DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(första avdelningen)

den 21 januari 2014

Mål F‑114/12

Ewelina Jelenkowska-Luca

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Lön – Utlandstillägg – Villkor i artikel 4.1 b i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna – Medborgare i den stat där anställningsorten är belägen – Varaktig bosättning”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Ewelina Jelenkowska-Luca yrkar ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut av den 11 juli 2012 att avslå hennes klagomål som ingavs den 25 mars 2012 mot beslutet att inte bevilja henne utlandstillägg från och med den 1 mars 2012.

Avgörande:      Talan ogillas. Ewelina Jelenkowska-Luca ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Lön – Utlandstillägg – Villkor för beviljande – Bevisbörda åvilar tjänstemannen

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga VII, artikel 4.1 b)

2.      Tjänstemän – Lön – Utlandstillägg – Villkor för beviljande – Varaktig bosättning, under referensperioden, utanför den medlemstat i vilken han är anställd – Begreppet varaktig bosättning – Omständigheter som medför en presumtion om varaktig bosättning på anställningsorten

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga VII, artikel 4.1a)

1.      När det gäller utlandstillägg ankommer det på den berörda tjänstemannen att visa att villkoren i artikel 4.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna är uppfyllda.

Personaldomstolen godtar därför inte ett argument som anförts av en tjänsteman som är medborgare i anställningsmedlemsstaten, enligt vilket det ankommer på institutionen – på grund av att tjänstemannen inte hade något sådant medborgarskap under referensperioden – att bevisa att vederbörande under referensperioden knutit flera och nära band med denna medlemsstat. Denna tolkning av artikel 4.1 b i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna innebär en presumtion för att villkoren för att beviljas utlandstillägg är uppfyllda i de fall då en tjänsteman är bosatt eller har varit bosatt i anställningsmedlemsstaten utan att vara medborgare där. En sådan tolkning strider mot den strikta karaktären på de villkor som uppställs i denna bestämmelse.

(se punkterna 15 och 16)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 27 september 2000, Lemaître mot kommissionen, T‑317/99, punkt 48; 13 december 2004, E mot kommissionen, T‑251/02, punkt 84; 13 september 2005, Recalde Langarica mot kommissionen, T‑283/03, punkt 142

Personaldomstolen: 11 juli 2007, B mot kommissionen, F‑7/06, punkt 39; 25 september 2007, Cavallaro mot kommissionen, F‑108/05, punkt 78

2.      Den omständigheten att en tjänsteman som omfattas av artikel 4.1 b i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna har etablerat sin varaktiga bosättningsort – vilket begrepp ska anses utpeka centrum för tjänstemannens intressen – i det land där anställningsorten ligger, räcker för att denne ska förlora eller nekas rätt till utlandstillägg, trots att det enbart avser en mycket kort period av den tioåriga referensperioden.

När det gäller fastställandet av platsen för tjänstemannens varaktiga bosättning, innebär det förhållandet att tjänstemannen har flyttat till anställningsmedlemsstaten för att där förenas med sin partner, innehar en bostad för samboende med sistnämnda och utövar yrkesverksamhet i denna stat en presumtion för att centrum för vederbörandes intressen har flyttats till den berörda staten. Dessutom innebär det förhållandet att tjänstemannen har ansökt om att erhålla medborgarskap i anställningsmedlemsstaten direkt efter att ha ingått äktenskap med en medborgare i nämnda medlemsstat en ännu starkare presumtion för tjänstemannens avsikt att flytta centrum för sina intressen till denna medlemsstat.

(se punkterna 24–26)

Hänvisning till

Personaldomstolen: B mot kommissionen, ovannämnda mål, punkterna 38 och 39; 4 december 2008, Blais mot ECB, F‑6/08, punkt 91; 5 december 2012, Bourtembourg mot kommissionen, F‑6/12, punkterna 26 och 28; 26 juni 2013, Achab mot EESK, F‑21/12, punkt 34, som är föremål för ett överklagande till tribunalen, mål T‑430/13 P