Language of document : ECLI:EU:F:2010:140

PERSONALDOMSTOLENS DOM
(andra avdelningen)

den 28 oktober 2010

Mål F-92/09

U

mot

Europaparlamentet

”Personalmål – Tjänstemän – Beslut om uppsägning – Omsorgsplikt – Bristande arbetsinsats – Medicinska skäl”

Saken:      Talan, som väckts enligt artiklarna 236 EG och 152 EA, genom vilken sökanden har yrkat ogiltigförklaring av parlamentets beslut av den 6 juli 2009 att säga upp henne med verkan den 1 september 2009, samt ersättning för den ideella skada som hon anser sig ha lidit med ett belopp på 15 000 euro, med förbehåll för ändringar.

Avgörande:      Europaparlamentets beslut av den 6 juli 2009 om uppsägning av sökanden ogiltigförklaras. Talan ogillas i övrigt. Parlamentet ska ersätta samtliga rättegångskostnader.

Sammanfattning

Tjänsteman – Uppsägning på grund av bristande arbetsinsats – Omsorgsplikt


Omsorgsplikten innebär att administrationen, när man misstänker att det kan finnas bakomliggande medicinska orsaker till en tjänstemans svårigheter att utföra sina arbetsuppgifter, måste anstränga sig till det yttersta för att undanröja dessa misstankar innan man fattar ett beslut om att säga upp den berörda tjänstemannen.

Detta krav återspeglas i parlamentets interna bestämmelser för det förbättringsförfarande som ska tillämpas för upptäckt, hantering och åtgärdande av potentiella fall av bristande arbetsinsats bland tjänstemännen, eftersom det i artikel 8 i dessa bestämmelser föreskrivs att den slutlige bedömaren under vissa omständigheter ska vända sig till parlamentets läkartjänst, om han eller hon får kännedom om förhållanden som tyder på att det kritiserade uppträdandet hos tjänstemannen kan ha medicinska orsaker.

Dessutom blir administrationens skyldighet att visa omsorg desto större när det är fråga om en sådan speciell situation då det råder ovisshet kring en tjänstemans mentala hälsa och därmed också dennes förmåga att tillvarata sina intressen på lämpligt sätt.

När en tjänsteman inte klarar av att handla för egen räkning och att själv bedöma om han eller hon har en sjukdom innebär detta att institutionen i vissa fall har en positiv skyldighet, och detta i än högre grad när den berörda tjänstemannen hotas av uppsägning och således befinner sig i en utsatt situation. Följaktligen är det i detta speciella sammanhang administrationens sak att försöka förmå tjänstemannen att acceptera ytterligare en medicinsk undersökning, bland annat genom att hänvisa till institutionens rätt att låta tjänstemannen undersökas av förtroendeläkaren med stöd av artikel 59.5 i tjänsteföreskrifterna, enligt vilken tjänstemannen kan åläggas att ta ledigt om hans eller hennes hälsotillstånd kräver det.

En sådan medicinsk undersökning av den berörde bör äga rum innan man fattar det aktuella beslutet om uppsägning, vilket kanske kan vara befogat om den läkare som då har rådfrågats faktiskt har uteslutit att tjänstemannens kritiserade beteende har några medicinska orsaker.

(se punkterna 65–67, 85 och 88)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 26 februari 2003, Latino mot kommissionen, T‑145/01, REGP 2003, s. I‑A‑59 och s. II‑337, punkt 93

Personaldomstolen: 13 december 2006, de Brito Sequeira Carvalho mot kommissionen, F‑17/05, REGP 2006, s. I‑A‑1‑149 och s. II‑A‑1‑577, punkt 72