BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(andra avdelningen)

21 oktober 2014

Mål F‑107/11 DEP

Ioannis Ntouvas

mot

Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC)

”Personalmål – Förfarande – Fastställande av rättegångskostnader – Advokatarvoden – En institution som företräds av en advokat – Kostnader för ombudets resor, logi och dagtraktamente – Ersättningsgilla kostnader”

Saken:      Begäran om fastställande av rättegångskostnaderna enligt artikel 92.1 i då gällande rättegångsregler (nedan kallade de tidigare rättegångsreglerna), framställd av Ioannis Ntouvas i anledning av personaldomstolens dom Ntouvas/ECDC (F‑107/11, EU:F:2012:182, vilken har överklagats till Europeiska unionens tribunal, där överklagandet nu är anhängigt som mål T‑94/13 P).

Avgörande:      Det sammanlagda belopp rättegångskostnader som Ioannis Ntouvas ska ersätta Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar med såsom ersättningsgilla kostnader i mål F-107/11, Ntouvas/ECDC, fastställs till 9 472,19 euro.

Sammanfattning

1.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Ersättningsgilla kostnader – Krav på att inkomma med intyg på att de kostnader som begärs ersätta verkligen har bestritts – Kriterier

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 91 b)

2.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Nödvändiga kostnader för parterna – Arvode som en institution betalat till sin advokat – Omfattas – Omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av rättegångskostnaderna

(Domstolens stadga, artikel 61 första stycket, och bilaga I, artikel 7.1; personaldomstolens rättegångsregler, artikel 91 b)

3.      Europeiska unionens immunitet och privilegier – Unionen är befriad från alla direkta skatter och tullar på varor för tjänstebruk– Unionens förmåner på området för direkta skatter – Bedömningen ankommer på medlemsstaterna – Villkor

(Protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier, artiklarna 3 och 4)

1.      Enbart det förhållandet att endast kopior av originalfakturor kommunicerats en part innebär inte, i avsaknad av argument som föranleder ett ifrågasättande av fakturornas äkthet och överensstämmelse med originalen, att de ersättningsgilla kostnaderna inte kan vara sanna och verkligen ha bestritts.

(se punkt 24)

2.      Såsom följer av artikel 19 första stycket i domstolens stadga, vilken ska tillämpas på förfarandet vid tribunalen enligt artikel 7.1 i bilagan till nämnda stadga, får unionens institutioner biträdas av en advokat. Ersättning till advokat kan således utgöra en nödvändig kostnad med anledning av förfarandet, och institutionen är inte skyldig att visa att biträde av advokat var objektivt motiverat.

Unionsdomstolen är, vad gäller fastställandet av det belopp upp till vilket advokatarvoden kan ersättas, inte behöriga att fastställa de arvoden som parterna är skyldiga sina egna advokater utan får endast fastställa det arvodesbelopp som kan utkrävas av den part som har förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna. När unionsdomstolen fastställer rättegångskostnaderna ska den varken beakta en nationell taxa för advokatarvoden eller en eventuell överenskommelse som den berörda parten och dennes ombud eller rådgivare har ingått i detta avseende.

På samma sätt har den omständigheten att det är fråga om en schablonmässigt bestämd ersättning inte någon inverkan på personaldomstolens bedömning av omfattningen av de ersättningsgilla rättegångskostnaderna, då den grundar sig på väl etablerade kriterier och de preciserade uppgifter som parterna har att inkomma med. Det är visserligen inte omöjligt för rätten att, efter en skälighetsbedömning, fastställa de ersättningsgilla kostnaderna även om några sådana preciserade uppgifter inte lämnats in. Om så är fallet ska den dock med nödvändighet göra en restriktiv bedömning av sökandens anspråk.

Då det inte finns några unionsrättsliga taxebestämmelser ska unionsdomstolen dessutom fritt bedöma de ifrågavarande uppgifterna med hänsyn till tvistens föremål och art, dess betydelse ur gemenskapsrättslig synvinkel samt målets svårighetsgrad, den mängd arbete som rättegången har kunnat förorsaka ombud eller rådgivare och de ekonomiska intressen som tvisten representerat för parterna.

Slutligen kan det arbete som hade utförts av institutionen internt redan innan talan väcktes vid personaldomstolen inte lämnas utan avseende vid fastställandet av det belopp som de ersättningsgilla advokatarvodeskostnaderna uppgår till. Eftersom talan inte kan tas upp till sakprövning om den inte har föregåtts av ett klagomål till tillsättningsmyndigheten, och ett avslag på detta klagomål, har institutionen i princip redan arbetat med tvisterna internt innan de hamnar i personaldomstolen.

Vad gäller uppskattningen av storleken på arbetsinsatsen i samband med förfarandet vid personaldomstolen ankommer det på rätten att beakta det totala antal arbetstimmar som objektivt sett kan anses ha varit nödvändiga att lägga ned i det aktuella förfarandet.

(se punkterna 25–30 och 34)

Hänvisning till

Europeiska unionens tribunal: beslut Marcuccio/kommissionen, T‑515/09 P-DEP, EU:T:2013:269, punkt 20

Personaldomstolen: beslut Schönberger/parlamentet, F‑7/08 DEP, EU:F:2010:32, punkt 29; beslut Chatzidoukakis/kommissionen, F‑84/10 DEP, EU:F:2014:41, punkterna 20 och 22–24 och där angiven rättspraxis

3.      Enligt artiklarna 3 och 4 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier ska unionen vara befriad från alla direkta skatter och i synnerhet tullar på varor avsedda för tjänstebruk, medan eventuella förmåner som unionens har på området för direkta skatter, såsom mervärdesskatt, överlåts till medlemsstaterna att bedöma och är underkastade de villkor som föreskrivs i nämnda protokoll. Under alla förhållanden är de tjänster som tjänstemän och tillfällig anställd köper när de är ute på tjänsteresor inte befriade från mervärdesskatt.

(se punkt 47)