PERSONALDOMSTOLENS BESLUT

(första avdelningen)

den 4 november 2008

Mål F-87/07

Luigi Marcuccio

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Skadeståndstalan – Påstått rättsstridigt agerande av kommissionens läkartjänst – Avvisning – Rimlig tidsfrist för att framställa en begäran om skadestånd har inte iakttagits”

Saken: Talan väckt enligt artikel 236 EG och artikel 152 EA, genom vilken Luigi Marcuccio huvudsakligen har yrkat ersättning för den skada som han påstås ha lidit till följd av rättsstridigt agerande av kommissionens läkartjänst med avseende på hantering av tre läkarintyg som Luigi Marcuccio lämnade in under sommaren år 2001.

Avgörande: Talan avvisas då det är uppenbart att den saknar rättslig grund. Sökanden ska ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Tidsfrister – Begäran om skadestånd som framställs till en institution – Iakttagande av en rimlig tidsfrist

(Domstolens stadga, artikel 46; tjänsteföreskrifterna, artikel 90)

2.      Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Föremål för talan – Rättsliga fastställanden – Uppenbart att talan ska avvisas

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

1.      Det ankommer på tjänstemän eller anställda att inom en rimlig tidsfrist göra en framställan om att erhålla skadestånd från gemenskaperna på grund av en skada som gemenskaperna är ansvariga för. Den rimliga tidsfristen ska räknas från det att tjänstemannen eller den anställda får kännedom om det förhållande som denne klagar över. Huruvida tidsfristen är rimlig ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt mål och bland annat till den betydelse som målet har för berörd part, huruvida det är fråga om ett komplicerat mål och parternas uppträdande.

Härvidlag ska den femåriga preskriptionsfrist som enligt artikel 46 i domstolens stadga gäller för talan om utomobligatoriskt skadestånd beaktas. Femårsfristen kan emellertid inte utgöra en absolut gräns som inte kan ändras, inom vilken varje yrkande kan tas upp till sakprövning oberoende av hur lång tid det tagit för sökanden att göra en framställan till administrationen och oberoende av omständigheterna i det enskilda fallet.

(se punkterna 27–30)

Hänvisning till

Domstolen 22 oktober 1975 i mål 9/75, Meyer-Burckhardt mot kommissionen, REG 1975, s. 1171, punkterna 7, 10 och 11

Förstainstansrätten 5 oktober 2004 i mål T‑144/02, Eagle m.fl. mot kommissionen, REG 2004, s. II‑3381, punkterna 65, 66 och 71

Personaldomstolen 1 februari 2007 i mål F-125/05, Tsarnavas mot kommissionen, REGP 2007, s. I‑A‑1‑0000 och II‑A‑1‑0000, punkterna 71, 76 och 77

2.      Inom ramen för en skadeståndstalan som väckts av en tjänsteman kan yrkanden, som i själva verket syftar till att få gemenskapsdomstolen att fastställa att det finns fog för vissa av de argument som framförts till stöd för skadeståndsyrkanden, inte tas upp till prövning. Det ankommer nämligen inte på gemenskapsdomstolen att göra rättsliga uttalanden. Så är fallet vad avser yrkanden som syftar till att gemenskapsdomstolen ska fastställa att de aktuella handlingarna, omständigheterna och agerandena har inträffat samt att de är rättsstridiga.

(se punkt 36)

Hänvisning till

Domstolen 13 juli 1989 i mål 108/88, Jaenicke Cendoya mot kommissionen, REG 1989, s. 2711, punkterna 8 och 9