 genom befordran.
61 I förevarande fall motsvarar beskrivningen av arbetsuppgifterna, vilken återges i meddelandet om ledig tjänst, utredande uppgifter vilka enligt artikel 5.2 i tjänsteföreskrifterna utförs av personal i tjänstegrupp AD från och med lönegrad AD 5. Det var därför helt korrekt som det i meddelandet om ledig tjänst angavs att tjänsten kunde sökas av tjänstemän från och med lönegrad AD 5 till och med lönegrad AD 14 och att den sökande som valdes ut skulle placeras i sin befintliga lönegrad.
62 Det har redan slagits fast att personer i olika lönegrader kan ha likadana eller liknande arbetsuppgifter, som framgår av bilaga I, punkt A i tjänsteföreskrifterna, vilken för de flesta arbetsuppgifter som räknas upp där föreskriver att de kan utföras av tjänstemän i olika lönegrader. Regeln om överensstämmelse mellan lönegrad och tjänst åsidosätts således endast om de faktiskt utövade befogenheterna som helhet betraktade klart understiger de befogenheter som motsvarar den berörda tjänstemannens lönegrad och tjänst (dom Z/EU-domstolen, F‑88/09 och F‑48/10, EU:F:2012:171, punkt 138, målet har överklagats till tribunalen, mål T‑88/13 P). Nämnda rättspraxis har utvecklats såvitt gäller tjänstemän men är även tillämplig på tillfälligt anställda.
63 Vad gäller sökandens argument att han placerades i lönegrad AD 5 på grund av budgetåtstramningar räcker det att konstatera att det inte framgår av handlingarna i målet att SEAE grundade sig på sådana hänsyn när den beslutade att den utannonserade tjänsten – föremålet för meddelandet om ledig tjänst – skulle tillsättas i lönegrad AD 5.
64 Sökanden har följaktligen inte visat att det föreligger en bristande överensstämmelse mellan lönegrad AD 5 och de arbetsuppgifter som beskrivs i meddelandet om ledig tjänst eller att den tjänst han innehar inte motsvarar den lönegrad han har placerats i. Sökanden har i detta avseende nämligen endast gjort vissa påståenden om sitt ansvarsområde och om den lönegrad som vissa av hans tjänstemannakollegor har.
65 Talan kan följaktligen inte vinna befall på den första delgrunden som avser åsidosättande av principen om överensstämmelse mellan lönegrad och tjänst samt åsidosättande av artikel 5 i tjänsteföreskrifterna och av bilaga I, punkt A, i tjänsteföreskrifterna.
Den tredje delgrunden: Åsidosättande av principen om likabehandling och förbud mot all diskriminering samt åsidosättande av artikel 6.7 i beslut 2010/427
66 Sökanden har åberopat artikel 21.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 1 d i tjänsteföreskrifterna och artikel 6.7 i beslut 2010/427 som stöd för att kräva likabehandling mellan tillfälligt anställda och tjänstemän. I förevarande fall framgår det av meddelandet om ledig tjänst att såvitt gäller den tjänst som sökanden tillsatts på, kunde tillfälligt anställda från medlemsstaternas nationella diplomattjänster endast rekryteras i lönegrad AD 5, medan tjänstemän kunde tillsättas i lönegrad AD 5–AD 14.
67 Sökanden anser att en sådan skillnad i lönegradsplacering för att utföra samma arbetsuppgifter inte uppfyller kravet i artikel 6.7 i beslut 2010/427 att samma villkor för tillträde till tjänster ska gälla för alla. Sökanden har härvid gjort gällande att lönegradsintervallet för att rekrytera tjänstemän gör det möjligt för dem att behålla och göra gällande sin tjänstetid medan personal från medlemsstaternas diplomattjänster hindras från att göra sin erfarenhet gällande. Detta i sin tur leder till en olikabehandling på grund av ursprung såvitt gäller rekryterings- och anställningsvillkor, trots att båda personalkategorierna omfattas av samma urvalsförfarande.
68 Sökanden kan inte vinna framgång med dessa argument.
69 Icke-diskrimineringsprincipen är såsom följer av fast rättspraxis endast tillämplig på personer som befinner sig i identiska eller jämförbara situationer. Enligt icke-diskrimineringsprincipen ska skillnader i behandling mellan olika kategorier av tjänstemän eller tillfälligt anställda vara motiverade av objektiva och rimliga kriterier och skillnaden ska stå i rimlig proportion till det mål som eftersträvas genom denna åtskillnad (dom Afari/ECB, T‑11/03, EU:T:2004:77, punkt 65, och där angiven rättspraxis). Likabehandlingsprincipen har åsidosatts när två personkategorier, vars faktiska och juridiska situation inte företer några större skillnader behandlas på olika sätt, och när olika situationer behandlas på samma sätt (dom Schönberger/parlamentet, F‑7/08, EU:F:2009:10, punkt 45, och där angiven rättspraxis).
70 I förevarande fall är det riktigt att tjänstemän vid unionen och anställda från medlemsstaternas diplomattjänster enligt artikel 6.7 i beslut 2010/427 ska ha samma rättigheter och skyldigheter och ges likvärdig behandling, särskilt i fråga om deras behörighet att tillträda alla befattningar på likvärdiga villkor.
71 Ordalydelsen i meddelandet om ledig tjänst visar att såväl förteckningen över föreskrivna behörighetsvillkor som urvalskriterierna var desamma för tjänstemän vid unionen och anställda från medlemsstaternas diplomattjänster. Den enda skillnaden bestod i ett nationalitetskrav för de sistnämnda liksom krav på utbildning. Tjänstemän i tjänstegrupp AD förväntas redan uppfylla dessa krav då de rekryteras. Följaktligen föreskrivs det inte någon skillnad i meddelandet om ledig tjänst såvitt gäller behörigheten att tillträda tjänsten utifrån de sökandes ursprung.
72 Vad gäller lönegradsplaceringen har personaldomstolen redan slagit fast i punkt 47 ovan att om den valda sökanden varit tjänsteman i lönegrad AD 5 hade han blivit föremål för förflyttning och skulle ha behållit samma lönegrad, vilken är densamma som den lönegrad sökanden placerades i såsom tillfälligt anställd. I meddelandet om ledig tjänst görs följaktligen ingen skillnad såvitt gäller placeringen i den lägsta lönegraden i tjänstegrupp AD beroende på om den valde sökanden är tjänstemän vid unionen och anställd från medlemsstaternas nationella diplomattjänster.
73 Sökanden anser emellertid att han diskriminerats med anledning av att en tjänsteman i en högre lönegrad än AD 5 skulle ha behållit sin lönegrad för det fall han eller hon skulle ha tillsatts på den tjänst som är aktuell i meddelandet om ledig tjänst. Eftersom det för tillfälligt anställda endast var möjligt att placeras i lönegrad AD 5, har sökanden hindrats från att göra in tjänstetid gällande.
74 Detta argument kan inte vinna framgång, eftersom tjänstemän vid unionen och anställda från medlemsstaternas diplomattjänster som är utsända till SEAE inte befinner sig i en identisk eller liknande situation såvitt gäller ramen för deras karriärutveckling eller såvitt gäller hur deras ursprungsadministration bedömer deras tjänstetid.
75 Personal vid rådets generalsekretariat, vid kommissionen eller vid SEAE som var behöriga att söka tjänsten som var föremålet för meddelandet om ledig tjänst under förutsättning att de uppfyllde villkoret avseende lönegrad utgjordes av tjänstemän i tjänstegrupp AD. Syftet för dessa tjänstemän är att fullfölja sin karriär inom unionens institutioner och då bland annat utföra utredande uppgifter, i lönegrad AD 5–AD 14.
76 Däremot följer det av artikel 50b i anställningsvillkoren för övriga anställda att personal från medlemsstaternas nationella diplomattjänster, även om de rekryterats som tillfälligt anställda enligt artikel 2 e i samma anställningsvillkor, ska återgå till sin tjänst inom ursprungsadministrationen direkt därefter. De får nämligen anställas av SEAE för högst fyra år, med möjlighet att förnya anställningen för en andra period på högst fyra år. Under exceptionella omständigheter kan dock avtalet förlängas med ytterligare en period av högst två år. Detta innebär ett utsändande under maximalt tio år. Varje medlemsstat ska garantera att utsända tjänstemän kan återgå till sina tidigare tjänster omedelbart efter utgången av deras tjänstgöringstid vid SEAE.
77 När unionens institutioner använder sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning för att besluta om överensstämmelsen mellan tjänst och lönegrad – mot bakgrund av vikten av de arbetsuppgifter som ska utföras på den aktuella befattningen och enbart med hänsyn till tjänstens intresse – ska de enligt tjänsteföreskrifterna beakta att personer i olika lönegrader kan ha likadana eller liknande arbetsuppgifter, som framgår av bilaga I, punkt A i tjänsteföreskrifterna, vilken för de flesta arbetsuppgifter som räknas upp där föreskriver att de kan utövas av tjänstemän i olika lönegrader.
78 Vidare följer det av uppgifter som sökanden själv inkommit med att för befordringsförfarandet år 2013 var 15 tjänstemän befordringsbara till lönegrad AD 6, 18 tjänstemän befordringsbara till lönegrad AD 7, 15 tjänstemän befordringsbara till lönegrad AD 8, 26 tjänstemän befordringsbara till lönegrad AD 9 och samma antal var befordringsbara till lönegrad AD 10, 47 tjänstemän befordringsbara till lönegrad AD 11, 33 tjänstemän befordringsbara till lönegrad AD 12, 130 tjänstemän befordringsbara till lönegrad AD 13 och 102 tjänstemän befordringsbara till lönegrad AD 14. Dessa uppgifter sammanfaller förvisso inte exakt med antalet tjänstemän inom SEAE som är placerade i respektive lönegrad, eftersom vissa tjänstemän inte var befordringsbara vid det nämnda befordringsförfarandet. Dock styrker dessa uppgifter i tillräcklig utsträckning att om meddelandet om ledig tjänst hade begränsat möjligheten att söka den utannonserade tjänsten till att gälla endast tjänstemän inom SEAE i lönegrad AD 5 skulle nästan samtliga SEAE:s tjänstemän ha varit utestängda från urvalsförfarandet med hänsyn till de höga lönegrader dessa tjänstemän är placerade i.
79 Under dessa omständigheter var det således helt korrekt och utan att åsidosätta likabehandlingsprincipen såväl såvitt gäller tillträde till en befattning på lika villkor för tjänstemän i unionen och personal från medlemsstaternas nationella diplomattjänster som vad gäller lönegradsplacering av den sökande som slutligen valdes ut som man i meddelandet om ledig tjänst kunde föreskriva att rekrytering av en tillfälligt anställd skulle ske i lönegrad AD 5 och samtidigt ange att en tjänsteman i unionen i lönegrad AD 5–AD 14 skulle tillsättas i sin befintliga lönegrad.
80 Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den tredje delgrunden avseende åsidosättande av principen om likabehandling och förbud mot all diskriminering samt åsidosättande av artikel 6.7 i beslut 2010/427.
81 Av det anförda följer att den enda grunden med innebörden att meddelandet om ledig tjänst var rättsstridigt delvis ska avvisas och att den i övrigt inte kan leda till bifall av talan.
82 Yrkandet om ogiltigförklaring av det angripna beslutet om lönegradsplacering ska följaktligen avslås.
Ersättningsyrkandena
83 Sökanden anser att han lidit materiell och ideell skada. Den första skadan följer av att hans lön är direkt kopplad till hans lönegrad. Om han hade placerats i till exempel lönegrad AD 12, hade han haft rätt till en lön som är dubbelt så hög som den han just nu uppbär. På samma sätt har hans placering i lönegrad AD 5 negativa återverkningar på hans karriärutsikter inom SEAE, i synnerhet med avseende på hans mobilitet. Hans möjligheter är nämligen begränsade till andra tjänster i samma lönegrad och detta trots att han besitter en erfarenhet som skulle ge honom möjlighet att söka tjänster i mycket högre lönegrader.
84 Slutligen har placeringen i lönegrad AD 5 orsakat en ideell skada med avseende på de berättigade förväntningar han med fog kunde ha gentemot sin arbetsgivare då han avsiktligen hade valt att vara borta från sin nationella ursprungsadministration för att tjänstgöra för SEAE.
85 När en åberopad skada har sitt ursprung i antagandet av ett beslut mot vilket talan om ogiltigförklaring väckts leder, enligt fast rättspraxis, ett beslut att ogilla yrkandet om ogiltigförklaring i princip till att skadeståndsyrkandet ogillas eftersom yrkandena är nära förbundna (dom Arguelles Arias/rådet, F‑122/12, EU:F:2013:185, punkt 127).
86 Personaldomstolen anmärker i förevarande fall att den materiella och ideella skada som sökanden har åberopat har sitt ursprung i ett beslut av SEAE att placera honom i lönegrad AD 5, i strid med sökandens önskningar och förväntningar. Då yrkandet om ogiltigförklaring av det angripna beslutet om lönegradsplacering har ogillats utan att personaldomstolen konstaterat någon rättsstridighet i SEAEs beslutspraxis, ska sökandens ersättningsyrkande ogillas.
87 Av det ovan anförda följer att talan ska ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
88 Enligt artikel 101 i rättegångsreglerna ska, om inte annat följer av bestämmelserna i kapitel 8 i avdelning II i samma rättegångsregler, tappande part bära sina rättegångskostnader och förpliktas att ersätta den andra partens rättegångskostnader, om detta har yrkats. Om ersättning för rättegångskostnader inte har yrkats ska vardera parten bära sin kostnad enligt artikel 103.3 i rättegångsreglerna.
89 SEAE, rätteligen instämd, har inte inkommit med svaromål och inte framställt några yrkanden såvitt gäller rättegångskostnaderna. Under dessa omständigheter ska vardera parten bära sina rättegångskostnader i enlighet med artikel 103.3 i rättegångsreglerna.
Mot denna bakgrund beslutar
PERSONALDOMSTOLEN (andra avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.
Bradley | Kreppel | Rofes i Pujol |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 18 maj 2015.
Justitiesekreterare | | Ordförande |