EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOLS DOM

(andra avdelningen)

den 19 juni 2014

Mål F‑24/12

BN

mot

Europaparlamentet

”Personalmål – Tjänstemän – Talan om ogiltigförklaring – Tjänsteman i lönegrad AD 14 som har en tjänst som enhetschef – Påstående om mobbning avseende generaldirektören – Förfarande för omplacering – Vägran att acceptera utnämningen till en tjänst som rådgivare vid ett annat generaldirektorat med förlust av lönetillägget för enhetschefer – Beslut om provisorisk placering på en annan rådgivartjänst – Tjänstens intresse – Överensstämmelse mellan lönegraden och arbetet – Talan om skadestånd – Skada som följer av ett beteende som inte utgörs av beslut”

Saken:      Talan, väckt enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, i vilken BN yrkar att tribunalen ska ogiltigförklara Europaparlamentets ordförandes beslut av den 16 januari 2012 om att frånta BN tjänsten som enhetschef vid generaldirektoratet (DG) för personal och att utnämna BN till rådgivare i direktoratet för resurser i samma generaldirektorat, med verkan från den 1 januari 2012. Vidare yrkar BN ersättning för den skada som BN påstår sig ha lidit till följd av trakasserier och dålig administration som generaldirektören för personal gjort sig skyldig till, vilken med rätt och billighet uppskattas till 50 000 euro.

Avgörande:      Talan ogillas. Europaparlamentet ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta BN:s rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Administrationens omsorgsplikt – Räckvidd – Förstärkt skyldighet för det fall tjänstemannens hälsa kan påverkas – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 24)

2.      Tjänstemän – Förflyttning – Ändrad tjänsteplacering – Särskiljningskriterium – Gemensamma villkor

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 4, 7.1 och 29)

3.      Tjänstemän – Organisation av tjänstegrenarna – Fördelning av personalen – Ändrad tjänsteplacering – Iakttagande av regeln att lönegrad ska motsvara tjänst – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 7.1)

4.      Tjänstemän – Lön – Ökning av grundlönen för enhetschefer, direktörer och generaldirektörer – Villkor för beviljande

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 44.2)

5.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fördelning – Hänsyn till billighet – Den vinnande parten förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna – Kostnader i det interimistiska förfarandet – Omfattas

(Personaldomstolens rättegångsregler, artiklarna 87.2 och 88)

1.      De skyldigheter för administrationen som följer av omsorgsplikten är väsentligen förstärkta när det rör sig om en tjänsteman vars fysiska eller psykiska hälsa kan påverkas. I ett sådant fall ska administrationen pröva tjänstemannens begäran med ett synnerligen öppet sinnelag. Det ankommer vidare, som en allmän regel, på läkartjänsten vid en institution att pröva sannolikheten för och omfattningen av de risker som åberopats och att upplysa tillsättningsmyndigheten om resultatet av prövningen. Detta gör sig särskilt gällande när läkartjänsten har gjorts uppmärksam på, antingen av den berörde tjänstemannen själv eller av administrationen, att administrationens beslut, enligt vad som påståtts, kan ha skadliga konsekvenser för dess adressats hälsa.

En institutions biståndsskyldighet och omsorgsplikt gentemot sin personal innebär dock inte en skyldighet för institutionen att handla i strid med institutionens interna regler.

(se punkterna 34, 35 och 44)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom Esders/kommissionen, F‑62/10, EU:F:2011:141, punkterna 80 och 82, och där angiven rättspraxis

2.      Det följer av tjänsteföreskrifternas system att det rör sig om förflyttning i ordets rätta bemärkelse endast när en tjänsteman överflyttas till en ledig tjänst. Av detta följer att det förfarande som föreskrivs i artiklarna 4 och 29 ska tillämpas i fråga om en förflyttning i egentlig mening. Detta förfarande är däremot inte tillämpligt när en tjänstemans tjänsteplacering ändras på grund av att en sådan överflyttning inte ger upphov till en ledig tjänst.

Beslut om ändrad tjänsteplacering ska emellertid, i likhet med vad som gäller förflyttningar, fattas med iakttagande av reglerna i artikel 7.1 i tjänsteföreskrifterna med avseende på bevarande av de berörda tjänstemännens rättigheter och legitima intressen. Detta innebär särskilt att tjänstemännens tjänsteplacering kan ändras endast i tjänstens intresse och med beaktande av tjänsternas likvärdighet.

(se punkterna 46–48)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom Clotuche/kommissionen, T‑339/03, EU:T:2007:36, punkt 31

Personaldomstolen: dom de Albuquerque/kommissionen, F‑55/06, EU:F:2007:15, punkt 55 och där angiven rättspraxis

3.      Om tjänstemannens arbetsuppgifter ändras vid en ändrad tjänsteplacering förutsätter regeln om överensstämmelse mellan lönegraden och tjänsten, vilken särskilt anges i artikel 7 i tjänsteföreskrifterna, att det görs en jämförelse mellan tjänstemannens lönegrad och nuvarande arbetsuppgifter, och inte en jämförelse mellan tjänstemannens nuvarande arbetsuppgifter och tidigare arbetsuppgifter. Regeln om överensstämmelse mellan lönegraden och tjänsten utgör således inte något hinder mot att ett beslut medför att en tjänsteman tilldelas nya arbetsuppgifter som, även om de skiljer sig från de arbetsuppgifter som tidigare har utförts och uppfattas av den berörda personen som att hans befogenheter har minskat, likväl överensstämmer med den tjänst som motsvarar hans lönegrad. Att en tjänstemans befogenheter faktiskt har minskat strider således mot regeln om överensstämmelse mellan lönegraden och tjänsten endast om hans nya befogenheter, som helhet betraktade, klart understiger de befogenheter som motsvarar hans lönegrad och tjänst, med beaktande av deras art, betydelse och omfattning. Förflyttningen av en tjänsteman från en tjänst som enhetschef till en tjänst som rådgivare, med bibehållande av lönegrad AD 14, iakttar således regeln om överensstämmelse mellan lönegraden och tjänsten, eftersom lönegraden AD 14 avser handläggare som till exempel arbetar som direktör, enhetschef eller rådgivare, vilket framgår av den förteckning över grundtjänster som återfinns i bilaga I, punkt A, i tjänsteföreskrifterna.

(se punkterna 57-59)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom Bermejo Garde/EESK, F‑41/10, EU:F:2012:135, punkterna 162 och 163, och där angiven rättspraxis, vilken är föremål för ett överklagande under prövning vid tribunalen, mål T‑530/12 P

4.      Det är med tillämpning av artikel 44.2 i tjänsteföreskrifterna som en tjänsteman som tillsatts som enhetschef, direktör eller generaldirektör i samma lönegrad ska flyttas upp en löneklass i samma lönegrad från och med det att tillsättningen får verkan. Denna bestämmelse visar att höjningen av grundlönen tilldelas tjänstemannen med anledning av utövandet av vissa arbetsuppgifter och att den är kopplad till utövandet av sådana arbetsuppgifter. För det fall tjänstemannen upphör att utöva sådana arbetsuppgifter för att utöva andra som inte innebär samma ansvar upphör dennes rätt till höjning av grundlönen.

(se punkt 72)

5.      Enligt artikel 88 i personaldomstolens rättegångsregler kan en part, även om vederbörande vunnit målet, förpliktas att helt eller delvis ersätta rättegångskostnaderna, om detta framstår som befogat på grund av hans eller hennes uppträdande, inbegripet tiden före talans väckande.

Med beaktande av att sökanden önskat diskutera med generalsekreteraren på institutionen och vänt sig direkt till institutionens ordförande i egenskap av tillsättningsmyndighet för att be denne att vidta nödåtgärder avseende sökanden – utan att sökanden togs emot av någon av dessa, vilket kunde ge sökanden känslan av att ha övergivits av sin institution, för vilken sökanden gjort uppoffringar – ska institutionen, den vinnande parten, bära sina egna kostnader, inklusive kostnaderna i det interimistiska förfarandet, och förpliktas att ersätta sökandens kostnader, inklusive kostnaderna i det interimistiska förfarandet.

(se punkterna 98 och 100)