BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(andra avdelningen)

den 3 juli 2014

Mål F‑5/12 DEP

Slawomir Bogusz

mot

Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser (Frontex)

”Personalmål – Förfarande – Fastställande av rättegångskostnader”

Saken:      Begäran om fastställande av de ersättningsgilla rättegångskostnaderna enligt artikel 92.1 i rättegångsreglerna, som Slawomir Bogusz ingett till personaldomstolen till följd av dess dom av den 12 juni 2013 i mål F‑5/12, EU:F:2013:75, Bogusz mot Frontex, nedan kallad domen i mål F‑5/12.

Avgörande:      De sammanlagda rättegångskostnader för vilka Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser ska ersätta Slawomir Bogusz, såsom ersättningsgilla rättegångskostnader i mål F‑5/12, Bogusz mot Frontex, fastställs till 2 547,50 euro.

Sammanfattning

1.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Omständigheter som ska beaktas – Arvoden som parterna är skyldiga sina egna advokater – Fastställande av de belopp avseende arvoden som kan utkrävas av den part som har förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 91 b)

2.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Omständigheter som ska beaktas – Nödvändiga kostnader i förfarandet för fastställande av rättegångskostnader – Omfattas

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 91 b)

1.      Unionsdomstolen är inte behörig att fastställa de arvoden som parterna är skyldiga sina egna advokater utan endast behörig att bestämma det belopp avseende arvoden som kan utkrävas av den part som har förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna.

När unionsdomstolen prövar en begäran om fastställande av rättegångskostnader behöver den, för det första, inte ta hänsyn till en överenskommelse som i detta hänseende kan ha ingåtts mellan den berörda parten och dess ombud eller rådgivare. Även om ingivandet av en betald faktura kan styrka den ombudskostnad som sökanden faktisk har haft i förfarandet vid personaldomstolen är det, för det andra, likväl så att bevis på betalning av rättegångskostnader för vilka det begärs ersättning inte är en förutsättning för att personaldomstolen ska fastställa de ersättningsgilla rättegångskostnaderna.

Då det inte finns några taxebestämmelser i unionsrätten ska tribunalen göra en fri bedömning av omständigheterna med beaktande av saken i målet och målets art, målets betydelse ur ett unionsrättsligt perspektiv samt dess svårighetsgrad, omfattningen av det arbete som domstolsförfarandet har kunnat föranleda för ombuden och målets ekonomiska betydelse för parterna. Unionsdomstolens befogenhet att göra en skönsmässig bedömning kan föranleda den att fastställa de ersättningsgilla kostnaderna till ett belopp som understiger det belopp som den part som ska ersätta kostnaderna hade varit beredd att betala till den andra parten.

(se punkterna 30, 33 och 35)

Hänvisning till

Domstolen: beslut Leeuwarder Papierwarenfabriek/kommissionen, 318/82‑DEPE, EU:C:1985:468, punkt 2; beslut Comunidad autónoma de La Rioja/Diputación Foral de Vizcaya m.fl., C‑465/09 P‑DEP, EU:C:2013:112, punkterna 26 och 27; beslut Kronofrance Tyskland m.fl., C‑75/05 P‑DEP, EU:C:2013:458, punkt 30

Personaldomstolen: beslut X/parlamentet, F‑14/08 DEP, EU:F:2009:149, punkt 23 och där angiven rättspraxis; beslut Cuallado Martorell/kommissionen, F‑96/09 DEP, EU:F:2013:186, punkt 28

2.      Det finns formellt sett ingen anledning att separat besluta om de kostnader och arvoden som uppkommit i samband med förfarandet för fastställande av rättegångskostnader vid personaldomstolen. Det ankommer dock på unionsdomstolen att vid fastställandet av de ersättningsgilla rättegångskostnaderna beakta samtliga omständigheter i målet fram till den tidpunkt då beslutet om fastställande av rättegångskostnaderna fattas.

I detta hänseende är en begäran om fastställande av rättegångskostnader mer av standardiserad karaktär och särskiljs i princip genom att den inte har föranlett någon svårighet för advokaten, som redan handlagt ärendet i sak.

(se punkterna 45 och 47)

Hänvisning till

Domstolen: beslut France Télévisions/TF1, C‑451/10 P‑DEP, EU:C:2012:323, punkt 32; beslut OCVV/Schräder, C‑38/09 P‑DEP, EU:C:2013:679, punkt 42

Personaldomstolen: beslut Schönberger/parlamentet, F‑7/08 DEP, EU:F:2010:32, punkterna 46 och 47