PERSONALDOMSTOLENS BESLUT (andra avdelningen)

den 10 maj 2011

Mål F-59/10

Yvette Barthel m.fl.

mot

Europeiska unionens domstol

”Personalmål – Rättegångsfrågor – Invändning om rättegångshinder – För sent inkommet klagomål – Avvisning”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, i vilken Barthel, Reiffers och Massez yrkar att personaldomstolen ska ogiltigförklara beslutet att avslå deras begäran om att de från och med den 20 december 2006 ska erhålla ersättning för skiftarbete enligt artikel 1.1 första strecksatsen i rådets förordning (EKSG, EEG, Euratom) nr 300/76 av den 9 februari 1976 om fastställande av de grupper av tjänstemän som är berättigade till ersättning för skiftarbete samt storleken på och villkoren för denna ersättning (EGT L 38, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 116), vilken har ändrats bland annat genom rådets förordning (EG/Euratom) nr 1873/2006 av den 11 december 2006.

Avgörande:      Talan avvisas. Domstolen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandenas rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Tidsfrister – Utgör tvingande rätt

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Tyst beslut om avslag på en begäran, mot vilket klagomål inte har anförts inom föreskriven tidsfrist – Senare uttryckligt beslut om avslag – Bekräftande rättsakt

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

3.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Yttrande som meddelats efter ett tyst beslut om avslag på en begäran

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

4.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Tidsfrister – Utgången frist – Ursäktligt misstag – Begrepp

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

5.      Förfarande – Rättegångskostnader – Ansvar – Hänsyn till billighet

(Personaldomstolens rättegångsregler, artiklarna 87.2 och 88)

1.      Fristerna för att anföra klagomål och väcka talan, som avses i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna, som svarar mot kravet på klarhet, rättssäkerhet och nödvändigheten av att undvika all form av diskriminering och godtycklig behandling vid rättskipningen, utgör tvingande rätt och kan inte ändras av parterna eller av unionsdomstolen. Det åligger den senare, även ex officio, att kontrollera att dessa frister har iakttagits.

(se punkt 22)

Hänvisning till

Domstolen: 29 juni 2000, Politi mot Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen, C‑154/99 P, punkt 15

Förstainstansrätten: 15 januari 2009, Braun-Neumann mot parlamentet, T‑306/08 P, punkt 36

Personaldomstolen: 12 maj 2010, Peláez Jimeno mot parlamentet, F‑13/09, punkt 18

2.      Ett uttryckligt beslut om avslag på en begäran som meddelats efter ett tyst beslut om avslag på samma begäran ska anses vara en rent bekräftande rättsakt.

(se punkt 25)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 8 juli 2009, Sevenier mot kommissionen, F‑62/08, punkterna 33−40, stadfäst genom förstainstansrättens dom av den 18 juli 2010, Sevenier mot kommissionen, T‑368/09 P, punkterna 28−37

3.      Att administrationen, efter det att ett tyst beslut om avslag ska anses ha uppkommit och efter interna överläggningar, avger ett yttrande som överensstämmer med det tysta beslutet, utan att ta upp frågan huruvida det föreligger några nya faktiska eller rättsliga omständigheter som var okända för administrationen när det tysta beslutet om avslag tillkom, utgör inte en ny omständighet som gör att administrationen ska anses ha omprövat det tysta beslutet.

(se punkt 27)

4.      Begreppet ursäktligt misstag, vilket ingår i de unionsrättsliga bestämmelserna om fristerna för att anföra klagomål och väcka talan och som kan utgöra grund för att avvika från desamma, ska tolkas restriktivt och kan endast avse särskilda omständigheter, såsom att den aktuella institutionens handlande, självt eller i avgörande mån, har lett till en förståelig förvirring hos ett enskilt rättssubjekt i god tro som uppvisat den omsorg som kan krävas av en normalt uppmärksam person.

(se punkt 28)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 15 december 2009, Apostolov mot kommissionen, F‑8/09, punkt 21 och där angiven rättspraxis

5.      Enligt artikel 87.2 i personaldomstolens rättegångsregler får personaldomstolen, om så anses skäligt, besluta att en tappande part endast delvis, eller inte alls, ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Enligt artikel 88 i samma rättegångsregler kan dessutom en part, även om han vunnit målet, förpliktas att helt eller delvis ersätta rättegångskostnaderna, om detta framstår som befogat på grund av hans uppträdande, inbegripet vid tiden före det att talan väcktes.

Med tillämpning av dessa bestämmelser ska institutionen, som har vunnit målet, förpliktas att ersätta samtliga rättegångskostnader om denne har visat bristande omsorg i det administrativa förfarandet genom att låta den i artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna föreskrivna fristen på fyra månader löpa ut innan den fattade ett uttryckligt beslut om avslag på den berörda tjänstemannens begäran.

(se punkterna 32−35)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 28 juni 2006, Le Maire mot kommissionen, F‑27/05, punkt 53