Language of document :

Överklagande ingett den 22 februari 2019 av Association européenne du charbon et du lignite (Euracoal) av det beslut som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 13 december 2018 i mål T-739/17, Association européenne du charbon et du lignite mot Europeiska kommissionen

(Mål C-172/19 P)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Association européenne du charbon et du lignite (Euracoal) (ombud: W. Spieth och N. Hellermann, Rechtsanwälte)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Deutscher Braunkohlen-Industrie-Verein e.V., Lausitz Energie Kraftwerke AG och Mitteldeutsche Braunkohlengesellschaft mbH, eins energie in sachsen GmbH & Co. KG

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

1. a)     upphäva Europeiska unionens domstols beslut i mål T-739/17 av den 13 december 2018,

b) förklara att överklagandet kan upptas till sakprövning och

för det fall att domstolen väljer att ompröva målet i dess helhet, i enlighet med yrkandena i ansökan av den 7 november 2017,

ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/1442 av den 31 juli 2017 om fastställande av BAT-slutsatser för stora förbränningsanläggningar, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU1 , i den del det antar och bestämmer utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av NOX (artikel 1 led 2.1.3 i bilagan, tabell 3) och för utsläpp av kvicksilver (artikel 1 led 2.1.6 i bilagan, tabell 7) från förbränning av stenkol och/eller brunkol, eller

i andra hand ogiltigförklara genomförandebeslut 2017/1442 i dess helhet, samt

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna,

c) i den del domstolen väljer att inte ompröva beslutet i första instans i dess helhet, såsom yrkats i punkt 1 b, återförvisa målet till Europeiska unionens tribunal för avgörande, och

2.    förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden har anfört följande två grunder för överklagandet.

För det första bygger tribunalens beslut på ett rättegångsfel, vilket kränker klagandens intressen (artikel 58 första stycket andra meningen i stadgan för Europeiska unionens domstol) och ett åsidosättande av allmänna unionsrättsliga principer. Tribunalen har i sitt beslut inte prövat klagandens yrkanden, trots att klaganden hade talerätt med hänsyn till dess processuella ställning, vilken följer av klaganden hade rätt att delta i informationsutbyte vid utarbetandet av det omtvistade beslutet om fastställande av BAT-slutsatser. Klaganden var inte bara en verklig part i förfarandet, utan hade också en särskild och försvarbar ställning, vilket garanterade klaganden dess särskilda processuella ställning. Detta ger i sig klaganden talerätt. Tribunalens beslut innehåller ingen bedömning, ingen utvärdering eller något angivande av skäl vad rör klagandens påståenden i detta avseende. Detta innebär ett åsidosättande av den motiveringsskyldighet som föreskrivs i artikel 36 första meningen i stadgan för Europeiska unionens domstol, jämförd med artikel 53 första stycket i samma stadga och artikel 81 i tribunalens rättegångsregler. Detta innebär ett rättegångsfel och ett åsidosättande av de allmänna unionsrättsliga principerna om rätten till ett effektivt domstolsskydd och rätten att yttra sig.

För det andra strider tribunalens beslut också mot unionsrätten i det avseende som framgår av artikel 58 första stycket andra meningen i stadgan för Europeiska unionens domstol. Tribunalen har i sitt beslut felaktigt avvisat klagandens talan. Det överklagade beslutet bygger på felaktig rättstillämpning i den del tribunalen förklarat att klagandens personliga ställning inte ger klaganden talerätt som direkt berörd och personligen enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF. Denna särskilda ställning och den därav följande talerätten har sin grund i att klagandens processuella ställning inte beaktats i förfarandet för att fastställa BAT-slutsatserna. Klaganden var inte bara en verklig part i nämnda förfarande, utan hade också en särskild och försvarbar rättslig ställning, vilket garanterade klaganden dess särskilda processuella ställning. Klaganden har därför talerätt, eftersom kommissionens beslut påverkar klagandens rättigheter i förfarandet. Kommissionen åsidosatte dessa rättigheter när den utarbetade BAT-slutsatserna, särskilt genom att inte beakta klagandens rätt att yttra sig och att delta som part i det förfarandet samt sin skyldighet att göra en verklig prövning. Beslutet om att avvisa klagandens talan i första instans bygger således på felaktig tillämpning av unionsrätten.

____________

1 EUT L 212, S2017, s. 1.