Language of document : ECLI:EU:F:2014:216

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(första avdelningen)

18 september 2014

Mål F‑54/13

CV

mot

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK)

”Personalmål – Skadeståndstalan – Administrativa undersökningar – Disciplinförfarande – Mobbning”

Saken:      Talan, väckt med stöd av artikel 270 FEUF som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken CV har yrkat att personaldomstolen ska förplikta Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) att ersätta den ekonomiska och ideella skada han åsamkats till följd av den ”överdrivna administrativa nitiskhet” som han utsatts för av EESK:s ledamöter.

Avgörande:      Talan ogillas. Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Skadeståndstalan – Självständig i förhållande till talan om ogiltigförklaring – Gränser – Skadeståndstalan som ingetts i syfte att kringgå den omständigheten att talan om ogiltigförklaring inte kan prövas – Avvisning

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.      Tjänstemän – Disciplinordning – Disciplinärt förfarande – Tidsfrister – Administrationens skyldighet att handla inom skälig tid – Bedömning

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga IX)

1.      Även om en part kan väcka skadeståndstalan utan att samtidigt till följd av gällande bestämmelser vara tvungen att yrka ogiltigförklaring av den rättsstridiga rättsakten som förorsakat skadan, kan parten dock inte på detta sätt kringgå det förhållandet att en talan som rör samma rättsstridiga förhållande och samma ekonomiska resultat inte kan prövas. En tjänsteman som har underlåtit att angripa en rättsakt som går honom eller henne emot genom att inom föreskriven tid väcka en talan om ogiltigförklaring, kan inte reparera denna underlåtelse, och i viss mening erhålla nya talefrister, genom att väcka en skadeståndstalan.

(se punkt 31)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom Burban/parlamentet, T‑59/96, EU:T:1997:75, punkterna 26 och 27

2.      Det följer av principen om god förvaltning att de disciplinära myndigheterna är skyldiga att genomföra det disciplinära förfarandet skyndsamt och handla på ett sådant sätt att varje åtgärd för beivrande vidtas inom skälig tid i förhållande till den föregående handlingen. Att ett disciplinärt förfarande tar oskäligt lång tid i anspråk kan således både bero på genomförandet av föregående administrativa utredningar och på det disciplinära förfarandet som sådant, eftersom frågan huruvida det disciplinära förfarandet, när det väl har inletts, har genomförts med erforderlig skyndsamhet påverkas av den omständigheten att en mer eller mindre lång tid kommer att ha förflutit från det att den påstådda disciplinöverträdelsen begicks till dess att beslutet att inleda förfarandet antogs. Huruvida förfarandet har tagit skälig tid i anspråk ska bedömas med hänsyn till de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall och i synnerhet med hänsyn till tvistens betydelse för den berörde, sakens komplexitet samt sökandens och de behöriga myndigheternas uppträdande.

(se punkt 46)

Hänvisning till

Domstolen: dom Baustahlgewebe/kommissionen, C‑185/95 P, EU:C:1998:608, punkt 29

Personaldomstolen: dom Andreasen/kommissionen, F‑40/05, EU:F:2007:189, punkt 194, och Beslut CX/kommissionen, F‑5/14 R, EU:F:2014:21, punkt 43