Language of document :

Överklagande ingett den 20 november 2020 av den gemensamma resolutionsnämnden av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 23 september 2020 i mål T-411/17, Landesbank Baden-Württemberg mot Gemensamma resolutionsnämnden

(Mål C-621/20 P)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Gemensamma resolutionsnämnden (ombud: K.-Ph. Wojcik, H. Ehlers, P.A. Messina och J. Kerlin samt H.-G. Kamann, F. Louis och P. Gey, Rechtsanwälte)

Övriga parter i målet: Landesbank Baden-Württemberg, Europeiska kommissionen

Gemensamma resolutionsnämnden yrkar att domstolen ska

upphäva den dom som tribunalen meddelade den 23 september 2020 i mål T-411/17, Landesbank Baden-Württemberg/Gemensamma resolutionsnämnden (SRB), EU:T:2020:435,

ogilla talan om ogiltigförklaring, och

förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den första grunden för överklagandet: Åsidosättande av tribunalens rättegångsregler, missuppfattning av bevisningen och åsidosättande av SRB:s rätt till en rättvis rättegång.

SRB gör först gällande att tribunalen gjorde en felaktig tolkning och tillämpning av artikel 85.3 i sina rättegångsregler när den fann att SRB inte på ett korrekt sätt hade bestyrkt sitt beslut om beräkningen av förhandsbidragen för år 2017 (SRB/ES/SRF/2017/05), eftersom den bevisning som SRB lagt fram vid förhandlingen för att styrka att motiveringsskyldigheten iakttagits hade avvisats. SRB gör i detta avseende gällande, för det första, att den hade rätt att vid förhandlingen lägga fram bevisning för att styrka att motiveringsskyldigheten iakttagits med avseende på ovannämnda beslut. Frågan om åsidosättande av motiveringsskyldigheten hade nämligen inte behandlats tidigare vare sig i det skriftliga förfarandet eller i samband med tribunalens processledningsåtgärder eller åtgärder för bevisupptagning. SRB gör, för det andra, gällande att tribunalen genom att inte beakta denna bevisning och genom att konstatera att den – om den hade kunnat tas upp till prövning – var ogrundad missuppfattade den bevisning som den hade tillgång till. Genom att konstatera att dessa bevis i vart fall inte gjorde det möjligt att fastställa att det förelåg ett oupplösligt samband mellan det ärendeblad som undertecknats av SRB:s ordförande och det angripna beslutets bilaga, bortsåg tribunalen även från det referensnummer som angetts på ärendebladet, som medför att ärendebladet är oupplösligt knutet till den elektroniska akten, som i sig innehåller det angripna beslutet och dess bilaga. SRB gör, för det tredje, gällande att tribunalen åsidosatte SRB:s rätt till en rättvis rättegång genom att inte ta upp frågan om åsidosättande av motiveringsskyldigheten före förhandlingen, genom att inte låta SRB få lägga fram ytterligare bevisning och genom att inte vid något tillfälle meddela SRB att den ansåg att bevisningen var otillräcklig.

Den andra grunden för överklagandet: Åsidosättande av artikel 296 FEUF och artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

SRB gör därefter gällande att tribunalen överskattade omfattningen av kraven enligt artikel 296 FEUF och artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna genom att konstatera att beräkningsmetoden i artiklarna 4–7, samt artikel 9 i bilaga I till den delegerade förordningen (UE) 2015/631 var icke-transparent och att det följaktligen låg i sakens natur att det angripna beslutet inte kunde ha en tillräcklig motivering, eftersom Landesbank Baden-Württemberg inte kunde göra en fullständig kontroll av att beräkningen var riktig. SRB anser att tribunalen inte lyckades förena dessa krav med vare sig den tystnadsplikt som föreskrivs i artikel 339 FEUF, som det för övrigt inte hänvisas till i den överklagade domen, eller övriga unionsrättsliga principer. Enligt SRB har det genom den delegerade förordningen skapats en jämvikt mellan principerna om transparens, skyldigheten att säkerställa tystnadsplikten och de övriga mål som eftersträvas med förordningen, däribland målet att nå en viss målnivå för bidragen för att finansiera den gemensamma resolutionsfonden och för att erhålla bidrag vid samtliga berörda institut på ett rättvist och proportionerligt sätt. SRB anser att den iakttog dessa bestämmelser när den motiverade det angripna beslutet.

____________

1 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 av den 21 oktober 2014 om komplettering av direktiv 2014/59 avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution (EUT L 11, 2015, s. 44).