DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

den 23 oktober 2013

Mål F‑93/12

Luigi D’Agostino

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Kontraktsanställd – Artikel 3a i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna – Beslut att inte förnya en kontraktsanställning – Omsorgsplikt – Tjänstens intresse – Detaljerad och fullständig bedömning inom hela myndigheten av möjligheterna till anställning som svarar mot de arbetsuppgifter som anges i kontraktet”

Saken:      Talan, väckt enligt artikel 270 FEUF som är tillämplig på EKSG-fördraget enligt artikel 106a, varigenom Luigi D’Agostino yrkar ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut av den 1 december 2011 att inte förnya sökandens kontraktsanställning och ersättning för den skada som därav uppkommit med avseende på karriär, hälsa och i immateriellt hänseende samt talan om ersättning för den ideella skada som sökanden åsamkats med anledning av att bedömningsrapporten för år 2010 varit rättsstridig.

Avgörande:      Europeiska kommissionens beslut av den 1 december 2011 att inte förnya Luigi D’Agostinos kontraktsanställning ogiltigförklaras. Talan ogillas i övrigt. Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta en tredjedel av Luigi D’Agostinos rättegångskostnader. Luigi D’Agostino ska bära två tredjedelar av sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Talan – Tidsfrister – Klagomål som följer på varandra

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90.2 och 91.3)

2.      Tjänstemän – Administrationens skyldighet att bistå den anställde – Tillämpningsområde – Omvandling av en kontraktsanställning till fast anställning – Omfattas inte

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 12a och 24; Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 87)

3.      Tjänstemän – Kontraktsanställda – Underlåtenhet att förnya ett visstidskontrakt – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Administrationens omsorgsplikt – Beaktande av den anställdes intressen – Domstolsprövning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 24; Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 11)

4.      Talan väckt av tjänstemän – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Ogiltigförklaring av ett beslut att inte förnya en kontraktsanställning för en tillfälligt anställd – Möjlighet för administrationen att anta ett nytt beslut som är förenligt med domen – Avslag på ansökan om ersättning för ekonomisk skada som uppkommit med anledning av det ogiltigförklarade beslutet

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

1.      Två klagomål som ges in inom den föreskrivna fristen mot ett och samma beslut kan båda tas upp till prövning och medföra att fristerna för kontradiktoriska mål börjar löpa. I detta fall ska fristen för att väcka talan räknas från dagen för mottagandet av det beslut genom vilket administrationen fastställt sin ståndpunkt i samtliga frågor som sökanden tagit upp inom fristen för att inge klagomål. Om sökanden inom tidsfristen för klagomål ger in ett andra klagomål med samma räckvidd som det första klagomålet, särskilt i det avseendet att det inte innehåller någon ny begäran, anmärkning eller bevisning, ska beslutet att avslå detta andra klagomål betraktas som en ren bekräftelse av det avslaget på det första klagomålet. Tidsfristen för att väcka talan ska därmed räknas från det avslagsbeslutet. Om det andra klagomålet däremot innehåller nya omständigheter som inte tagits upp i det första klagomålet, ska beslutet att avslå det andra klagomålet anses utgöra ett nytt beslut, som efter omprövning av beslutet att avslå det första klagomålet fattats mot bakgrund av det andra klagomålet.

(se punkterna 29 och 30)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 8 november 2000, Ghignone m.fl./rådet, T‑44/97, punkterna 39 och 41; 11 december 2007, Sack/kommissionen, T‑66/05, punkt 41

Personaldomstolen: 11 december 2008, Collotte/kommissionen, F‑58/07, punkt 32

2.      Bestämmelserna i artikel 12a i tjänsteföreskrifterna om förbud mot all form av mobbning och trakasserier och som är tillämpliga på kontraktsanställda enligt artikel 87 i Anställningsvillkoren för övriga anställda kan inte innebära att institutionen inte får – med åberopande av en skälig grund avseende tjänstens intresse och som inte kan anses utgöra mobbning eller trakasserier – avsluta ett anställningsförhållande enbart av den anledningen att ett sådant beslut att inte fortsätta anställningsförhållandet skulle kunna skada den anställdes intressen, särskilt i ekonomiskt eller psykologiskt avseende. Även om kontraktsanställda tjänstemän kan åberopa bestämmelserna i artikel 24 för att begära att institutionen ska skydda dem mot mobbning, så kan de kontraktsanställda inte åberopa denna bestämmelse för att institutionen ska bistå dem och omvandla anställningen till fast anställning. Nämnda artikel har nämligen inte utformats för att användas på ett dylikt sätt.

(se punkt 52)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 5 juni 2012, Cantisani/kommissionen, F‑71/10, punkt 78 och där angiven rättspraxis

3.      Omsorgsplikten innebär bland annat att den behöriga myndigheten, när den ska fatta beslut rörande en tjänstemans eller en anställds situation, ska beakta alla de omständigheter som kan inverka på beslutet, och detta gäller även vid utövandet av ett stort utrymme för skönsmässig bedömning. Det ankommer därvid på myndigheten att förutom tjänstens intresse även beakta den berörde tjänstemannens eller anställdes intressen.

Det ankommer visserligen inte på unionsdomstolen vid denna bedömning av tjänstens intresse att kontrollera valet av personalpolitik som en institution avser att föra för att fullgöra sitt uppdrag. När talan om ogiltigförklaring av ett beslut att inte förlänga ett anställningsavtal för en tillfälligt anställd har väckts vid personaldomstolen, får dock unionsdomstolen undersöka huruvida de skäl som administrationen har angett är sådana att de ifrågasätter de kriterier och grundläggande villkor som lagstiftaren har fastställt i tjänsteföreskrifterna och i Anställningsvillkoren för övriga anställda, vilka bland annat syftar till att garantera kontraktsanställd personal möjligheten att i förekommande fall få en viss anställningstrygghet på sikt.

(se punkt 56)

Hänvisning till

Domstolen: 28 maj 1980, Kuhner/kommissionen, 33/79 och 75/79, punkt 22; 29 oktober 1981, Arning/kommissionen, 125/80, punkt 19

Förstainstansrätten: 6 juli 1999, Séché/kommissionen, T‑112/96 och T‑115/96, punkterna 147–149; 2 mars 2004, Di Marzio/kommissionen, T‑14/03, punkterna 99 och 100

Personaldomstolen: 13 juni 2012, Macchia/kommissionen, F‑63/11, punkt 60, som överklagats till Europeiska unionens tribunal, mål T‑368/12 P

4.      Personaldomstolen kan inte förplikta en institution som är svarande i ett mål att ersätta den ekonomiska skada som sökanden åsamkats med anledning av att hans eller hennes avtal inte förnyats, när det angripna beslutet ogiltigförklarats med anledning av att den myndighet som är behörig att ingå anställningsavtal inte i enlighet med sin omsorgsskyldighet gjort någon fullständig och detaljerad bedömning av omständigheterna utifrån tjänstens intresse. Det kan i detta sammanhang inte uteslutas att myndigheten anser sig kunna anta ett nytt beslut att inte förnya sökandens avtal efter att ha gjort en fullständig och detaljerad omprövning av sökandens anställningssituation i förhållande till tjänstens behov och sökandens yrkeskvalifikationer.

(se punkterna 77–79)