DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen)
den 5 juni 2019 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster – Direktiv 2002/21/EG – Artikel 2 c – Begreppet ’elektronisk kommunikationstjänst’ – Överföring av signaler – IP-baserad taltjänst (VoIP) till fasta eller mobila telefonnummer – Tjänsten SkypeOut”
I mål C‑142/18,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Cour d’appel de Bruxelles (Appellationsdomstolen i Bryssel, Belgien) genom beslut av den 7 februari 2018, som inkom till domstolen den 23 februari 2018, i målet
Skype Communications Sàrl
mot
Institut belge des services postaux et des télécommunications (IBPT),
meddelar
DOMSTOLEN (fjärde avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden M. Vilaras (referent) samt domarna K. Jürimäe, D. Šváby, S. Rodin och N. Piçarra,
generaladvokat: M. Szpunar,
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Skype Communications Sàrl, genom E. Valgaeren, advocaat, samt C. Evrard och D. Gillet, avocates,
– Belgiens regering, genom C. Pochet, P. Cottin och J.-C. Halleux, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av S. Depré, P. Vernet och M. Lambert de Rouvroit, avocats,
– Tysklands regering, genom T. Henze och S. Eisenberg, båda i egenskap av ombud,
– Nederländernas regering, genom M. K. Bulterman och P. Huurnink, båda i egenskap av ombud,
– Rumäniens regering, genom C.-R. Canţăr, O.-C. Ichim och R.‑I. Haţieganu, samtliga i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom J. Hottiaux, L. Nicolae och G. Braun, samtliga i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, 2002, s. 33), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009 (EUT L 337, 2009, s. 37) (nedan kallat ramdirektivet).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Skype Communications Sàrl och Institut belge des services postaux et des télécommunications (IBPT). Målet rör IBPT:s beslut att ålägga bolaget en administrativ sanktion på grund av att bolaget tillhandahållit en elektronisk kommunikationstjänst utan att göra den erforderliga förhandsanmälan.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
3 Skäl 10 i ramdirektivet har följande lydelse:
”Definitionen av ’informationssamhällets tjänster’ i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster [(EGT L 204, 1998, s. 37), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998 (EGT L 217, 1998, s. 18)] omfattar en lång rad av ekonomiska verksamheter som bedrivs on-line. Flertalet av dessa verksamheter omfattas inte av det här direktivets räckvidd, eftersom de inte helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av signaler i elektroniska kommunikationsnät. Taltelefoni och överföring av elektronisk post omfattas av det här direktivet. Samma företag, exempelvis en tillhandahållare av Internettjänster, kan erbjuda både elektroniska kommunikationstjänster, till exempel tillgång till Internet, och tjänster som inte omfattas av det här direktivet, till exempel tillhandahållande av innehåll på nätet.”
4 I artikel 2 c i ramdirektivet föreskrivs följande:
”I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
…
c) elektronisk kommunikationstjänst: en tjänst som vanligen tillhandahålls mot ersättning och som helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av signaler i elektroniska kommunikationsnät, däribland teletjänster och överföringstjänster i nät som används för rundradio, men inte tjänster i form av tillhandahållande av innehåll som överförts med hjälp av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster eller utövande av redaktionellt ansvar över detta innehåll. Den omfattar inte de av informationssamhällets tjänster enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 98/34… som inte helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av signaler i elektroniska kommunikationsnät.”
5 I artikel 8 i ramdirektivet, med rubriken ”Allmänna mål och regleringsprinciper”, föreskrivs följande:
”1. Medlemsstaterna skall säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna, i samband med att de fullgör de regleringsuppgifter som anges i detta direktiv och i särdirektiven, vidtar alla rimliga åtgärder för att uppnå de mål som framgår av punkterna 2, 3 och 4. Åtgärderna skall stå i proportion till dessa mål.
Medlemsstaterna ska, om inget annat anges i artikel 9 om radiofrekvenser, i största möjliga utsträckning beakta det önskvärda i att regleringen görs teknikneutral och säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna även gör detta när de fullgör de regleringsuppgifter som anges i detta direktiv och i särdirektiven, i synnerhet de uppgifter som syftar till att säkerställa en effektiv konkurrens.
…
2. De nationella regleringsmyndigheterna skall främja konkurrens vid tillhandahållandet av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster samt tillhörande faciliteter och tjänster och därvid bland annat
…
b) säkerställa att det inte uppstår någon snedvridning eller begränsning av konkurrensen inom sektorn för elektronisk kommunikation, bland annat i samband med överföring av innehåll,
…
4. De nationella regleringsmyndigheterna skall främja de intressen som medborgarna i Europeiska unionen har, genom att bland annat
…
b) säkerställa ett gott skydd för konsumenter i deras förhållande till leverantörer, i synnerhet genom att säkerställa att det finns enkla och kostnadsmässigt rimliga tvistelösningsförfaranden som utförs av ett organ som är fristående från de berörda parterna,
c) bidra till att säkerställa ett gott skydd av personuppgifter och av privatlivet,
…”
Belgisk rätt
6 I artikel 2, 5°, i loi du 13 juin 2005 relative aux communications électroniques (lag av den 13 juni 2005 om elektronisk kommunikation) (Moniteur belge av den 20 juni 2005, s. 28070), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad LCE), föreskrivs följande:
”Vid tillämpningen av denna lag avses med:
…
5° elektronisk kommunikationstjänst: en tjänst som vanligen tillhandahålls mot ersättning och som helt eller huvudsakligen utgörs av överföring, däri inbegripet koppling och dirigering, av signaler i elektroniska kommunikationsnät, med undantag av a) tjänster som består i att tillhandahålla ett innehåll (med hjälp av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster) eller att utöva ett redaktionellt ansvar över detta innehåll, med undantag av b) de av informationssamhällets tjänster enligt definitionen i artikel 2 i loi du 11 mars 2003 sur certains aspects juridiques des service de la société de l’information (lag av den 11 mars 2003 om vissa rättsliga aspekter med avseende på informationssamhällets tjänster) [Moniteur belge av den 17 mars 2003, s. 12962] som inte helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av signaler i elektroniska kommunikationsnät och med undantag av c) rundradiotjänster, inklusive TV-sändningar.”
7 I artikel 9.1 i LCE föreskrivs följande.
”Elektroniska kommunikationstjänster eller kommunikationsnät får, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 39, inte tillhandahållas eller återförsäljas i eget namn och för egen räkning förrän efter anmälan till [IBPT]. Anmälan ska innehålla följande uppgifter:
1° tillhandahållarens namn, adress, mervärdesskattenummer och nummer i handelsregistret eller ett liknande identifikationsnummer som innehåller dessa uppgifter,
2° den person som håller i kontakten med [IBPT],
3° en kortfattad och tydlig beskrivning av tillhandahållarens tjänst eller nät,
4° planerat startdatum för verksamheten.
Anmälan ska skickas som rekommenderat brev.”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
8 Bolaget Skype Communications är utgivare av en kommunikationsprogramvara, kallad Skype, som gör det möjligt för den användare som installerar programvaran på en terminal, närmare bestämt en dator, en surfplatta eller en smarttelefon, att få tillgång till en taltelefoni- och telekonferenstjänst, från en apparat till en annan. SkypeOut är en tilläggsfunktion till Skype-programmet som gör det möjligt för användaren att ringa samtal från en terminal till en fast telefon eller mobiltelefon med hjälp av Internet Protocol (IP) (Internetprotokollet (IP)) och mer specifikt med den teknik som kallas Voice over IP (VoIP) (IP-telefoni (VoIP)). Det är däremot inte möjligt att ta emot telefonsamtal från användare med belgiska telefonnummer via SkypeOut.
9 Den tjänst som tillhandahålls via SkypeOut är en tjänst som är ”utanför internetleverantörens erbjudande”, det vill säga en tjänst som är tillgänglig på internet utan att en traditionell kommunikationsoperatör deltar.
10 SkypeOut är tillgänglig för användare enligt två taxesystem, nämligen ett system med förbetalning eller ett system med olika abonnemang som ger rätt till en fast telefonvolym per månad för ett återkommande pris.
11 För att kunna använda sig av SkypeOut krävs det, rent tekniskt, en internetuppkoppling, som tillhandahålls av en internetleverantör, och ingripande av leverantörer av teletjänster med erforderlig auktorisation för att överföra och terminera samtal till det allmänna telefonnätet, som Skype Communications har ingått avtal med och vars ingripande ersätts av bolaget i form av en termineringsavgift (fixed termination rate (fast termineringsavgift) eller mobile termination rate (mobil termineringsavgift)).
12 IBPT anmodade, genom skrivelser av den 11 maj och den 9 augusti 2011, Skype Communications att anmäla sina tjänster till myndigheten, i enlighet med artikel 9.1 i LCE, och bifogade anmälningsformuläret.
13 Den 24 augusti 2011 svarade Skype Communications att bolaget inte bedrev någon verksamhet i Belgien och att det under alla omständigheter inte tillhandahöll någon elektronisk kommunikationstjänst, i den mening som avses i ramdirektivet, eftersom bolaget självt inte överförde några signaler. Bolaget angav i övrigt att det, för SkypeOut-funktionen, använde sig av internationella operatörer som själva sände signalerna.
14 Den 14 augusti 2013 skrev IBPT på nytt till Skype Communications och påpekade för bolaget att det inte hade uppfyllt anmälningsplikten med avseende på tjänsten SkypeOut. IBPT gjorde gällande att SkypeOut visst ingick i en elektronisk kommunikationstjänst i den mening som avses i artikel 2, 5°, i LCE. Det förhållandet att en nummerplan används visar nämligen att det rör sig om en tjänst som är mer än en webbapplikation och som inte omfattas av det undantag för innehåll som anges i definitionen av en elektronisk kommunikationstjänst. Det förhållandet att Skype Communications inte ombesörjer överföringen av signaler i elektroniska kommunikationsnät hindrar inte bolaget från att faktiskt erbjuda sådana tjänster. Slutligen riktar sig tjänsten SkypeOut till användare som är bosatta i Belgien.
15 Den 13 december 2013 bestred Skype Communications IBPT:s ståndpunkt och gjorde gällande att bolaget inte hade tilldelats nummer från den belgiska nummerplanen. Det förhållandet att samtalsnumren avslutas med siffror som utgör en del av den belgiska planen kan inte rimligtvis innebära att tjänsten ska anses utgöra en elektronisk kommunikationstjänst. Varje annan tolkning skulle innebära att vilken som helst teleoperatör i världen skulle omfattas av det belgiska systemet för anmälan av elektroniska kommunikationstjänster, även om denne anlitar en vederbörligen auktoriserad tredjepartsoperatör för att terminera samtalen till nummer från den belgiska nummerplanen.
16 IBPT underrättade den 23 december 2014 Skype Communications om de invändningar myndigheten hade med avseende på åsidosättandet av artikel 9.1 i LCE och om de åtgärder myndigheten avsåg att vidta.
17 Efter flera meningsutbyten och utfrågningar meddelade IBPT den 1 juni 2016 Skype Communications sitt slutliga beslut, som fattats den 30 maj 2016. I beslutet fann myndigheten att bolaget hade åsidosatt artikel 9.1 i LCE genom att tillhandahålla en elektronisk kommunikationstjänst utan att inge den anmälan som krävs, och beordrade bolaget att upphöra med överträdelsen inom högst en månad och ålade bolaget en sanktionsavgift på 223 454 euro, som skulle betalas inom 60 dagar.
18 Den 29 juli 2016 väckte Skype Communications talan vid Cour d’appel de Bruxelles (Appellationsdomstolen i Bryssel, Belgien) och yrkade att IBPT:s beslut av den 30 maj 2016 skulle upphävas, och anmodade dessutom domstolen att bland annat slå fast att SkypeOut inte utgör en elektronisk kommunikationstjänst och att bolaget således inte är en leverantör av elektroniska kommunikationstjänster. Bolaget yrkade i andra hand att domstolen skulle begära ett förhandsavgörande från EU-domstolen.
19 Den 9 oktober 2017 anmälde Microsoft Ireland Operations, som liksom Skype Communications ingår i Microsoft-koncernen, till IBPT, på grundval av artikel 9 i LCE, en tjänst som kallas ”PSTN Calling” (samtal till det allmänna telefonnätet) och som också gör det möjligt att samtala från en dator och en internetuppkoppling till ett nummer i det allmänna telefonnätet. Enligt Skype Communications finns det viktiga tekniska skillnader mellan tjänsten PSTN Calling och SkypeOut, vilket motiverar att den förstnämnda tjänsten anmäldes som en elektronisk kommunikationstjänst.
20 I sin begäran om förhandsavgörande har den hänskjutande domstolen konstaterat att Skype Communications, i motsats till vad bolaget har gjort gällande, riktar ett erbjudande till personer med hemvist i Belgien. Detta innebär att tjänsten SkypeOut faktiskt erbjuds i Belgien. Den hänskjutande domstolen har dessutom påpekat att parterna i det nationella målet är oeniga i fråga om huruvida den tjänst som tillhandahålls av SkypeOut helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av signaler i elektroniska kommunikationsnät. Den påpekar i detta avseende att EU-domstolen i sin dom av den 30 april 2014, UPC DTH (C‑475/12, EU:C:2014:285, punkt 43) slagit fast att ”den omständigheten att överföringen av signalen sker via en infrastruktur som inte tillhör [käranden] saknar betydelse för fastställandet av tjänstens natur. Det enda som är av betydelse i detta hänseende är den omständigheten att [käranden] är ansvarigt gentemot slutanvändarna av den överföring av signalen som säkerställer att dessa användare tillhandahålls den tjänst som de abonnerar på.”
21 Mot denna bakgrund beslutade Cour d’appel de Bruxelles (Appellationsdomstolen i Bryssel) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:
”1) Ska definitionen av en elektronisk kommunikationstjänst i artikel 2 c i [ramdirektivet], tolkas så, att en IP-baserad taltjänst som tillhandahålls via en programvara och termineras på ett allmänt telefonnät till ett fast eller mobilt nummer i en nationell nummerplan (i formen E.164) ska betraktas som en elektronisk kommunikationstjänst, trots att den internettjänst genom vilken en användare ges åtkomst till den IP-baserade taltjänsten redan i sig utgör en elektronisk kommunikationstjänst, samtidigt som leverantören av programvaran erbjuder denna tjänst mot betalning och ingår avtal med leverantörer av teletjänster som har erforderliga tillstånd för att överföra och terminera samtal till det allmänna telefonnätet vilka gör det möjligt att terminera samtal till fasta eller mobila nummer i en nationell nummerplan?
2) Blir svaret på den första frågan detsamma, för det fall att den första frågan besvaras jakande, om hänsyn tas till den omständigheten att den funktion i programvaran som möjliggör samtal endast är en funktion i en programvara som kan användas utan denna funktion?
3) Blir svaret på den första frågan detsamma, för det fall att [den första och den andra] frågan besvaras jakande, om hänsyn tas till den omständigheten att tjänsteleverantören i sina allmänna villkor har angett att leverantören inte tar något ansvar för signalöverföringen i förhållande till slutanvändaren?
4) Blir svaret på den första frågan detsamma, för det fall att de tre första frågorna besvaras jakande, om hänsyn tas till den omständigheten att den tjänst som tillhandahålls även omfattas av definitionen av ’informationssamhällets tjänster’?”
Prövning av tolkningsfrågorna
22 Den hänskjutande domstolen har ställt de fyra frågorna, vilka bör behandlas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 2 c i ramdirektivet ska tolkas så, att programvaruutgivarens tillhandahållande av en funktion som erbjuder en VoIP-tjänst, som gör det möjligt för användaren att ringa till ett fast eller mobilt nummer som ingår i en nationell nummerplan via det allmänna telefonnätet i en medlemsstat från en terminal, ska klassificeras som en ”elektronisk kommunikationstjänst” i den mening som avses i den bestämmelsen, då tillhandahållandet av nämnda tjänst dels medför betalning från utgivaren, dels innebär att utgivaren ingår avtal med leverantörer av teletjänster som är vederbörligen auktoriserade att överföra och terminera samtal till det allmänna telenätet.
23 Den hänskjutande domstolen frågar sig i detta hänseende om det är möjligt att göra en sådan kvalificering trots att, för det första, den tjänst som ger internetåtkomst och genom vilken användaren får tillgång till VoIP-tjänsten själv utgör en elektronisk kommunikationstjänst, för det andra, nämnda VoIP-tjänst erbjuds genom en funktion som är ett tillägg till en programvara som kan användas utan den tjänsten, för det tredje, tjänsteleverantören i sina allmänna villkor föreskriver att denne inte tar på sig något ansvar för överföringen av signaler till slutkunden, och för det fjärde, den tillhandahållna tjänsten även omfattas av begreppet ”informationssamhällets tjänster”.
24 EU-domstolen erinrar inledningsvis om att begreppet ”elektronisk kommunikationstjänst” definieras, i såväl positiva som negativa termer, i artikel 2 c i ramdirektivet och att denna definition upprepas, i motsvarande termer, i artikel 1 led 3 i kommissionens direktiv 2002/77/EG av den 16 september 2002 om konkurrens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EGT L 249, 2002, s. 21) (dom av den 7 november 2013, UPC Nederland, C‑518/11, EU:C:2013:709, punkterna 36 och 37).
25 I artikel 2 c i ramdirektivet definieras nämligen, för det första, den elektroniska kommunikationstjänsten som ”en tjänst som vanligen tillhandahålls mot ersättning och som helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av signaler i elektroniska kommunikationsnät, däribland teletjänster och överföringstjänster i nät som används för rundradio”.
26 För det andra preciseras det i samma bestämmelse att begreppet ”elektronisk kommunikationstjänst” inte omfattar dels ”tjänster i form av tillhandahållande av innehåll som överförts med hjälp av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster eller utövande av redaktionellt ansvar över detta innehåll”, dels ”de av informationssamhällets tjänster enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 98/34 … som inte helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av signaler i elektroniska kommunikationsnät”.
27 I skäl 5 i ramdirektivet anges i detta hänseende bland annat att alla överföringsnät och överföringstjänster, till följd av att sektorerna för telekommunikation, media och informationsteknik konvergerar, bör omfattas av ett enda regelverk och att det vid upprättandet av detta regelverk är nödvändigt att särskilja regleringen av överföringen från regleringen av innehållet.
28 Såsom domstolen redan har slagit fast görs det i de olika direktiv som ingår i det nya regelverk som är tillämpligt på elektroniska kommunikationstjänster, särskilt ramdirektivet och direktiv 2002/77, en tydlig skillnad mellan produktion av innehåll som medför ett redaktionellt ansvar och överföring av innehåll som inte leder till redaktionellt ansvar. Innehåll och överföring av innehåll regleras av olika bestämmelser med sina specifika ändamål (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 november 2013, UPC Nederland, C‑518/11, EU:C:2013:709, punkt 41, och dom av den 30 april 2014, UPC DTH, C‑475/12, EU:C:2014:285, punkt 36).
29 Domstolen har även slagit fast att en tjänst, för att omfattas av begreppet ”elektronisk kommunikationstjänst” ska innefatta en överföring av signaler och preciserat att den omständigheten att överföringen av signalen sker via en infrastruktur som inte tillhör tjänsteleverantören saknar betydelse för fastställandet av tjänstens natur. Det enda som är av betydelse i detta hänseende är att leverantören är ansvarig gentemot slutanvändarna för den överföring av signalen som säkerställer att dessa användare tillhandahålls den tjänst som de abonnerar på (dom av den 30 april 2014, UPC DTH, C‑475/12, EU:C:2014:285, punkt 43).
30 I förevarande fall framgår det av beslutet om hänskjutande och av de skriftliga yttranden som ingetts till EU-domstolen, att Skype Communications, utgivaren av programvaran Skype, erbjuder en tilläggsfunktion till nämnda programvara (SkypeOut) som gör det möjligt för dess användare att ringa, från en terminal som är ansluten till internet, såsom en dator, smarttelefon eller surfplatta, till ett fast eller mobilt nummer i det allmänna telefonnätet med användning av IP, närmare bestämt tekniken VoIP.
31 Det är utrett att Skype Communications erbjuder VoIP-tjänsten i Belgien och att bolaget erhåller ersättning från sina användare, varvid användningen av SkypeOut sker antingen till följd av en förskottsbetalning eller genom ett abonnemang.
32 Det är också utrett att användningen av SkypeOut kräver ingripande av leverantörer av teletjänster som är behöriga att överföra och terminera samtal till fasta eller mobila telefonnummer via det allmänna telefonnätet och att Skype Communications i detta syfte ingår avtal med dessa leverantörer och betalar ersättning till dem i form av fasta termineringstaxor (fixed termination rate, FTR) eller mobila termineringstaxor (mobile termination rate, MTR).
33 Av detta följer dels att funktionen SkypeOut huvudsakligen består i att överföra de röstsignaler som uttalas av den uppringande användaren till den användare som ringts upp via det elektroniska kommunikationsnätet, det vill säga först via internet och sedan via det allmänna telefonnätet, dels att Skype Communications ska anses ha ansvaret, gentemot användarna av SkypeOut-funktionen, vilka abonnerar på denna tjänst eller har betalat i förväg för att nyttja tjänsten, för överföringen av röstsignalerna via det allmänna telefonnätet, i den mening som avses i domen av den 30 april 2014, UPC DTH (C‑475/12, EU:C:2014:285, punkt 43).
34 Även om det rent tekniskt är riktigt att överföringen av röstsamtal som görs via SkypeOut i praktiken utförs med hjälp av först internetleverantörer via internet, i ett första led från användarens internetuppkoppling som ringer upp nätverksnoden (Gateway) mellan internet och det allmänna telefonnätet, och därefter av leverantörerna av teletjänster via det allmänna telefonnätet, i ett andra led från nämnda nätverksnod till den uppringda användarens mobila eller fasta anslutningspunkt, så sker en sådan överföring nämligen enligt de avtal som ingåtts mellan Skype Communications och nämnda leverantörer av teletjänster och kan inte ske utan att sådana avtal ingås.
35 I enlighet med vad den belgiska den tyska, den nederländska och den rumänska regeringen samt Europeiska kommissionen har gjort gällande, är det Skype Communications som – genom att ingå avtal om samtrafik med de leverantörer som tillhandahåller teletjänster via det allmänna telefonnätet – gör det tekniskt möjligt att överföra signaler från internet till det allmänna telefonnätet och som i själva verket säkerställer att bolagets kunder och abonnenter får tillgång till den VoIP-tjänst som bolaget erbjuder tillsammans med SkypeOut-funktionen i sin programvara Skype.
36 De olika omständigheter som den hänskjutande domstolen har tagit upp i sina fyra frågor påverkar inte kvalificeringen av SkypeOut-funktionen som en ”elektronisk kommunikationstjänst” i den mening som avses i artikel 2 c i ramdirektivet.
37 För det första innebär nämligen det förhållandet att användaren av SkypeOut-funktionen får tillträde till VoIP-tjänsten genom att använda sig av en internetleverantörs internetåtkomsttjänst, som även den utgör en elektronisk kommunikationstjänst, inte att nämnda VoIP-tjänst inte också, i sig, kan kvalificeras som en ”elektronisk kommunikationstjänst”.
38 Såsom den hänskjutande domstolen, den belgiska regeringen och kommissionen har påpekat består VoIP-tjänsten nämligen av två olika elektroniska kommunikationstjänster. Den första tjänsten består i att överföra den uppringande användarens röstsignaler fram till nätverksnoden (Gateway) mellan internet och det allmänna telefonnätet, som den uppringande användarens internetleverantör ansvarar för. Den andra består i att överföra nämnda signaler via det allmänna telefonnätet fram till den fasta eller mobila termineringen, som de uppringda personernas leverantörer av teletjänster och Skype Communications ansvarar för gemensamt, i enlighet med de avtal de har ingått.
39 Det bör i detta avseende beaktas att även om de tjänster som tillhandahålls av de leverantörer av teletjänster som säkerställer termineringen av mobila eller fasta samtal via det allmänna telefonnätet utgör elektroniska kommunikationstjänster, vilket den belgiska regeringen har påpekat, kan dessa leverantörer emellertid inte hållas ansvariga för överföring av röstsignaler i förhållande till användare av funktionen SkypeOut, i den mening som avses i domstolens praxis, eftersom dessa leverantörer inte har något avtalsförhållande med dessa användare.
40 Även om dessa leverantörer är avtalsenligt ansvariga i förhållande till Skype Communications avseende överföring av de röstsignaler som sänds ut via SkypeOut i det allmänna telefonnätet, är det däremot Skype Communications som ansvarar för VoIP-tjänsten, som bolaget tillhandahåller sina kunder och abonnenter mot ersättning.
41 För det andra kan den omständigheten att SkypeOut endast är en funktion som ingår i programvaran Skype, vilken kan användas utan denna funktion, inte påverka klassificeringen av den VoIP-tjänst som tillhandahålls av Skype Communications som en elektronisk kommunikationstjänst.
42 Det är förvisso riktigt att programvaran Skype, såsom Skype Communications har gjort gällande, tillhandahåller ett paket av tjänster, som inte är aktuella i det nationella målet, bland annat en tjänst som gör det möjligt för dess användare att kostnadsfritt utbyta audio- och/eller videokommunikation mellan terminalutrustningar som är anslutna till internet och ett antal tjänster som till exempel skärmdelningstjänster, direkttextmeddelanden, ärendedelning eller simultantolkning, vilka inte kan betecknas som ”elektroniska kommunikationstjänster” eftersom de inte helt eller huvudsakligen består i att överföra signaler.
43 Även om det för att installera funktionen SkypeOut på en terminal krävs att programvaran Skype redan är installerad, förefaller de tjänster som erbjuds genom själva programvaran Skype och genom funktionen SkypeOut emellertid ha helt olika ändamål och kunna fungera helt självständigt, vilket särskilt påpekats av den belgiska, den tyska, den nederländska och den rumänska regeringen.
44 För det tredje kan den omständigheten att Skype Communications i sina allmänna villkor anger att bolaget inte tar på sig något ansvar för överföringen av signaler i förhållande till användare av funktionen SkypeOut i bolagets programvara Skype inte påverka klassificeringen av den VoIP-tjänst som denna funktion erbjuder som en ”elektronisk kommunikationstjänst”.
45 Tillämpningsområdet för det nya regelverket – vars mål är att upprätta en verklig inre marknad för elektronisk kommunikation, som på sikt enbart ska regleras genom konkurrensrätten, skulle nämligen helt inskränkas om det godtogs att leverantören av en tjänst som materiellt sett ska klassificeras som en ”elektronisk kommunikationstjänst” kunde undgå att omfattas av tillämpningsområdet för ramdirektivet genom att, i sina allmänna villkor, ta in en ansvarsfriskrivningsklausul (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 november 2013, UPC Nederland, C‑518/11, EU:C:2013:709, punkt 45, och dom av den 30 april 2014, UPC DTH, C‑475/12, EU:C:2014:285, punkt 44).
46 För det fjärde, slutligen, innebär den omständigheten att den VoIP-tjänst som ingår i SkypeOut även omfattas av begreppet ”informationssamhällets tjänster” i den mening som avses i direktiv 98/34, inte på något sätt att denna tjänst inte kan kvalificeras som en ”elektronisk kommunikationstjänst”.
47 Det framgår nämligen av själva lydelsen av artikel 2 c i ramdirektivet, mot bakgrund av skäl 10 i direktivet, att endast de av informationssamhällets tjänster enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 98/34/EG som inte helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av signaler i elektroniska kommunikationsnät undantas från definitionen av elektroniska kommunikationstjänster.
48 I likhet med vad den belgiska, den tyska, den nederländska och den rumänska regeringen samt kommissionen har påpekat medför detta att en ”informationssamhällets tjänst”, i den mening som avses i direktiv 98/34, omfattas av ramdirektivet om den helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av signaler i elektroniska kommunikationsnät.
49 Av allt detta följer att de ställda frågorna ska besvaras enligt följande. Artikel 2 c i ramdirektivet ska tolkas så, att en programvaruutgivares tillhandahållande av en funktion som erbjuder en VoIP-tjänst, som gör det möjligt för användaren att ringa till ett fast eller mobilt nummer som ingår i en nationell nummerplan via det allmänna telefonnätet i en medlemsstat från en terminal, utgör en ”elektronisk kommunikationstjänst” i den mening som avses i den bestämmelsen, då tillhandahållandet av nämnda tjänst dels medför att utgivaren utför en betalning, dels innebär att utgivaren ingår avtal med leverantörer av teletjänster som är vederbörligen auktoriserade att överföra och terminera samtal till det allmänna telenätet.
Rättegångskostnader
50 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:
Artikel 2 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009, ska tolkas så, att en programvaruutgivares tillhandahållande av en funktion som erbjuder en ”Voice over Internet Protocol”-tjänst (IP-telefoni (VoIP)), som gör det möjligt för användaren att ringa till ett fast eller mobilt nummer som ingår i en nationell nummerplan via det allmänna telefonnätet i en medlemsstat från en terminal, utgör en ”elektronisk kommunikationstjänst” i den mening som avses i den bestämmelsen, då tillhandahållandet av nämnda tjänst dels medför att utgivaren utför en betalning, dels innebär att utgivaren ingår avtal med leverantörer av teletjänster som är vederbörligen auktoriserade att överföra och terminera samtal till det allmänna telenätet.
Underskrifter