Language of document : ECLI:EU:F:2008:137

PERSONALDOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 5 november 2008

Mål F-48/06

Eric Avanzata m.fl.

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Kontraktsanställda – Placering i lönegrad och lön – Före detta arbetstagare enligt luxemburgsk rätt”

Saken: Talan som väckts med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EG, varigenom Eric Avanzata och 20 andra kontraktsanställda vid kommissionen har yrkat ogiltigförklaring av de beslut som fattats av enhetschefen vid byrån för infrastruktur och logistik om fastställelse av deras anställningsvillkor, särskilt fastställelse av tjänstegrupp, lönegrad, löneklass och lön.

Avgörande: Talan ogillas. Vardera parten ska bära sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Förfarande – Frist för åberopande av bevisning – Artikel 42 i personaldomstolens rättegångsregler

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artiklarna 46.1 första stycket d, 48.1och 66. 2; personaldomstolens rättegångsregler, artiklarna 39.1 första stycket e, 42 och 58.5)

2.      Förfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Underlåtenhet att inge den angripna rättsakten

(Domstolens stadga, artikel 21; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 44.3–44.6)

3.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Tidsfrister

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2; anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 117)

4.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Datum för ingivande – Mottagande av administrationen

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2; anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 117)

5.      Tjänstemän – Anställningsvillkoren för övriga anställda – Tillämpligheten av avdelning IV rörande kontraktsanställda är inte beroende av att befogenheterna för varje typ av arbetsuppgifter avseende dessa anställda fastställs i förväg

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 80.2 och 80.3, och avdelning IV; rådets förordning nr 723/2004)

6.      Tjänstemän – Kontraktsanställda – Lön – Kompensation för den lönesänkning som drabbar anställda som tidigare varit anställda enligt nationell rätt

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, bilagan, artikel 2.2)

7.      Tjänstemän – Representation – Personalkommitté

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 9.3 första stycket )

1.      Enligt bestämmelserna i artikel 46.1 första stycket d i förstainstansrättens rättegångsregler, vilka återges i artikel 39.1 första stycket e personaldomstolens rättegångsregler, ska den bevisning som åberopas i princip anges i svaromålet. I likhet med vad som föreskrivs i artikel 48.1 i förstainstansrättens rättegångsregler följer emellertid av artikel 42 i personaldomstolens rättegångsregler att parterna fram till dess att förhandlingen har avslutats får åberopa ytterligare bevisning, under förutsättning att parterna kan visa att förseningen beror på något ursäktligt misstag.

Motbevisning och utvidgning av tidigare åberopad bevisning till följd av motpartens motbevisning i dennes svaromål omfattas inte av den frist som avses i artikel 42 i personaldomstolens rättegångsregler. Denna bestämmelse rör nämligen åberopande av ny bevisning, och ska läsas mot bakgrund av artikel 58.5 i dessa rättegångsregler, vilken innehåller motsvarande bestämmelser som artikel 66.2 i förstainstansrättens rättegångsregler, där det föreskrivs att motbevisning får företes och att tidigare åberopad bevisning får utvidgas.

Kopior av avtal om anställning som kontraktsanställd, vars innehåll skiljer sig från innehållet i de avtal som motparten ingett, utgör inte ny bevisning utan motbevisning som inte omfattas av den föreskrivna fristen.

(se punkterna 33–38)

Hänvisning till

Domstolen 17 december 1998, Baustahlgewebe mot kommissionen, C‑185/95 P, REG 1998, s. I‑8417, punkterna 71 och 72

Förstainstansrätten: 28 september 1993, Nielsen och Møller mot Ekonomiska och sociala kommittén, T‑84/92, REG 1993, s. II‑949, punkt 39; 6 mars 2001, Campoli mot kommissionen, T‑100/00, REGP 2001, s. I‑A‑71 och s. II‑347, punkt 19; 5 december 2006, Westfalen Gassen Nederland mot kommissionen, T‑303/02, REG 2006, s. II‑4567, punkt 189, 12 september 2007, kommissionen mot Trends, T‑449/04, REG 2007, s. II‑106*, punkt 59

2.      Enligt artikel 21 i domstolens stadga och artikel 44.4 i förstainstansrättens rättegångsregler ska ansökan i förekommande fall åtföljas av den rättsakt som yrkandet om ogiltigförklaring riktas mot. I dessa bestämmelser föreskrivs emellertid inte att ansökan automatiskt ska avvisas för det fall denna rättsakt inte bifogas. I artikel 44.6 i nämnda rättegångsregler föreskrivs nämligen att justitiesekreteraren, om ansökan inte uppfyller kraven i punkterna 3–5, ska fastställa en skälig frist för sökanden, så att denne kan rätta ansökan eller inkomma med de nämnda handlingarna. Löper fristen ut utan att sökanden har avhjälpt bristen, ska personaldomstolen besluta huruvida underlåtelsen att iaktta dessa formföreskrifter medför att talan inte kan prövas.

Om justitiesekreteraren inte har anmodat sökanden att rätta ansökan eller att inkomma med de handlingar som fattas finns det emellertid inte någon bestämmelse i förstainstansrättens rättegångsregler som utgör hinder mot att personaldomstolen förordnar om åtgärder för processledning för att tillse att nämnda handling inges. Det följer för övrigt inte av bestämmelserna i artikel 44.6 i nämnda rättegångsregler att talan ska avvisas enbart av det skälet att föreskrifterna i artikel 44.4 i dessa rättegångsregler inte har iakttagits när sökanden inte har anmodats att komplettera sin ansökan.

(se punkterna 48–50)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 5 augusti 2003, Industrias Químicas del Vallés mot kommissionen, T‑158/03 R, REG 2003, s. II‑3041, punkt 44

3.      Enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, som enligt artikel 117 i anställningsvillkoren för övriga anställda ska tillämpas analogt på kontraktsanställda, ska ett klagomål mot en rättsakt som går någon emot anföras inom tre månader från den dag då beslutet delgavs adressaten, dock senast den dag denne får kännedom om beslutet, om det är fråga om en åtgärd av individuell karaktär. För att ett beslut ska anses ha meddelats på korrekt sätt, i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, krävs inte bara att det har meddelats adressaten utan också att denne har haft möjlighet att på ett ändamålsenligt sätt få kännedom om dess innehåll.

För att tremånadersfristen för anförande av klagomål ska börja löpa är det emellertid inte tillräckligt att en kontraktsanställd får kännedom om innehållet i dennes anställningsavtal. Det är nämligen när ett avtal mellan en anställd och en institution undertecknas som detta får rättsverkningar och således kan gå den anställde emot, förutsatt att alla avtalsvillkor är fastställda.

(se punkterna 59–62)

Hänvisning till

Domstolen 15 juni 1976, Jänsch mot kommissionen, 5/76, REG 1976, s. 1027, punkt 10

Förstainstansrätten 11 juli 2002, Martínez Páramo m.fl. mot kommissionen, förenade målen T‑137/99 och T‑18/00, REGP 2002, s. I‑A‑119 och s. II‑639, punkt 56; 14 februari 2005, Ravailhe mot regionkommittén, T‑406/03, REGP 2005, s. I‑A‑19 och s. II‑79, punkt 57; 19 oktober 2006, Buendía Sierra mot kommissionen, T‑311/04, REG 2006, s. II‑4137, punkt 121

Personaldomstolen 21 februari 2008, Vande Velde mot kommissionen, F‑60/05, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 25; 10 juli 2008, Maniscalco mot kommissionen, F‑141/04, REGP 2008, s. I‑A‑1‑0000 och s. II‑A‑1‑0000, punkt 25

4.      Vad gäller fastställandet av den dag då ett klagomål mot en rättsakt som går någon emot i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna har anförts, är det visserligen så att anbringande av en ankomststämpel på en inkommen handling inte innebär att ett datum då denna handling inkom med säkerhet kan fastställas, men detta utgör icke desto mindre ett sätt att av administrativa skäl, i brist på bevis på motsatsen, presumera att handlingen inkommit på angivet datum. Det ankommer på tjänstemannen att anföra alla bevis som kan bryta den presumtion som ankomststämpeln innebär och att på detta sätt visa att klagomålet faktiskt inkom ett annat datum.

(se punkt 67)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 15 maj 2006, Schmit mot kommissionen, F‑3/05, REGP 2006, s. I‑A‑1‑9 och s. II‑A‑1‑33, punkterna 29 och 30

5.      Det följer inte av någon bestämmelse i anställningsvillkoren för övriga anställda eller i förordning nr 723/2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda att tillämpligheten av avdelning IV i anställningsvillkoren, som rör kontraktsanställda, särskilt dess bestämmelser om deras rekrytering, är beroende av att det, enligt artikel 80.3 i dessa anställningsvillkor, fastställts befogenheter för varje typ av arbetsuppgifter som kännetecknar var och en av de tjänstegrupper som de kontraktsanställda kan höra till.

Det kan följaktligen inte med framgång göras gällande att en gemenskapsinstitution har åsidosatt principen om god förvaltningssed genom att inte, i sina interna bestämmelser om förfarandet för rekrytering och anställning av kontraktsanställda, i detalj fastställa befogenheter för varje typ av arbetsuppgifter som kännetecknar var och en av de tjänstegrupper som anges i artikel 80.2 i anställningsvillkoren för övriga anställda.

I och med att befogenheterna i den mening som avses i artikel 80.3 i anställningsvillkoren för övriga anställda inte fastställs i dessa interna bestämmelser kan det inte göras gällande att det föreligger fel i förfarandet på grund av att kommittén för tjänsteföreskrifterna inte har hörts enligt nämnda artikel 80.3.

(se punkterna 89–93)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 19 oktober 2006, De Smedt mot kommissionen, F‑59/05, REGP 2006, s. II‑A‑1‑409, punkt 52, fastställd av förstainstansrätten den 9 juli 2007, De Smedt mot kommissionen, T‑415/06 P, REGP 2007, s. I‑A‑2‑0000 och s. II‑A‑2‑0000, punkt 40

6.       Det framgår klart av ordalydelsen i artikel 2.2 i bilagan till anställningsvillkoren för övriga anställda att utbetalningen av ett lönetillägg, för det fall lönen blir lägre efter det att en arbetstagare, som tidigare varit knuten till institutionen enligt ett anställningsavtal som regleras av nationell rätt, anställs som kontraktsanställd, jämfört med den lön som arbetstagaren tidigare erhöll, endast utgör en möjlighet för institutionen. För övrigt ger nämnda artikel 2.2 institutionen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning att fastställa det ytterligare beloppet, eftersom institutionen ska ta hänsyn till aktuella skillnader mellan de nationella skatte-, socialförsäkrings- och pensionsregler som var tillämpliga och de motsvarande bestämmelser som gäller för den kontraktsanställde.

(se punkt 101)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 5 juli 2007, Abarca Montiel m.fl. mot kommissionen, F‑24/06, REGP 2007, s. I‑A‑1‑0000 och s. II‑A‑1‑0000, punkt 92; 5 juli 2007, Ider m.fl. mot kommissionen, F‑25/06, REGP 2007, s. I‑A‑1‑0000 och s. II‑A‑1‑0000, punkt 92; 5 juli 2007, Bertolete m.fl. mot kommissionen, F‑26/06, REGP 2007, s. I‑A‑1‑0000 och s. II‑A‑1‑0000, punkt 80

7.      I artikel 9.3 första stycket i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att personalkommittén ska företräda personalens intressen i förhållande till institutionen, löpande upprätthålla kontakten mellan institutionen och personalen och bidra till att arbetet flyter smidigt genom att utgöra en kanal för personalens synpunkter. Denna bestämmelse kan emellertid inte anses medföra ett krav på att institutionen rådfrågar personalkommittén avseende alla åtgärder för förvaltning av institutionens tjänstegrenar.

(se punkterna 115 och 116)