PERSONALDOMSTOLENS DOM
(andra avdelningen)
den 3 mars 2009
Mål F-63/07
Maria Patsarika
mot
Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop)
”Personalmål – Kontraktsanställda – Ändrad tjänsteplacering – Rätten till försvar – Uppsägning efter provanställningsperioden – Förfarande i parts utevaro”
Saken: Talan väckt med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA med begäran om ogiltigförklaring av det beslut Cedefops direktör fattade den 20 september 2006 att efter provanställningstiden säga upp sökandens tidsbegränsade anställningskontrakt avseende en tjänst som kontraktsanställd, som ingåtts den 27 september 2005 för en period på två år från den 1 oktober samma år.
Avgörande: Talan ogillas. Maria Patsarika ska bära tre fjärdedelar av sina rättegångskostnader. Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning ska bära sina rättegångskostnader och ersätta en fjärdedel av Maria Patsarikas rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Tidsfrister – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – Anmälan
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91.3)
2. Tjänstemän – Kontraktsanställda – Rekrytering – Provanställning – Föremål för talan
(Anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 84)
3. Tjänstemän – Kontraktsanställda – Rekrytering – Provanställning – Möjlighet att förlänga provanställningsperioden
(Anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 84)
4. Tjänstemän – Kontraktsanställda – Rekrytering – Provanställning – Beslut om uppsägning efter provanställningsperioden – Omständigheter som ska beaktas vid bedömningen
(Anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 84)
5. Tjänstemän – Kontraktsanställda – Rekrytering – Provanställning – Bedömning av prestationer
(Anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 84)
6. Tjänstemän – Kontraktsanställda – Beslut som påverkar en kontraktsanställds administrativa ställning
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 26; anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 11 första stycket)
1. Delgivningen av ett beslut om avslag på ett klagomål, som är avfattat på ett språk som varken är tjänstemannens modersmål eller det språk varpå klagomålet avfattats, är giltig under förutsättning att den berörde har möjlighet att på ett ändamålsenligt sätt ta del av beslutet. Om den som beslutet är riktat till däremot anser att han inte kan förstå det, ankommer det på denne att med nödvändig skyndsamhet begära att institutionen tillhandahåller honom en översättning antingen på det språk varpå klagomålet avfattats eller på hans modersmål. När en sådan begäran ges in utan dröjsmål börjar tidsfristen för att väcka talan löpa först från det att den berörda tjänstemannen har delgetts översättningen, såvida inte institutionen kan visa bortom varje rimligt tvivel att tjänstemannen faktiskt haft möjlighet att på ett ändamålsenligt sätt ta del av såväl avgörandet som skälen i beslutet att avslå hans klagomål på det språk som beslutet ursprungligen delgavs på.
(se punkt 31)
Hänvisning till förstainstansrätten den 23 mars 2000, T‑197/98, Rudolph mot kommissionen, REGP 2000, s. I‑A-55 och II‑241, punkterna 43–45; den 7 februari 2001, T‑118/99, Bonaiti Brighina mot kommissionen, REGP 2001, s. I‑A-25 och II‑97, punkterna 16–19
2. Även om provanställningen inte kan anses motsvara en utbildningsperiod, är det likväl nödvändigt att den anställde under den perioden kan visa sin förmåga att utföra sina uppgifter. Detta villkor motsvarar kraven på god förvaltningssed och likabehandling, liksom även omsorgsplikten, vilken återspeglar den jämvikt mellan ömsesidiga rättigheter och skyldigheter som har införts genom tjänsteföreskrifterna i förhållandet mellan den offentliga myndigheten och de offentliganställda. Den innebär i praktiken att den provanställde inte enbart ska åtnjuta lämpliga materiella förhållanden, utan även erhålla lämpliga anvisningar och rådgivning, med beaktande av tjänstens art, för att kunna anpassa sig till tjänstens särskilda behov.
(se punkt 39)
Hänvisning till domstolen den 12 december 1956, 10/55, Mirossevich mot Höga myndigheten, REG 1956, s. 365, på s. 387 och följande sidor; den 15 maj 1985, 3/84, Patrino mot ESK, REG 1985, s. 1421, punkterna 20 och 21; förstainstansrätten den 1 april 1992, T‑26/91, Kupka-Floridi mot ESK, REG 1992, s. II‑1615, punkt 44; den 30 november 1994, T‑568/93, Correia mot kommissionen, REGP 1994, s. I‑A-271 och II‑857, punkt 95; den 27 juni 2002, T/373/00, T‑27/01, T‑56/01 och T‑69/01, Tralli mot ECB, REGP 2002, s. I‑A-97 och II‑453, punkt 69; personaldomstolen den 18 oktober 2007, F-112/06, Krcova mot domstolen, REGP 2007, s. I‑A-1-0000 och II‑A-1-0000, punkt 48
3. Det framgår redan av ordalydelsen av artikel 84.3 och 84.4 i anställningsvillkoren för övriga anställda att möjligheten för myndigheten som är behörig att sluta anställningsavtal att förlänga provanställningsperioden och eventuellt förflytta den kontraktsanställde till en annan tjänstegren på intet sätt förutsätter att den anställde visat sig vara uppenbart olämplig att utföra sina uppgifter. Detta gäller endast om myndigheten skulle besluta att säga upp den kontraktsanställde före provanställningsperiodens utgång. Även om artikel 84.3 i anställningsvillkoren förvisso uttryckligen ger administrationen möjlighet att förflytta den anställde till en annan tjänstegren om provanställningen förlängs, är det likväl betydelsefullt att den berörda personen alltid ges tillfälle att uppvisa sina förtjänster och att provanställningen inte störs, vilken också förutsätter att jämvikten i anställningsförhållandet iakttas.
(se punkterna 44 och 45)
4. Ett beslut att inte ge en person en fast tjänst skiljer sig till sin art från en ”uppsägning” i egentlig mening av en person som tillsatts på en fast tjänst. I det sistnämnda fallet fordras en ytterst noggrann prövning av de skäl som motiverar att ett etablerat anställningsförhållande avslutas. I beslut om att ge en provanställd en fast tjänst ska det göras en helhetsprövning av huruvida det föreligger en positiv helhetsbild av insatserna under provanställningsperioden som innebär att det är i tjänstens intresse att ge den provanställde en fast tjänst. Detsamma gäller provanställning av kontraktsanställda.
(se punkterna 62 och 89)
Hänvisning till domstolen den 17 november 1983, 290/82, Tréfois mot domstolen, REG 1983, s. 3751, punkterna 24 och 25; ovannämnda Tréfois mot domstolen, punkt 13; förstainstansrätten, ovannämnda Rozand-Lambiotte mot kommissionen, punkt 113
5. Administrationen förfogar över ett stort utrymme för bedömning med avseende på uppskattningen av en provanställds uppförande i tjänsten och prestationer med hänsyn till tjänstens intresse. Det ankommer således inte på personaldomstolen att ersätta den bedömning som de institutioner som är behöriga att göra med sin egen bedömning vad avser resultaten från en prövotid eller förmågan hos en sökande till en fast tjänst inom gemenskapen. Personaldomstolens kontroll är begränsad till att det inte gjorts en uppenbart felaktig bedömning eller förekomsten av maktmissbruk.
(se punkt 63)
Hänvisning till domstolen den 25 mars 1982, 98/81, Munk mot kommissionen, REG 1982, s. 1155, punkt 16; ovannämnda Tréfois mot domstolen, punkt 29; den 5 april 1984, 347/82, Alvarez mot parlamentet, REG 1984, s. 1847, punkt 16; ovannämnda Patrinos mot ESK, punkt 25; förstainstansrätten, ovannämnda Kupka-Floridi mot ESK, punkt 52; ovannämnda Rozand-Lambiotte mot kommissionen, punkt 112; ovannämnda Tralli mot ECB, punkt 76
6. Enligt artikel 26 i tjänsteföreskrifterna, som enligt artikel 11 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda ska tillämpas på kontraktsanställda, ska en tjänstemans personalakt innehålla alla handlingar om hans administrativa ställning och alla utlåtanden om hans kompetens, prestationsförmåga och uppförande, samt tjänstemannens eventuella synpunkter på dessa handlingar, syftar till att säkerställa tjänstemannens rätt till försvar, genom att förhindra att beslut som tillsättningsmyndigheten fattar och som påverkar tjänstemannens administrativa ställning och karriär inte grundas på omständigheter rörande hans uppförande som inte anges i personalakten. Ett beslut grundat på sådana uppgifter strider följaktligen mot garantierna i tjänsteföreskrifterna och ska ogiltigförklaras, då det ska anses ha tillkommit genom ett icke rättsenligt förfarande.
(se punkt 84)
Hänvisning till domstolen den 3 februari 1971, 21/70, Rittweger mot kommissionen, REG 1971, s. 7, punkterna 29–41; förstainstansrätten den 30 november 1993, T‑78/92, Perakis mot parlamentet, REG 1993, s. II‑1299, punkt 27; den 9 februari 1994, T‑109/02, Lacruz Bassols mot domstolen, REGP 1994, s. I‑A-31 och II‑105, punkt 68; den 6 februari 2003, T‑7/01, Pyres mot kommissionen, REGP 2003, s. I‑A-37 och II‑239, punkt 70