PERSONALDOMSTOLENS BESLUT (första avdelningen)

den 30 juni 2011

Mål F-88/10

Marc Van Asbroeck

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Beslut om placering i tillfällig lönegrad – Begäran om omprövning – Ny och väsentlig omständighet – Föreligger inte – Uppenbart att talan inte kan upptas till sakprövning”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106 a, genom vilken Marc Van Asbroeck yrkar dels ogiltigförklaring av kommissionens beslut att neka omplacering av sökanden med retroaktiv verkan från den 1 maj 2004 i tillfällig lönegrad D*4/8 och om rekonstruktion av sökandens karriär, dels ersättning för den ekonomiska skada som han har åsamkats.

Avgörande:      Talan avvisas eftersom det är uppenbart att den inte kan upptas till sakprövning. Sökanden ska ersätta samtliga rättegångskostnader.

Sammanfattning

Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Tidsfrister – Utgången frist – Börjar löpa på nytt – Villkor – Ny och väsentlig omständighet

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

Ett beslut, mot vilket talan inte har väckts av dess adressat inom den föreskrivna fristen, vinner rättskraft gentemot denne. Nya och väsentliga omständigheter kan emellertid rättfärdiga en begäran om omprövning av ett tidigare avgörande som vunnit laga kraft. En talan som har väckts mot ett beslut att vägra att ompröva ett beslut som vunnit laga kraft kan tas upp till sakprövning om det framgår att begäran faktiskt grundade sig på nya och väsentliga omständigheter. Om det däremot framgår att begäran inte grundade sig på sådana omständigheter, ska talan mot beslutet att vägra omprövning avvisas.

En tjänsteman som inte inom den föreskrivna fristen har angripit beslutet om placering i tillfällig lönegrad kan inte med verkan ge in en begäran om omprövning av det enda skälet att översändandet av lönebeskedet gett honom möjlighet att för första gången konstatera följderna av oegentligheten i kommissionens beslut om att på hans lön införa en kompensationsersättning till förmån för tjänstemän som bytt tjänstekategori före den 1 maj 2004. Även om det antogs att detta beslut var oriktigt, skulle denna omständighet inte kunna ses som en ny och väsentlig omständighet som är ägnad att motivera en omprövning av beslutet om placering i tillfällig lönegrad, eftersom det aktuella beslutet endast fastställer regler för beräkningen av ersättningen. Inte heller ett beslut från en annan institution än den vid vilken tjänstemannen är anställd om att omplacera vissa tjänstemän kan utgöra en ny och väsentlig omständighet, eftersom detta beslut inte direkt berör tjänstemannen i fråga.

(se punkterna 43–47)

Hänvisning till

Domstolen: 26 september 1985, Valentini mot kommissionen, 231/84, punkt 14

Förstainstansrätten: 7 februari 2001, Inpesca mot kommissionen, T‑186/98, punkterna 47 och 49, och där angiven rättspraxis; 16 september 2009, Boudova m.fl. mot kommissionen, T‑271/08 P, punkt 48