Language of document :

Begäran om förhandsavgörande framställd av High Court (Irland) den 26 juli 2019 – Irish Ferries Ltd mot National Transport Authority

(Mål C-570/19)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court (Irland)

Parter i det nationella målet

Klagande: Irish Ferries Ltd

Motpart: National Transport Authority

Tolknings- och giltighetsfrågor

A. Förordningens tillämplighet1

1) Är förordningen (särskilt artiklarna 18 och/eller 19) tillämplig under omständigheter där passagerare har gjort förhandsbokningar och ingått transportavtal och där passagerartransporterna blivit inställda med minst sju veckors varsel före den tidtabellsenliga avgången på grund av den försenade leveransen av ett nytt fartyg till färjeoperatören? Har i detta avseende någon (eller samtliga) av följande faktorer betydelse för förordningens tillämplighet:

a.     Leveransen kom slutligen att bli försenad med 200 dagar.

b.     Färjeoperatören blev tvungen att ställa in avgångarna under en hel säsong .

c.     Det gick inte att hitta något alternativt fartyg som var lämpligt.

d.     Över 20,000 passagerare blev ombokade till andra avgångar hos färjeoperatören eller fick sina biljetter återbetalda.

e.     Avgångarna var på en ny rutt som öppnades av färjeoperatören och det fanns inte någon liknande alternativ förbindelse på den rutten?

B. Tolkningen av artikel 18 i förordningen

Denna fråga behöver endast besvaras om artikel 18 är tillämplig.

2) Om en passagerare i enlighet med artikel 18 ombokas, uppstår det då ett nytt transportavtal som innebär att rätten till ersättning enligt artikel 19 ska fastställas i enlighet med det nya avtalet istället för det ursprungliga transportavtalet?

3) (a) Om artikel 18 är tillämplig ska – vid inställd avgång och då det inte finns en alternativ förbindelse på den aktuella rutten (det vill säga ingen direkt förbindelse mellan dessa två hamnar) erbjudandet om en alternativ avgång på en av passageraren vald annan rutt, inbegripet genom ”landbro” (t.ex. färja från Irland till Förenade kungariket och därefter med bil (där passagerana får sina bränslekostnader ersatta av färjeoperatören) till en hamn i Förenade kungariket med förbindelse till Frankrike och vidare resa därifrån. Passageraren väljer respektive avgång), anses utgöra en ”ombokning till slutdestinationen” i den mening som avses i artikel 18? Om så inte är fallet, vilka kriterier ska tillämpas för att avgöra om en ombokning är ”under jämförbara villkor”?

3) (b) Om det inte finns någon alternativ avgång på den inställda rutten, vilket innebär att den drabbade passageraren inte kan bokas om på en direkt avgång från den ursprungliga ombordstigningshamnen till slutdestinationen enligt transportavtalet, är transportören då skyldig att betala ytterligare kostnader som uppstår för en ombokad passagerare som reser till och från den nya ombordstigningshamnen och/eller till och från den nya destinationshamnen?

C. Tolkningen av artikel 19 i förordningen

4) (a) Är artikel 19 tillämplig när avgången redan blivit inställd minst sju veckor före den tidtabellsenliga avgången? Om artikel 19 är tillämplig, är den artikeln då tillämplig när artikel 18 har tillämpats och passageraren har blivit ombokad utan ytterligare kostnad och/eller har fått återbetalning och/eller har valt en senare avgång?

4) (b) Om artikel 19 är tillämplig, vilken är slutdestinationen i den mening som avses i artikel 19?

5) Om artikel 19 är tillämplig:

a.     Hur ska förseningen mätas under sådana omständigheter?

b.     Hur ska priset, i den mening som avses i artikel 19, beräknas vid fastställandet av storleken på den ersättning som ska betalas, och innefattar det i synnerhet kostnader som kvalificeras som tilläggskostnader (t.ex. hytter, husdjursbur och tillträde till salong)?

D. Tolkningen av artikel 20.4

6) Om förordningen är tillämplig, utgör de omständigheterna och övervägandena som angetts i fråga 1 ”extraordinära omständigheter som inte hade kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits” i den mening som avses i artikel 20.4 i förordningen?

E. Tolkningen av artikel 24

7) Innebär artikel 24 att ett krav att passagerare som ansöker om ersättning enligt artikel 19 i förordningen måste lämna in ett klagomål inom två månader från den dag då tjänsten utfördes eller borde ha utförts?

F. Tolkningen av artikel 25

8) Är behörigheten för det nationella tillsynsorganet som ansvarar för att förordningen efterlevs begränsad till avgångar från de hamnar som anges i artikel 25 i förordningen eller kan den även omfatta en återresa från en hamn i en annan medlemsstat till det nationella tillsynsorganets medlemsstat?

G. Giltigheten av beslutet och föreläggandena

9) (a) Vilka principer och regler i unionsrätten ska den hänskjutande domstolen tillämpa för att bedöma giltigheten av det nationella tillsynsorganets beslut och/eller förelägganden i förhållande till artiklarna 16, 17, 20 och/eller artikel 47 i stadgan2 och/eller principerna om proportionalitet, rättssäkerhet och likabehandling?

9) (b). Är ”uppenbart oriktig bedömning” det kriterium som ska läggas till grund för den nationella domstolens skälighetsbedömning?

H. Giltigheten av förordning 1177/2010

Denna fråga kommer endast att aktualiseras beroende på svaren på de föregående frågorna.

10) Är förordning 1177/2010 giltig enligt unionsrätten, särskilt i förhållande till:

a.     Artiklarna 16, 17 och 20 i stadgan?

b.     Det förhållandet att flygbolag inte är skyldiga att betala ersättning om de informerar flygpassagerarna om att flygningen blivit inställd minst två veckor före den tidtabellsenliga avgångstiden (artikel 5.1 (c) (i) i förordning 261/20043 )?

c.     Principerna om proportionalitet, rättssäkerhet och likabehandling?

____________

1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1177/2010 av den 24 november 2010 om passagerares rättigheter vid resor till sjöss och på inre vattenvägar och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 334, 2010, s. ).

2 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUT C 326, 2012, s. 391).

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).