DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL
(andra avdelningen)

den 11 december 2012

Mål F‑107/11

Ioannis Ntouvas

mot

Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC)

”Personalmål – Kontraktsanställd – Bedömningsförfarandet för år 2010 – Talan om ogiltigförklaring av utvärderingsrapporten”

Saken: Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt artikel 106a däri, varigenom Ioannis Ntouvas yrkar att personaldomstolen ska ogiltigförklara hans utvärderingsrapport för år 2010.

Avgörande: Talan ogillas. Ioannis Ntouvas ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som ECDC har åsamkats.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Berättigat intresse av att få saken prövad – Talan om ogiltigförklaring av en utvärderingsrapport – Kontraktsanställd som inte längre arbetar vid den berörda institutionen – Nämnda rapport har inte delgetts tredje parter – Intresse av att få saken prövad föreligger fortfarande

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43; Anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 87)

2.      Talan väckt av tjänstemän – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Förberedande rättsakt – Ursprungligt förslag till utvärderingsrapport upprättat av den rapporterande tjänstemannen och den kontrasignerande tjänstemannen samt den partssammansatta utvärderings- och befordringskommittéens bedömning – Omfattas inte

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

3.      Tjänstemän – Betygsättning – Utvärderingsrapport – Domstolsprövning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

1.      Oavsett dess framtida användning, utgör en kontraktsanställds utvärderingsrapport ett skriftligt och formellt bevis på kvaliteten av det arbete som den berörde utfört. En sådan bedömning är inte bara en ren beskrivning av de uppgifter som utförts under den berörda perioden, utan utgör också en bedömning av de egenskaper som den betygssatta personen har visat vid utövandet av sin yrkesverksamhet. Varje anställd har därför rätt att kräva en korrekt och rättvis bedömning av sin arbetsinsats. I enlighet med rätten till ett effektivt domstolsskydd ska den anställde följaktligen, under alla omständigheter ges rätt att bestrida en utvärderingsrapport som avser honom, på grund av rapportens innehåll eller på grund av att den inte upprättats enligt de regler som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna.

Den omständigheten att en anställd, efter att ha bestridit en utvärderingsrapport, lämnar den berörda institutionen och att utvärderingsrapporten inte delges tredje parter betyder inte att vederbörande inte längre skulle ha berättigat intresse av att få saken prövad.

(se punkterna 35 och 36)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 10 november 2009, N mot parlamentet, F‑93/08, punkterna 46 och 47

2.      När det rör sig om rättsakter eller beslut som utarbetas i flera led, i synnerhet efter ett internt förfarande, är det i princip endast de åtgärder som slutgiltigt fastslår institutionens ställningstagande i slutet av detta förfarande som utgör en rättsakt som kan angripas och inte mellanliggande åtgärder som syftar till att förbereda det slutliga beslutet. När det gäller tjänstemäns och övriga anställdas möjlighet att anföra klagomål betraktas inte förberedande rättsakter som rättsakter som går någon emot i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, eftersom det inte rör sig om vare sig åtgärder som har tvingande rättsverkningar, som kan påverka sökandens intressen genom att väsentligt förändra dennes rättsliga ställning, eller ett definitivt ställningstagande från institutionernas sida.

När utvärderingsrapporten för en anställd vid en europeisk byrå utarbetas i flera led efter ett internt förfarande och denna, för det fall klagomål inges mot den ursprungliga rapport som upprättats av den rapporterande tjänstemannen och den kontrasignerande tjänstemannen, inte anses bli slutgiltig förrän chefen för den berörda byrån, efter yttrande från den partssammansatta utvärderings- och befordringskommittéen, fattat beslut, är det endast den av chefen upprättade slutliga utvärderingsrapporten som utgör den rättsakt som går någon emot och som kan bli föremål för klagomål. Den ursprungliga utvärderingsrapporten, vilken upprättats av den utvärderande tjänstemannen och den kontrasignerande tjänstemannen och yttrandet från den partssammansatta utvärderings- och befordringskommittéen utgör endast förberedande åtgärder som inte går den anställde emot och kan därför inte bli föremål för en talan om ogiltigförklaring. Yrkanden som grundar sig på sådana rättsakter kan därför inte tas upp till sakprövning.

(se punkterna 42‒44)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 28 september 1993, Yorck von Wartenburg mot parlamentet, T‑57/92 och T‑75/92, punkt 36 och där angiven rättspraxis; 6 februari 2007, Wunenburger mot kommissionen, T‑246/04 och T‑71/05, punkt 42 och där angiven rättspraxis

Personaldomstolen: 10 november 2009, N mot parlamentet, F‑71/08, punkterna 27–30

3.      Det ankommer inte på personaldomstolen att ersätta den bedömning som görs av personer som har till uppgift att bedöma det arbete som den betygssatta personen har utfört med sin egen bedömning. Unionsinstitutionerna innehar nämligen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning för att utvärdera tjänstemännens och övriga anställdas arbete. Om det inte rör sig om sakfel, uppenbart oriktiga bedömningar eller maktmissbruk ankommer det inte på personaldomstolen att pröva om administrationens bedömning av en tjänstemans eller en kontraktsanställds yrkeskompetens är välgrundad när den innefattar invecklade värdeomdömen som på grund av sin beskaffenhet inte kan granskas objektivt.

(se punkt 78)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 25 oktober 2005, Cwik mot kommissionen, T‑96/04, punkt 41 och där angiven rättspraxis

Personaldomstolen: 13 september 2011, Nastvogel mot rådet, F‑4/10, punkt 32