DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL
(tredje avdelningen)
den 19 juni 2013
Mål F‑40/12
CF
mot
Europeiska byrån för luftsäkerhet (Easa)
”Personalmål − Före detta tillfälligt anställd − Tidsbegränsad anställning − Uppsägning under sjukledighet − Artikel 16 i anställningsvillkoren − Artikel 48 b i anställningsvillkoren − Mobbning”
Saken: Talan väckt med stöd av artikel 270 FEUF i vilken CF yrkar 1) ogiltigförklaring av det beslut av den 24 maj 2011 varigenom den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (nedan kallad Easa eller byrån) sagt upp CF:s tillfälliga anställning (nedan kallat det angripna beslutet), 2) förpliktande av Easa att ersätta den skada CF vållats genom detta beslut och 3) ersättning för den skada CF anser sig ha lidit genom mobbning.
Avgörande: Beslutet av den 24 maj 2011, genom vilket den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet har sagt upp CF:s tillfälliga anställning, ogiltigförklaras. Europeiska byrån för luftfartssäkerhet ska till CF utge 88 189,76 euro för ekonomisk skada. Talan ogillas i övriga delar. Europeiska byrån för luftfartssäkerhet ska bära sina rättegångskostnader och ersätta tre fjärdedelar av CF:s rättegångskostnader. CF ska bära en fjärdedel av sina rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Uppsägning av ett tidsbegränsat anställningsavtal efter en sjukledighet – Beräkning av den tid den tillfälligt anställde arbetat – Beaktande av den tid som denna arbetat med liknande arbetsuppgifter som kontraktsanställd
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 34.1; anställningsvillkoren för övriga anställda, artiklarna 3a, 16 och 48 b)
2. Talan väckt av tjänstemän – Begäran om skadestånd för skada som orsakats av ett agerande som inte utgör något beslut – Inget föregående administrativt förfarande i enlighet med tjänsteföreskrifterna – Avvisning
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
3. Talan väckt av tjänstemän – Skadeståndstalan – Talan med anledning av administrationens skyldighet att ersätta en skada som tredje man vållat en tjänsteman – Upptagande till sakprövning – Villkor – Samtliga rättsmedel ska ha uttömts – Undantag – Inga effektiva rättsmedel
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 24 andra stycket och 91)
4. Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Uppsägning i samband med mobbning – Rättsstridigt beslut om uppsägning – Det måste föreligga ett samband mellan mobbningen och skälen för beslutet om uppsägning
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 12a, 90 och 91)
5. Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Organisation av tjänstegrenarna – Åtgärd för att få till stånd en förklaring från en anställd angående dennes relation till en annan anställd – Tillåtet – Åsidosättande av rätten till respekt för privatlivet – Skäl – Åtgärd som vidtas för att säkerställa en väl fungerande tjänst
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 7 och 52.3)
1. Det arbete som en tillfälligt anställd tidigare utfört som kontraktsanställd enligt artikel 3a i anställningsvillkoren för övriga anställda ska beaktas vid beräkningen av ”den tid den tillfälligt anställde arbetat” under vilken ersättning betalas vid sjukfrånvaro enligt artikel 16 i anställningsvillkoren och enligt vilka anställningen för denne tillfälligt anställde kan sägas upp utan uppsägningstid enligt artikel 48 b i anställningsvillkoren.
Vid tolkningen av en unionsbestämmelse ska emellertid inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i samt samtliga bestämmelser i unionsrätten.
Artikel 16 andra stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda ska härvid tolkas mot bakgrund av artikel 34.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, enligt vilken unionen erkänner och respekterar rätten till tillgång till social trygghet som bland annat garanterar skydd vid sjukdom.
Syftet med artikel 16 andra stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda är slutligen att vid sjukdom skydda tillfälligt anställda mot de sociala och ekonomiska risker som är förknippade med sjukdom och på detta sätt bidra till uppnå det viktiga syftet hälsoskydd.
Rekrytering sker av tillfälligt anställda eller kontraktsanställda, och det är inte ovanligt att institutioner och byråer utnyttjar båda dessa anställningsformer för att binda en och samma anställd till sig, varför syftet hälsoskydd inte kan uppnås om den anställdes anställningstid enligt båda anställningsformerna inte läggs samman.
(se punkterna 36, 37 och 41−43)
Hänvisning till
Domstolen: 6 oktober 1982, Cilfit m.fl., 283/81, punkt 20
Personaldomstolen: 29 september 2009, O mot kommissionen, F‑69/07 och F‑60/08, punkt 114
2. En skadeståndstalan avseende ersättning för skada till följd av en handling som inte utgör något beslut, såsom mobbning, ska enligt artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna föregås av ett administrativt förfarande i två faser. Den berörde ska först ansöka till myndigheten enligt artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna och begära ersättning för den nämnda skadan. Enbart ett uttryckligt eller ett tyst avslag på denna ansökan utgör ett beslut som går någon emot, vilket kan överklagas, och enbart efter ett beslut om ett uttryckligt eller ett tyst avslag på detta klagomål, kan en skadeståndstalan väckas vid unionsdomstolen.
(se punkt 57)
Hänvisning till
Personaldomstolen: 1 februari 2007, Rossi Ferreras mot kommissionen, F‑42/05, punkterna 58−61
3. Artikel 24 andra stycket i tjänsteföreskrifterna omfattar även att en tjänsteman eller anställd begär ersättning för skador denne orsakats genom tredje mans eller en annan anställds beteende, som avses i artikel 24 första stycket i tjänsteföreskrifterna, om denne inte har kunnat erhålla ersättning från de sistnämnda. För att en talan om skadestånd som väcks av en tjänsteman eller anställd avseende mobbning ska kunna tas upp till prövning krävs att de nationella rättsmedlen har uttömts, förutsatt att dessa på ett effektivt sätt garanterar skyddet för de berörda personerna och kan ge upphov till ersättning för den påstådda skadan.
(se punkt 59)
Hänvisning till
Domstolen: 5 oktober 2006, Schmidt-Brown mot kommissionen, C‑365/05 P, punkt 78
Förstainstansrätten: 9 mars 2005, L mot kommissionen, T‑254/02, punkt 148
Tribunalen: 12 juli 2011, kommissionen mot Q, T‑80/09 P, punkt 67
4. Det förhållandet att det visas att en anställd har utsatts för mobbning innebär således inte att ett beslut som går denne emot, i det sammanhang i vilket mobbningen har förekommit, är rättstridigt. Det förhållandet att en anställd har utsatts för mobbning kan i princip nämligen endast åberopas till stöd för ett yrkande om ogiltigförklaring av ett beslut om avslag på en begäran om bistånd. En grund som rör mobbning kan dock undantagsvis åberopas mot ett beslut om uppsägning, om det föreligger ett samband mellan den aktuella mobbningen och skälen för detta beslut. Så är fallet med ett beslut om uppsägning som grundas på förlängd sjukledighet som har sin grund i ett tillstånd som kan ha orsakats av mobbning.
(se punkterna 79 och 80)
Hänvisning till
Personaldomstolen: 24 februari 2010, Menghi mot ENISA, F‑2/09, punkt 69
5. Tillfälligt anställda måste arbeta effektivt, varför en åtgärd som består i att administrationen inhämtar en förklaring från en tillfälligt anställd att denne inte har någon intim relation med annan anställd kan bidra till att säkerställa en väl fungerande tjänst och anses motiverad för att förebygga oordning, i den mening som avses i artikel 8 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter, när frågan om nämnde anställdes relationers art bidrar till att försämra arbetsklimatet.
Det är härvid uppenbart att en sådan begäran påverkar privatlivet och utgör en kränkning av rätten till respekt för privatlivet enligt artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 8 i Europakonventionen, men det är inte fråga om absoluta rättigheter och de kan inskränkas i enlighet med artikel 52.3 i stadgan.
(se punkterna 85 och 86)