PERSONALDOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 18 maj 2009

Mål F-66/08

Emile De Smedt m.fl.

mot

Europaparlamentet

”Personalmål – Tjänstemän – Lön – Ersättning för skiftarbete – Ersättning för regelmässig tjänstgöringsberedskap – Artiklarna 56a och 56b i tjänsteföreskrifterna”

Saken: Talan, som väckts med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, genom vilken Emile De Smedt och 20 andra tjänstemän vid parlamentet har yrkat ogiltigförklaring av parlamentets individuella beslut att varken tillerkänna dem ersättning för skiftarbete enligt artikel 56a i tjänsteföreskrifterna, vilket de är berättigade till enligt rådets förordning (EG, Euratom) nr 1873/2006 av den 11 december 2006 om ändring av förordning (EKSG, EEG, Euratom) nr 300/76 om fastställande av de grupper av tjänstemän som är berättigade till ersättning för skiftarbete samt storleken på och villkoren för denna ersättning, eller ersättning för regelmässig tjänstgöringsberedskap enligt artikel 56b i tjänsteföreskrifterna, vilket de är berättigade till enligt rådets förordning (EG, Euratom) nr 1945/2006 av den 11 december 2006 om ändring av förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 495/77 om fastställande av de grupper av tjänstemän som är berättigade till ersättning för regelmässig tjänstgöringsberedskap samt villkoren för och storleken på denna ersättning.

Avgörande: Sökandena har frånfallit yrkandena om ogiltigförklaring av parlamentets individuella beslut att inte tillerkänna dem ersättning för regelmässig tjänstgöringsberedskap enligt artikel 56b i tjänsteföreskrifterna. Parlamentets individuella beslut att inte tillerkänna sökandena ersättning för skiftarbete enligt artikel 56a i tjänsteföreskrifterna ogiltigförklaras. Parlamentet ska ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

Tjänstemän – Arbetsvillkor – Ersättning för skiftarbete

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 56a)

En institutions individuella beslut att inte tillerkänna tjänstemän som utför ”skiftarbete”, som är nödvändigt mot bakgrund av de ”krav” som ställs i den telefonväxel vid vilken de tjänstgör, ersättning för sådant arbete enligt artikel 56a i tjänsteföreskrifterna ska ogiltigförklaras, då arbetet är ”sedvanligt och permanent” och nämnda institution dessutom, underförstått men klart, genom att tillerkänna sökandena ersättning för skiftarbete i individuella beslut som fattats efter det att de angripna besluten meddelades, har medgett att sökandena uppfyller de villkor som uppställs i artikel 56a för att sådan ersättning ska utgå, samt då sökandenas materiella arbetsvillkor obestridligen var desamma före och efter det datum då de individuella besluten att tillerkänna dem nämnda ersättning trädde i kraft.

I detta hänseende skulle det vara oskäligt att hävda att artikel 56a i tjänsteföreskrifterna inte är tillämplig på den grunden att det skiftarbete tjänstemännen utför inte grundar sig på några formella beslut från denna institution.

Det förhållandet att nämnda tjänstemän inte arbetar övertid och att deras veckoarbetstid understiger den normala arbetstiden inom denna institution föranleder inte att de inte har rätt till ersättning enligt artikel 56a i tjänsteföreskrifterna. Enligt denna bestämmelse krävs inte att tjänstemannen arbetar övertid eller att dennes veckoarbetstid motsvarar den normala arbetstiden inom nämnda institution. Under alla omständigheter är skillnaden på 7,5 timmar mellan den normala veckoarbetstiden inom institutionen och den veckoarbetstid som gäller vid tjänstgöring i telefonväxeln inte orimlig med hänsyn till de olägenheter som en veckoarbetstid i form av skiftarbete innebär för tjänstemannen personligen och för dennes familj.

(se punkterna 21-23)