PERSONALDOMSTOLENS DOM
(första avdelningen)

den 28 oktober 2010

Mål F-96/08

Maria Concetta Cerafogli

mot

Europeiska centralbanken (ECB)

”Personalmål – Anställda vid ECB – Lön – Ytterligare löneförhöjning –Befordring ad personam – Samråd med personalkommittén för att fastställa tilldelningskriterier för ytterligare löneförhöjningar”

Saken: Talan väckt med stöd av artikel 36.2 i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, fogat till EG‑fördraget, varigenom Maria Concetta Cerafogli i huvudsak har yrkat att ECB:s beslut att neka henne ytterligare löneförhöjning för år 2008 och befordring ad personam ska ogiltigförklaras.

Avgörande: ECB:s beslut att neka sökanden ytterligare löneförhöjning för år 2008 ogiltigförklaras. ECB förpliktas utge ett belopp på 3 000 euro till sökanden. Talan ogillas i övrigt. ECB ska ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Anställda vid Europeiska centralbanken – Representation – Personalkommittén – Obligatoriskt samråd – Räckvidd

(Anställningsvillkor för personalen vid Europeiska centralbanken, artiklarna 45 och 46)

2.       Tjänstemän – Anställda vid Europeiska centralbanken – Representation – Personalkommittén – Obligatoriskt samråd – Räckvidd – Syfte

(Anställningsvillkor för personalen vid Europeiska centralbanken, artikel 46)

3.      Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Ogiltigförklaring av den angripna rättstridiga rättsakten – Ideell skada som kan särskiljas från rättsstridigheten och som inte kan gottgöras fullt ut genom ogiltigförklaringen

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91)

1.      Enligt artikel 46 i anställningsvillkoren för personalen vid Europeiska centralbanken gäller skyldigheten att samråda med personalkommittén inte endast vid ändringar av ”lagstiftningsåtgärder”. En sådan skyldighet föreskrivs även för samtliga åtgärder som utöver de arbetsrättsliga bestämmelserna som sådana gäller ”frågor” avseende dessa regler och som sammanhänger med ett av de ämnesområden som avses i artikel 45 i anställningsvillkoren, till exempel personalens löner.

Beslutsunderlag som antagits av institutionen avseende fastställande av tilldelningskriterier för ytterligare löneförhöjningar till personalen ska med hänsyn till dess beskaffenhet och räckvidd anses utgöra en rättsakt med allmän tillämplighet gällande personalens löner och omfattas därför av den samrådsskyldighet som följer av artiklarna 45 och 46 i anställningsvillkoren. I dessa bestämmelser föreskrivs att Europeiska centralbanken måste samråda med personalkommittén innan ett sådant beslutsunderlag antas för att det ska anses lagenligt.

(se punkterna 47 och 51–53)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 20 november 2003, Cerafogli och Poloni mot ECB, T‑63/02, REG 2003, s. II‑4929, punkt 21

2.      Samrådet med personalkommittén enligt artikel 46 i anställningsvillkoren för personalen vid Europeiska centralbanken medför endast en rätt att yttra sig. Det rör sig följaktligen om en mindre långtgående form av deltagande i beslutsfattandet, eftersom den inte medför någon som helst skyldighet för administrationen att följa de synpunkter som personalkommittén anfört under samrådsförfarandet. Administrationen skall dock samråda med personalkommittén varje gång detta kan påverka innehållet i den rättsakt som är under antagande, vid risk att annars äventyra samrådsskyldighetens ändamålsenliga verkan.

Omfattningen av skyldigheten att samråda med personalkommittén, såsom den inrättats av lagstiftaren, ska bedömas mot bakgrund av dess syften. Samrådet syftar dels till att, via en personalkommitté som företräder personalens gemensamma intressen, ge all personal möjlighet att yttra sig innan rättsakter med allmän giltighet som berör dem antas eller ändras. Dels ligger det i såväl samtliga anställdas som administrationens intresse att denna skyldighet efterlevs, eftersom det därigenom kan undvikas att varje anställd genom ett individuellt administrativt förfarande påpekar eventuella misstag. Ett sådant samråd som till sin natur kan förebygga att en rad individuella klagomål anförs beträffande samma invändning tillgodoser även principen om god förvaltningssed.

(se punkterna 49 och 50)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 6 mars 2001, Dunnett m.fl. mot revisionsrätten, T‑192/99, REG 2001, s. II‑813, punkt 90

3.      En ogiltigförklaring av en rättsstridig rättsakt, kan i sig utgöra en lämplig och i princip tillräcklig ersättning för all ideell skada som rättsakten kan ha orsakat, om sökanden inte visar att hon har lidit en ideell skada som kan särskiljas från den rättsstridighet som föranledde ogiltigförklaringen och som inte kan gottgöras fullt ut genom denna ogiltigförklaring.

(se punkt 75)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 6 juni 2006, Girardot mot kommissionen, T‑10/02, REGP 2006, s. I‑A‑2‑129 och II‑A‑2‑609, punkt 131, samt där angiven rättspraxis