Talan väckt den 15 april 2016 – Centro Clinico e Diagnostico G.B. mot kommissionen

(Mål T-172/16)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Centro Clinico e Diagnostico G.B. (Catania, Italien) (ombud: advokaten E. Castorina)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut (EU) 2016/195 slutligt C(2015) 5549 av den 14 augusti 2015, offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning den 18 februari 2016, i den del (artikel 4.5) det fastställs att ”Italien ska dessutom ställa in alla utestående betalningar av stöd under samtliga stödordningar som anges i artikel 1 med effekt från den dag beslutet antas” och, härutöver, i den mån beslutet leder till att sökandebolaget berövas möjligheten att återfå de belopp som inbetalats till Agenzia delle Entrate dello Stato italiano utöver schablonbeloppet på 10% av sökandens skattemässiga situation (åren 1990-1992), i den mening som avses i artikel 9.17 i lag nr 289/2002; vilket är den bestämmelse som domstolarna grundar sig på i den italienska rättsordningen.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en grund.

Sökanden gör gällande att då Europeiska kommissionen slagit fast i det angripna beslutet att det är objektivt omöjligt att (med avseende på andra företag vars återbetalningsskyldighet begränsas till 10% av beloppet) återkräva statliga stöd som anses som olagliga, kan det inte i rättsligt hänseende bestridas – med avseende på nämnda principer – att sökanden har rätt till återbetalning av de belopp som utbetalats för mycket i förhållande till vad som stadgas i lag nr 289/2002. En annan bedömning skulle leda till en icke godtagbar och allvarlig skillnad i behandling mellan sökanden och företagen i Catania-regionen som enligt det angripna beslutet nu undantas från skyldigheten att betala 90 procent av den icke erlagda skatten.

Det angripna beslutet från Europeiska kommissionen leder till och med till att alla de övriga företagen ges en konkurrensförmån till nackdel för sökanden som hänger samman med de skador som lidits på grund av en naturkatastrof som inträffade 10 år innan beslutet av den 14 augusti 2015 antogs. Enligt italiensk rätt är företag inte skyldiga att bevara sina administrativa handlingar och bokföringshandlingar längre än 10 år. Sökanden kommer därför inte att ha möjlighet att styrka på ett sätt som är förenligt med artikel 107 FEUF att man lidit skada. Detta strider uppenbart mot likhetsprincipen, principen om rätten till försvar, principen om berättigade förväntningar (artikel 20 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna) och principen om snedvridning av konkurrensen i en situation med likhet mellan aktörerna.

____________