PERSONALDOMSTOLENS BESLUT

(första avdelningen)

den 14 december 2007

Mål F-131/06

Robert Steinmetz

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Uppgörelse i godo – Genomförande av en överenskommelse – Avslag på ersättning för utlägg i samband med ett uppdrag – Uppenbar avvisning – Berättigat intresse av att få saken prövad saknas – Fördelning av rättegångskostnader – Kostnader som vållats i onödan eller mot bättre vetande”

Saken: Steinmetz har väckt talan med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA om dels ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av kommissionen den 21 februari 2006, i den del kommissionen beslutade att inte i dess helhet verkställa en överenskommelse om en uppgörelse i godo mellan parterna under förfarandet vid förstainstansrätten i mål T-155/05, dels den symboliska ersättning av en euro som ersättning för den ideella skada som sökanden har gjort gällande.

Avgörande: Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak. Sökanden ska bära sin rättegångskostnad med undantag av ett belopp på 500 euro. Kommissionen ska förutom att bära sin rättegångskostnad, även ersätta sökandens rättegångskostnad med ett belopp om 500 euro.

Sammanfattning

1.      Förfarande – Upptagande till sakprövning av processhandlingar – Bedömning vid den tidpunkt då begäran inkom

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 114)

2.      Tjänstemän – Talan – Talan som väckts i strid med innehållet i en uppgörelse i godo som har lett till att talan återkallats – Berättigat intresse av att få saken prövad saknas

1.      På samma sätt som frågan huruvida en talan kan tas upp till sakprövning ska avgöras genom en prövning av den situation som förelåg när ansökan ingavs, ska frågan huruvida andra processhandlingar kan tas upp till sakprövning, såsom en handling enligt vilken rättegångshinder föreligger, avgöras genom en prövning av den situation som förelåg när dessa ingavs. Genom denna tolkning iakttas rättssäkerhetsprincipen och med principen om skydd för berättigade förväntningar.

(se punkt 27)

Hänvisning till:

Domstolen 27 november 1984, Bensider m.fl. mot kommissionen, 50/84, REG 1984, s. 3991, punkt 8

Förstainstansrätten 8 oktober 2001, Stauner m.fl. mot parlamentet och kommissionen, T-236/00 R II, REG 2001, s. II‑2943, punkt 49; 9 juli 2003, Commerzbank mot kommissionen, T-219/01, REG 2003, s. II‑2843, punkt 61

2.      Då sökanden i ett vid förstainstansrätten anhängiggjort mål erbjuder svarandeinstitutionen en uppgörelse i godo, institutionen delvis antar detta erbjudande och förstainstansrätten avskriver målet efter sökandens på detta grundval ingivna ansökan, anses den berörde ha samtyckt till den uppgörelse som slutligen erbjöds av institutionen. Den berörde har således inte en anledning att bestrida innehållet i en sådan uppgörelse under förevändning att den inte motsvarar den ursprungliga uppgörelsen.

Då en institution har uppfyllt sina åtaganden som följer av en uppgörelse som ingåtts i samband med en tvist som väckts mot institutionen, saknar denne ett berättigat intresse att klandra nämnda institution för att inte ha genomfört uppgörelsen.

(se punkterna 44-52)