DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

den 13 juni 2012

Mål F‑31/10

Christian Guittet

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tidigare tjänsteman – Social trygghet – Olycksfall – Avslutande av det förfarande som inletts enligt artikel 73 i tjänsteföreskrifterna – Tillämpning i tiden av den skala som bifogats den nya versionen av reglerna om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring – Förfarandets längd”

Saken: Talan enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Christian Guittet, tidigare tjänsteman vid kommissionen, yrkat bland annat ogiltigförklaring av beslutet av den 27 juli 2009 genom vilket tillsättningsmyndigheten avslutade det förfarande som hade inletts enligt artikel 73 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen vid Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) och fastställde hans fysiska och psykiska funktionsnedsättning till 64,5 procent.

Avgörande: Beslutet av den 27 juli 2009 ogiltigförklaras. Kommissionen ska betala 2 500 euro till sökanden för ideell skada. Talan ogillas i övrigt. Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Social trygghet – Olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring – Invaliditet – Skadestånd – Rätt till utbetalning – Villkor – Det slutliga fastställandet av samtliga skador

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 73; reglerna om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring, artikel 19.3)

2.      Institutionernas rättsakter – Tillämpning i tiden – Den skala som bifogats reglerna om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring för unionens tjänstemän – Tillämpning av den skala som var i kraft vid tidpunkten för det slutliga fastställandet av samtliga skador – Tillämpning av en ny skala som upprättats efter denna tidpunkt – Åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 73; reglerna om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring, artikel 30)

1.      I artikel 73 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att en tjänsteman är ”från den dag han tillträder tjänsten försäkrad” mot yrkessjukdomar och olycksfall. I denna bestämmelse föreskrivs även att de förmåner som täcker dessa risker ska ”utbetalas” till tjänstemannen.

Även om unionslagstiftaren har inrättat ett försäkringssystem avseende olycksfall och yrkessjukdomar, har dock institutionerna, med stöd av artikel 73.1 i tjänsteföreskrifterna, uppställt ett antal villkor för rätten till de aktuella försäkringsförmånerna och följaktligen för utbetalningen av dessa förmåner.

Enligt artikel 19.3 i de gemensamma reglerna om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring för tjänstemännen, kan beslutet om fastställande av graden av fysisk och psykisk funktionsnedsättning fattas först efter det att den försäkrades skador slutligen har fastställts. Det slutliga fastställandet avser tillståndet hos en drabbad person vars skador har stabiliserats på ett sådant sätt att de inte längre tycks kunna läka eller förbättras och en behandling i princip inte längre är indicerad annat än för att undvika en försämring av tillståndet. Detta innebär att rätten till utbetalning av den ersättning som avses i artikel 73.2 c i tjänsteföreskrifterna vid partiell bestående invaliditet uppstår först vid det slutliga fastställandet av samtliga skador. Vidare är det först från och med detta datum som den försäkrade har rätt att få sin fysiska och psykiska funktionsnedsättning fastställd.

(se punkterna 52–55)

Hänvisning till

Domstolen: 14 juli 1981, Suss mot kommissionen, C‑186/80, punkt 15

Förstainstansrätten: 21 maj 1996, W mot kommissionen, T‑148/95, punkt 36

Personaldomstolen: 17 februari 2011, Strack mot kommissionen, F‑119/07, punkt 88

2.      Eftersom den försäkrades situation, med hänsyn till personens rätt att få graden av sin fysiska och psykiska funktionsnedsättning fastställd, var definitiv vid tidpunkten för det slutliga fastställandet av den försäkrades skador, ska den skala för bedömning av nedsatt fysisk och psykisk funktionsförmåga som gällde vid datumet för detta slutliga fastställande i princip tillämpas på den försäkrade, i det förfarande som inletts enligt artikel 73 i tjänsteföreskrifterna för unionens tjänstemän.

Om datumet för tillsättningsmyndighetens antagande av förslaget till beslut om fastställande av graden av den försäkrades fysiska och psykiska funktionsnedsättning och det motsvarande engångsbeloppet ska betraktas som relevant datum vid fastställandet av den skala för bedömning av nedsatt fysisk och psykisk funktionsförmåga som är tillämplig, såsom framgår av artikel 30 i de nya försäkringsreglerna, kan detta medföra att olika bestämmelser tillämpas på personer vilkas skador dock slutligen har fastställts vid samma tidpunkt, beroende på hur skyndsamt administrationen handlägger personernas respektive ärende, vilket innebär risk för godtycke.

Med beaktande av ovanstående överväganden framgår det att artikel 30 i nämnda regler – genom att det i artikeln föreskrivs att den skala som är bifogad dessa försäkringsregler, i avsaknad av ett förslag till beslut av tillsättningsmyndigheten om fastställande av graden av fysisk och psykisk funktionsnedsättning, är tillämplig på försäkrade som råkat ut för ett olycksfall eller drabbats av en yrkessjukdom och vilkas skador slutligen har fastställts före datumet för försäkringsreglernas ikraftträdande, det vill säga den 1 januari 2006 –, i fråga om dessa försäkrade personer, avser situationer som är definitiva och som har uppkommit under giltighetstiden för den skala för bedömning av nedsatt fysisk och psykisk funktionsförmåga som var bifogad de gamla försäkringsreglerna. Artikel 30 i försäkringsreglerna ger således i det avseendet retroaktiv verkan åt den skala som är bifogad dessa regler.

Tillämpningen av den skala för bedömning av nedsatt fysisk och psykisk funktionsförmåga som är bifogad de nya försäkringsreglerna på försäkrade som, före ikraftträdandet den 1 januari 2006 av dessa nya regler, råkat ut för ett olycksfall eller drabbats av en yrkessjukdom och vilkas skador slutligen har fastställts före detta datum har med nödvändighet medfört ett åsidosättande av dessa försäkrades berättigade förväntningar. De nya reglerna ska således anses rättsstridiga, genom att det i reglerna föreskrivs att den skala som är bifogad dessa ska tillämpas på försäkrade som råkat ut för ett olycksfall eller drabbats av en yrkessjukdom och vars skador slutligen har fastställts före de nya reglernas ikraftträdande.

(se punkterna 56, 60, 62, 66 och 68)

Hänvisning till

Europeiska unionens tribunal: 18 oktober 2011, Purvis mot parlamentet, T‑439/09, punkterna 39 och 40