DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOLS

(första avdelningen)

den 8 februari 2012

Mål F‑11/11

Vincent Bouillez m.fl.

mot

Europeiska unionens råd

”Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Befordringsförfarandet 2010 – Beslut att inte befordra – Jämförelse av kvalifikationerna hos tjänstemän tillhörande tjänstegrupp AST beroende på deras karriärsystem – Skyldighet för en institution att avstå från att tillämpa en rättsstridig bestämmelse för genomförande av tjänsteföreskrifterna”

Saken:      Talan väckt med stöd av artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, om ogiltigförklaring av tillsättningsmyndighetens beslut att inte befordra sökandena till en högre lönegrad under befordringsförfarandet 2010.

Avgörande:      Talan ogillas. Rådet ska bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandenas rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Befordran – Klagomål från icke befordrad kandidat – Avslagsbeslut – Motiveringsskyldighet – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 25 och 45)

2.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Förfarande – Tjänstemän i tjänstegruppen AST – Separat bedömning för olika karriärsystem

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45; bilaga XIII, artikel 10)

3.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Omständigheter som kan beaktas – Det ansvar tjänstemannen har

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45.1)

4.      Tjänstemän – Tjänsteföreskrifterna – Allmänna genomförandebestämmelser – Institutionernas behörighet – Gränser – Rättsstridig avvikelse från överordnade bestämmelser – Otillåtet

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 110)

1.      Tillsättningsmyndigheten är inte skyldig att motivera ett beslut att inte befordra en tjänsteman. Den är däremot skyldig att motivera beslutet om avslag på ett klagomål som ingetts av en tjänsteman som inte har befordrats.

Huruvida motiveringen är tillräckligt tydlig bedöms med hänsyn till det faktiska och rättsliga sammanhang i vilket det ifrågasatta beslutet har fattats. Eftersom befordran, enligt artikel 45 i tjänsteföreskrifterna, sker genom urval är det tillräckligt att det i motiveringen av avslaget på klagomålet anges hur bestämmelserna om befordran i lagar och föreskrifter har tillämpats på tjänstemannens individuella situation.

Dessutom gör personaldomstolen följande bedömning beträffande motiveringen av ett beslut som fattats under ett förfarande som berör ett stort antal tjänstemän eller anställda. Det kan inte krävas att tillsättningsmyndigheten i ett beslut om avslag på klagomål ska lämna en motivering som går längre än de invändningar som framförts i klagomålet, bland annat genom att förklara varför var och en av de befordrade tjänstemännen hade bättre meriter än klagomålets författare.

(se punkterna 21–23)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 2 juni 2005, Strohm mot kommissionen, T-177/03, punkt 54

Personaldomstolen: 10 november 2011, Merhzaoui mot rådet, F-18/09, punkt 60; 10 november 2011, Juvyns mot rådet, F-20/09, punkt 70

2.      För tjänstemän tillhörande tjänstegrupp AST innehåller artikel 10 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna olika multiplikationsfaktorer beroende på karriärsystem som ska tillämpas för att fastställa antalet lediga tjänster i varje tjänstegrad. Eftersom administrationen är skyldig att följa dessa procentsatser gjorde tillsättningsmyndigheten rätt som gjorde olika jämförelser av AST-tjänstemännens kvalifikationer beroende på karriärsystem.

I detta sammahang stred det inte mot artikel 45 i tjänsteföreskrifterna att jämförelsen av AST-tjänstemännens kvalifikationer under befordringsförfarandet gjordes per karriärsystem, eftersom artikel 10 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna innebär en avvikelse från de allmänna bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna i egenskap av lex specialis.

(se punkterna 31, 32 och 34)

Hänvisning till

Personaldomstolen: ovannämnda målet Juvyns mot rådet, punkterna 42 och 43

3.      Det framgår av bestämmelserna i artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna att det ansvar de befordringsbara tjänstemännen har utgör en av de tre relevanta omständigheter som administrationen ska beakta vid den jämförande bedömningen av de befordringsbara tjänstemännens kvalifikationer.

(se punkt 38)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 5 maj 2010, Bouillez m.fl. mot rådet, F-53/08, punkt 52

4.      Visserligen ankommer det på institutionerna att genom beslut fastställa reglerna för hur ett förfarande som finns föreskrivet i tjänsteföreskrifterna ska genomföras, särskilt när det i tjänsteföreskrifterna uttryckligen föreskrivs att genomförandebestämmelser ska antas. Dessa beslut får emellertid inte innehålla några regler som strider mot bestämmelser som intar en högre ställning i normhierarkin, såsom allmänna rättsprinciper eller bestämmelser i tjänsteföreskrifterna.

För det fall ett allmänt beslut som har fattats av en institution olagligen avviker överordnade bestämmelser ankommer det på institutionen att avstå från att tillämpa det allmänna beslutet. Detta gäller exempelvis när institutionen ska uttala sig om en tjänstemans enskilda fall och det föreligger en allmän genomförandebestämmelse som är oförenlig med en överordnad regel. Institutionen ska då uttala sig om tjänstemannens enskilda fall utan att tillämpa den olagliga allmänna genomförandebestämmelsen.

Då det rör sig om en allmän genomförandebestämmelse enligt vilken det krävs att en AST-tjänsteman, som har erhållit ett godkännande med stöd av artikel 10.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, för att gå framåt i karriären ska ha erfarenhet av faktisk tjänstgöring som assistent, vilket institutionen i strid mot artikel 7.1 i tjänsteföreskrifterna förbehåller en viss kategori av AST-tjänstemännen, och då det dessutom saknas ett sådant villkor i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna, begår institutionen inget fel om den följer de överordnade bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna och avstår från att tillämpa den rättsstridiga allmänna genomförandebestämmelsen.

(se punkterna 45, 46, 50 och 51)

Hänvisning till

Domstolen: 28 april 2011, El Dridi, C-61/11 PPU, punkt 61

Förstainstansrätten: 20 november 2007, Ianniello mot kommissionen, T-308/04, punkt 38