BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL
(tredje avdelningen)
den 25 februari 2014
Mål F‑118/11
Luigi Marcuccio
mot
Europeiska kommissionen
”Personalmål – Tjänstemän – Tillsättningsmyndighetens beslut att pensionera en tjänsteman och bevilja vederbörande invaliditetspension – I beslutet tas inte ställning till huruvida den sjukdom som motiverar pensioneringen har sitt ursprung i tjänsteutövningen – Skyldighet för tillsättningsmyndigheten att medge att det rör sig om en yrkessjukdom – Artikel 78 femte stycket i tjänsteföreskrifterna – Nödvändigt att tillkalla en ny invaliditetskommitté – Relevansen av ett tidigare beslut som fattats med stöd av artikel 73 i tjänsteföreskrifterna – Artikel 76 i rättegångsreglerna – Uppenbart att talan i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar helt saknar rättslig grund”
Saken: Talan, väckt med stöd av artikel 270 FEUF som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Luigi Marcuccio har yrkat dels ogiltigförklaring av kommissionens tysta beslut om avslag på hans begäran att kommissionen ska fatta ett beslut i frågan huruvida den sjukdom som har medfört att han pensionerats med invaliditetspension har sitt ursprung i tjänsteutövningen, dels ersättning för flera skador som han påstår sig ha åsamkats och fortfarande åsamkas till följd av kommissionens rättsstridiga underlåtenhet, med början den 30 maj 2005, att anta ett beslut med fastställelse av att sjukdomen är en yrkessjukdom.
Avgörande: Talan ogillas, eftersom det är uppenbart att den i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar helt saknar rättslig grund. Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Domstolsförfarande – Ingivande av svaromålet – Frist – Återupptagande av ett förfarande som vilandeförklarats – Den tidpunkt då fristen börjar löpa
(Personaldomstolens rättegångsregler, artiklarna 39.1 och 39.3, 100.3 och 116; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 91.4 och 90.2)
2. Talan väckt av tjänstemän – Talan mot administrationens underlåtenhet att anta ett beslut – Grunder till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring av vägran att anta beslutet och om fastställelse av rättsstridig underlåtenhet – Ett och samma rättsmedel
(Artiklarna 263 fjärde stycket och 265 tredje stycket; tjänsteföreskrifterna, artikel 90.1 och 90.2)
3. Tjänstemän – Pensioner – Invaliditetspension – Bedömning av huruvida sjukdomen har sitt ursprung i tjänsteutövningen – Invaliditetskommitténs befogenheter
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 11, 73 och 78; bilaga VIII, artikel 13)
4. Tjänstemän – Beslut som går någon emot – Motiveringsskyldighet – Räckvidd – Otillräcklig motivering – Åtgärdande under domstolsförfarandet – Villkor
(Artikel 296 andra stycket FEUF; tjänsteföreskrifterna, artikel 25)
5. Tjänstemän – Pensioner – Invaliditetspension – Bedömning av huruvida sjukdomen har sitt ursprung i tjänsteutövningen – Förfarandet inleds efter det att talan väckts – Följder
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 73 och 78)
1. I ett mål som har vilandeförklarats med stöd av artikel 91.4 i tjänsteföreskrifterna ska förfarandet återupptas om det föreligger ett tyst beslut om avslag på ett klagomål och svaranden kan då, enligt artiklarna 39.1 och 100.3 i personaldomstolens rättegångsregler, inge svaromål inom en frist på två månader från det att förfarandet återupptogs, ökad med en schablonmässig förlängning med tio dagar. Dessa frister utgör tvingande rätt och är följaktligen inte något som parterna eller personaldomstolen råder över. Förfarandets återupptagande liksom beräkningen av fristen är under dessa omständigheter inte beroende av upplysningar som formellt ska tillhandahållas av personaldomstolen.
En skrivelse från svaranden, som ska anses utgöra ett svaromål, och som har ingetts inom fristen, i vilken svaranden yrkar att personaldomstolen ska besluta att det saknas anledning att döma i saken, medför att personaldomstolen ska ogilla sökandens yrkande om bifall till hans talan genom tredskodom enligt artikel 116 i rättegångsreglerna.
(se punkterna 35–38)
Hänvisning till
Personaldomstolen: 14 november 2006, Villa m.fl./parlamentet, F‑4/06, punkterna 24 och 26 och där angiven rättspraxis; 23 april 2008, Pickering/kommissionen, F‑103/05, punkterna 49 och 51; 7 juli 2011, Pirri/kommissionen, F‑21/11, punk 14
2. Yrkanden om ogiltigförklaring som sammanhänger med artikel 90.1 respektive 90.2 i tjänsteföreskrifterna kan i stor utsträckning sammanfalla – i likhet med vad som, i fråga om mål rörande lagenligheten av unionsrättsakter, är fallet beträffande talan med stöd av artikel 263 fjärde stycket FEUF om ogiltigförklaring av en rättsakt om fastställelse av att beslut inte ska antas och talan med stöd av artikel 265 tredje stycket FEUF om fastställelse av en institutions rättstridiga underlåtenhet att anta ett sådant beslut. Dessa båda bestämmelser utgör nämligen ett och samma rättsmedel.
(se punkt 52)
Hänvisning till
Domstolen: 18 november 1970, Chevalley/kommissionen, 15/70, punkt 6
3. I ett förfarande för pensionering av en tjänsteman på grund av invaliditet får tillsättningsmyndigheten inte anta ett beslut om fastställande av att en sjukdom som motiverat invaliditetspensioneringen har sitt ursprung i tjänsteutövningen om den inte har inhämtat yttrande från den invaliditetskommitté som har tillsatts för detta ändamål. Tjänstemannen ska medverka vid invaliditetskommitténs tillsättning både vad gäller utseende av en av de läkare som ingår i kommittén och vad gäller tillhandahållande av samtliga uppgifter som kan behövas för att kommittén ska kunna göra de medicinska bedömningar som åligger den.
Det ankommer även på tjänstemannen att ansöka om att artikel 78 femte stycket i tjänsteföreskrifterna ska tillämpas på honom. När en sådan ansökan om fastställelse av att invaliditeten har sitt ursprung i tjänsteutövningen har ingetts ankommer det i princip på den berörda institutionen att inleda förfarandet för fastställelse av huruvida sjukdomen har sitt ursprung i tjänsteutövningen. Institutionen får dock inte underlåta att på nytt höra invaliditetskommittén och omedelbart, utan några formella krav, fastställa att den aktuella sjukdomen har sitt ursprung i tjänsteutövningen.
Med hänsyn till att förfarandena enligt artiklarna 73 och 78 mycket väl kan leda till olika medicinska resultat trots att de faktiska omständigheterna är samma, bland annat när det gäller huruvida en sjukdom som en tjänsteman drabbats har sitt ursprung i tjänsteutövningen, får inte tillsättningsmyndigheten heller grunda sig på slutsatser om erkännande av yrkessjukdom enligt artikel 73 i tjänsteföreskrifterna i syfte att omedelbart bifalla en ansökan om att den sjukdom som motiverat tjänstemannens invaliditetspensionering också har sitt ursprung i tjänsteutövningen.
Slutligen ankommer det inte på unionsdomstolen att träda i stället för den berörda institutionen eller invaliditetskommittén och själv, utan att något förfarande för fastställelse av huruvida sjukdomen har sitt ursprung i tjänsteutövningen har inletts, avgöra om den sjukdom som motiverar pensioneringen har sitt ursprung i tjänsteutövningen.
(se punkterna 58–63, 66 och 68)
Hänvisning till
Domstolen: 12 januari 1983, K/rådet, 257/81, punkterna 11, 12, 14, 15 och 20
Förstainstansrätten: 27 februari 1992, Plug/kommissionen, T‑165/89, punkt 67; 14 maj 1998, Lucaccioni/kommissionen, T‑165/95, punkt 149; 1 juli 2008, kommissionen/D., T‑262/06 P, punkt 70
Personaldomstolen: 22 maj 2007, López Teruel/harmoniseringsbyrån, F‑97/06, punkterna 48 och 68; 1 februari 2008, Labate/kommissionen, F‑77/07, punkt 12; 30 juni 2011, Marcuccio/kommissionen, F‑14/10, punkt 60; 6 november 2012, Marcuccio/kommissionen, F‑41/06 RENV, punkterna 98 och 99
4. Omfattningen av motiveringsplikten ska för varje enskilt fall bedömas utifrån de konkreta omständigheterna. Ett beslut är tillräckligt motiverat om det har tillkommit i ett sammanhang som är känt för den tjänsteman det berör, så att han har möjlighet att förstå räckvidden av den åtgärd som vidtas gentemot honom.
Om det föreligger brister i motiveringen kan i undantagsfall en motivering som anförs under domstolsförfarandet medföra att en grund avseende åsidosättande av motiveringsskyldigheten ska lämnas utan avseende.
I ett sådant fall kan administrationen under domstolsförfarandet ge en kompletterande motivering av sitt tysta avslagsbeslut, särskilt när det beslutet ska anses utgöra ett ”beslut under förfarandet”, det vill säga under det förfarande för fastställande av huruvida sökandens sjukdom har sitt ursprung i tjänsteutövningen som äger rum enligt artikel 78 i tjänsteföreskrifterna, vilket inte på något sätt föregriper det beslut som ska fattas till följd av det förfarandet.
(se punkterna 71–73 och 78)
Hänvisning till
Domstolen: 26 november 1981, Michel/parlamentet, 195/80, punkt 22; 27 mars 1985, Kypreos/rådet, 12/84, punkt 8; 8 mars 1988, Sergio m.fl./kommissionen, 64/86, 71/86–73/86 och 78/86, punkt 52; 28 februari 2008, Neirinck/kommissionen, C‑17/07 P, punkterna 50 och 51
Förstainstansrätten: 20 mars 1991, Pérez-Mínguez Casariego/kommissionen, T‑1/90, punkt 73; 6 juli 1995, Ojha/kommissionen, T‑36/93, punkt 60; 12 december 2002, Morello/kommissionen, T‑135/00, punkt 28; 1 april 2004, N/kommissionen, T‑198/02, punkt 70; 6 juli 2004, Huygens/kommissionen, T‑281/01, punkt 105; 15 september 2005, Casini/kommissionen, T‑132/03, punkt 36
Personaldomstolen: 23 mars 2011, Hecq/kommissionen, F‑10/10, punkt 8
5. En anmärkning avseende underlåtenhet att inleda ett förfarande avseende erkännande av att sökandens sjukdom har sitt ursprung i yrkesutövningen saknar stöd i de faktiska omständigheterna om tillsättningsmyndigheten, efter det att den berörde tjänstemannen har väckt talan, efterkom hans eller hennes begäran.
Under dessa omständigheter ankommer det på tillsättningsmyndigheten att, innan den fattar sitt beslut, på nytt tillkalla invaliditetskommittén vilken ska bedöma huruvida sökandens sjukdomstillstånd har ett tillräckligt direkt samband med en specifik och typisk risk som följer av de arbetsuppgifter som sökanden utfört. Vidare ska sökanden, som har intresse av att få sin administrativa situation utredd, fullt ut medverka till invaliditetskommittén tillkallande och till att den kan utföra sitt arbete på ett ändamålsenligt sätt.
(se punkterna 81 och 82)
Hänvisning till
Domstolen: 12 juli 1988, parlamentet/rådet, 377/87, punkt 10