Language of document :

Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte suprema di cassazione (Italien) den 10 januari 2019 – A.m.a. - Azienda Municipale Ambiente SpA mot Consorzio Laziale Rifiuti – Co.La.Ri.

(Mål C-15/19)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte suprema di cassazione

Parter i det nationella målet

Klagande: A.m.a. - Azienda Municipale Ambiente SpA

Motpart: Consorzio Laziale Rifiuti – Co.La.Ri.

Tolkningsfrågor

Är appellationsdomstolens tolkning enligt vilken artiklarna 15 och 17 i lagstiftningsdekret nr 36/2003, genom vilket artiklarna 10 och 14 i direktiv 1999/31/EG1 har införlivats med nationell rätt, är tillämpliga med retroaktiv verkan så, att befintliga deponier för vilka tillstånd gäller villkorslöst omfattas av de genom nämnda artiklar ålagda skyldigheterna, särskilt vad gäller den del där efterbehandlingsperioden förlängs från 10 till 30 år, förenlig med de ovannämnda [unionsrättsliga] bestämmelserna?

Är appellationsdomstolens tolkning enligt vilken artiklarna 15 och 17 i lagstiftningsdekret nr 36/2003 är tillämpliga på befintliga deponier för vilka tillstånd gäller – även om artikel 17 som ett led i införandet av de genom nämnda artiklar ålagda skyldigheterna och även vad gäller nämnda deponier begränsar genomförandebestämmelserna till en övergångsperiod och inte innehåller några bestämmelser för att minska förlängningens finansiella konsekvenser för ”innehavaren” – förenlig med artiklarna 10 och 14 i direktiv 1999/31/EG, enligt vilka medlemsstaterna ska ”vidta åtgärder för att se till att alla kostnader för att inrätta och driva en deponeringsanläggning, så långt möjligt inbegripet kostnaden för den ekonomiska säkerheten eller dess motsvarighet som avses i artikel 8.a iv och de beräknade kostnaderna för avslutning och efterbehandling av platsen under minst trettio år, skall omfattas av det pris som huvudmannen skall ta ut för deponering av alla slag av avfall på den platsen” och ”vidta åtgärder för att deponier för vilka tillstånd gäller eller som redan är i drift vid tidpunkten för överföring av detta direktiv … får fortsätta att vara i drift”, särskilt med hänsyn tagen till deras normativa innehåll?

Är appellationsdomstolens tolkning enligt vilken de ovannämnda artiklarna 15 och 17 i lagstiftningsdekret nr 36/2003 är tillämpliga på befintliga deponier för vilka tillstånd gäller – även mot bakgrund av de ekonomiska kostnader som följer av de genom nämnda artiklar ålagda skyldigheterna, det vill säga till följd av att efterbehandlingsperioden förlängs från 10 till 30 år, i och med att dessa kostnader belastar ”innehavaren”, och följaktligen att ändringen in peius av de taxor som innehavaren tar ut på grundval av kontraktet för bortskaffande av avfall legitimeras – förenlig med artiklarna 10 och 14 i direktiv 1999/31/EG?

Är appellationsdomstolens tolkning enligt vilken de ovannämnda artiklarna 15 och 17 i lagstiftningsdekret nr 36/2003 är tillämpliga på befintliga deponier för vilka tillstånd gäller – även mot bakgrund av de ekonomiska kostnader som följer av de genom nämnda artiklar ålagda skyldigheterna, det vill säga till följd av att efterbehandlingsperioden förlängs från 10 till 30 år, i och med att dessa kostnader fastställs inte enbart på grundval av det avfall som lämnas in från och med det datum då genomförandebestämmelserna träder i kraft, utan även med hänsyn tagen till avfall som har lämnats in före nämnda datum – förenlig med artiklarna 10 och 14 i direktiv 1999/31/EG?”

____________

1     Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (EGT L 182, 1999, s. 1).