DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL
(andra avdelningen)

den 13 december 2012

Mål F–42/11

Stephanie Honnefelder

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Allmänt uttagningsprov – Ogiltigförklaring av ett beslut fattat av uttagningskommittén – Verkställande av lagakraftvunnen dom – Legalitetsprincipen – Invändning om rättsstridighet riktad mot ett beslut att återuppta ett allmänt uttagningsprov”

Saken: Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, i vilken Stéphanie Honnefelder yrkar att det beslut som fattats av uttagningskommittén i allmänt uttagningsprov EPSO/AD/26/05 av den 11 februari 2011 att inte uppta henne i förteckningen över godkända sökande.

Avgörande: Talan ogillas. Stéphanie Honnefelder ska bära två tredjedelar av sina rättegångskostnader. Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta en tredjedel av Stephanie Honnefelders rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Talan mot en rättsakt som går någon emot under ett rekryteringsförfarande – Grund i vilken det görs gällande att en tidigare rättsakt som går någon emot i samma förfarande är rättsstridig – Tillåtet – Villkor

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91)

2.      Talan väckt av tjänstemän – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Skyldighet att vidta åtgärder för att följa domen – Räckvidd – Beaktande av såväl domskälen som domslutet – Ogiltigförklaring av en uttagningskommittés beslut att inte uppta en sökande i förteckningen över godkända sökande – Uttagningsprovet återupptas endast vad rör sökanden – Rimligt förfaringssätt

(Artikel 266 FEUF; tjänsteföreskrifterna, artikel 27)

3.      Tjänstemän – Talan väckt av tjänstemän – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Skyldighet att vidta åtgärder för att följa domen – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Möjlighet att inleda en dialog med den drabbade

(Artikel 266 FEUF)

4.      Tjänstemän – Institutionernas utomobligatoriska skadeståndsansvar – Underlåtenhet att iaktta informationsplikten – Fel i tjänsten som inte leder till att en rättsakt ogiltigförklaras

1.      En sökande har rätt att åberopa fel som förekommit i ett uttagningsprov i samband med en talan om ogiltigförklaring av ett enskilt beslut att inte uppta denne i förteckningen över godkända sökande, utan att det kan riktas invändningar mot att denne inte anfört ett klagomål eller väckt talan mot dessa fel, inom föreskriven tidsfrist, mot ett beslut som preciserar hur uttagningsprovet kommer att organiseras.

Det finns nämligen ingen bestämmelse i tjänsteföreskrifterna om att en sökande som undantagsvis vill invända att en rättsakt är rättstridig specifikt måste anföra klagomål denna rättsakt, när en senare talan uppfyller kraven för att kunna upptas till sakprövning. Den enda omständigheten att ett en invändning om rättsstridighet inte har föregåtts av ett klagomål avseende samma omständighet utgör inte grund för att avvisa denna invändning.

(se punkterna 34 och 37)

Hänvisning till

Domstolen: 11 augusti 1995, kommissionen mot Noonan, C‑448/93 P, punkterna 17−19

Förstainstansrätten: 16 september 1993, Noonan mot kommissionen, T‑60/92, punkt 21

Personaldomstolen: 1 juli 2010, Mandt mot parlamentet, F‑45/07, punkt 121

2.      Den berörda institutionen är efter en dom om ogiltigförklaring, enligt artikel 266 FEUF, skyldig att vidta nödvändiga åtgärder för att undanröja de konstaterade rättsstridigheterna, vilket när det gäller en rättsakt som redan har genomförts kan innebära att sökanden ska försättas i den rättsliga situation som den hade innan rättsakten antogs.

Den skyldighet som föreskrivs i artikel 266 FEUF medför att institutionen måste vidta konkreta åtgärder som är ägnade att undanröja den rättsstridighet som drabbat den berörde. Institutionen kan således inte åberopa eventuella praktiska svårigheter med att försätta sökanden i den rättsliga situation som den hade innan den sedermera ogiltigförklarade rättsakten antogs som skäl för att inte uppfylla denna skyldighet. Det är endast om det visar sig att det föreligger mycket stora svårigheter att göra detta som den berörda institutionen kan anses ha uppfyllt sin skyldighet genom att anta ett beslut som medför en rimlig kompensation för den nackdel det ogiltigförklarade beslutet vållat den berörde.

Det ankommer härvid på den berörda institutionen att avgöra vilka åtgärder som är nödvändiga för att följa tribunalens dom om ogiltigförklaring. Institutionens utrymme för skönsmässig bedömning begränsas av nödvändigheten att ta hänsyn till såväl domskälen och motiven till domen som unionsrättens bestämmelser. Svarandeinstitutionen måste bland annat undvika att de åtgärder som vidtas innehåller fel av samma typ som identifierats i domen om ogiltigförklaring.

När det rör sig om ett allmänt uttagningsprov som anordnats för att upprätta en förteckning över godkända sökande för senare rekrytering kan administrationen emellertid försöka finna en lösning som uppfyller kraven på billighet, när det gäller en enstaka sökande som uteslutits på ett rättsstridigt sätt. När det rör sig om ett allmänt uttagningsprov som anordnats för att upprätta en förteckning över godkända sökande och det har begåtts fel i ett delprov får en sökande ett tillräckligt skydd om tillsättningsmyndigheten återupptar ett uttagningsprov som anordnats för att upprätta en förteckning över godkända sökande vad rör just denne sökande, varvid detta ska anses försätta den berörde i samma situation som denne befann sig innan de omständigheter som domstolen kritiserat inträffade. En lösning som går ut på att sökanden upptas i förteckningen över godkända sökande från uttagningsprovet, utan att denne behöver genomföra delprovet med ett godkänt resultat skulle inte bara strida mot likabehandlingsprincipen, objektivitetsprincipen och meddelandet om uttagningsprov, utan även mot artikel 27 i tjänsteföreskrifterna.

(se punkterna 44−46, 49 och 52)

Hänvisning till

Domstolen: 14 juli 1983, Detti mot domstolen, 144/82, punkt 33; 6 juli 1993, kommissionen mot Albani m.fl., C‑242/90 P, punkt 13

Förstainstansrätten: 8 oktober 1992, Meskens mot parlamentet, T‑84/91, punkt 78; 26 juni 1996, De Nil och Impens mot rådet, T‑91/95, punkt 34; 23 april 2002, Campolargo mot kommissionen, T‑372/00, punkt 109 och där angiven rättspraxis; 5 december 2002, Hoyer mot kommissionen, T‑119/99, punkt 37; 13 september 2005, Recalde Langarica mot kommissionen, T‑283/03, punkterna 50 och 51

Personaldomstolen: 24 juni 2008, Andres m.fl. mot ECB, F‑15/05, punkt 132 och där angiven rättspraxis

3.      Eftersom administrationen agerar unilateralt, ankommer det på den att bestämma vilka åtgärder som behövs för att följa en dom om ogiltigförklaring. Administrationen har således möjlighet men ingen skyldighet att inleda en dialog med den som drabbats av en rättsstridighet för att komma fram till en överenskommelse som erbjuder denne lämplig kompensation.

(se punkt 53)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: Meskens mot parlamentet, nämnt ovan, punkt 80; De Nil och Impens mot rådet, nämnt ovan, punkt 34

4.      Även om det skulle finnas stöd för ett argument om att administrationen inte uppfyllt sin informationsplikt, så kan detta inte leda till att den angripna rättsakten ska ogiltigförklaras, utan endast till att administrationen har ett utomobligatoriskt skadeståndsansvar för fel i tjänsten.

(se punkt 62)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 9 december 2010, Ezerniece Liljeberg m.fl. mot kommissionen, F‑83/05, punkt 105 och följande punkter