Language of document :

Överklagande ingett den 29 januari 2019 av Credito Fondiario SpA av det beslut som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 19 november 2018 i mål T-661/16, Credito Fondiario mot SRB

(Mål C-69/19 P)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Credito Fondiario SpA (ombud: F. Sciaudone, F. Iacovone, S. Frazzani och A. Neri, avvocati)

Övrig part i målet: Gemensamma resolutionsnämnden

Intervenienter: Republiken Italien, Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva det överklagade beslutet och återförvisa målet till tribunalen,

förplikta SRB att ersätta rättegångskostnaderna i såväl målet om överklagande som i mål T-661/16,

i andra hand, upphäva det överklagade beslutet till den del Credito Fondario förpliktas att ersätta SRB:s rättegångskostnader, och fatta beslut angående rättegångskostnaderna för förfarandet i första instans i enlighet med vad som är skäligt.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande att det överklagade beslutet är behäftat med en rad felaktiga rättstillämpningar och förfarandefel.

I.    Felaktig kvalificering av omständigheterna. Bristande motivering.

Tribunalen har felaktigt kvalificerat omständigheterna i målet i enlighet med en rättspraxis enligt vilken talefristen, i avsaknad av ett offentliggörande eller delgivning, börjar löpa från det att den berörda personen har fått fullständig kännedom om den aktuella rättsaktens innehåll och skälen för att den antagits, förutsatt att den har begärts ut inom rimlig tid.

Tribunalen kom närmare bestämt felaktigt fram till att klaganden hade tagit del av SRB:s två beslut genom de två skrivelserna från Banca d’Italia av den 3 maj respektive den 27 maj 2016. Tribunalen fann dessutom felaktigt att klaganden inte inom rimlig tid hade sett till att få ut SRB:s två beslut. Tribunalen tog inte tillräcklig hänsyn till den rättsosäkra situation som rådde och drog därför den felaktiga slutsatsen att talan hade väckts för sent, mot bakgrund av omständigheterna i förevarande fall.

II.    Felaktig tolkning och tillämpning av rättspraxis angående begreppet ”rimlig tid”

Tribunalens slutsats att talan hade väckts för sent grundar sig även på en felaktig tolkning (och följaktligen en felaktig tillämpning i målet) av rättspraxis avseende vad som ska anses vara en rimlig frist för den berörda att vidta åtgärder i syfte att få ta del av det beslut som ska angripas.

III.    Åsidosättande av klagandens rätt till försvar. Åsidosättande och felaktig tillämpning av artikel 126 i tribunalens rättegångsregler.

Trots att tribunalen beslutade om flera åtgärder för bevisupptagning och processledning, anmodade den inte parterna att yttra sig över frågan huruvida talan hade väckts för sent. Tribunalen prövade frågan om den överskridna talefristen först i samband med beslutet och angav detta som skäl för att avslå överklagandet, utan att för den skull bereda parterna, och i synnerhet klaganden, möjlighet att inkomma med motargument och yttra sig över denna fråga.

Tribunalen antog dessutom beslutet med stöd av artikel 126 i tribunalens rättegångsregler, trots att det av flera skäl inte var uppenbart att villkoren för att avvisa talan, på vilka beslutet grundade sig, var uppfyllda.

Tribunalen kränkte därför klagandens rätt till försvar.

IV.    Felaktig bedömning av huruvida talan kunde tas upp till prövning enligt artikel 277 FEUF.

De felaktiga bedömningar på vilka tribunalen grundande sin slutsats att talan om ogiltigförklaring inte kunde tas upp till prövning innebär automatiskt att beslutet är rättsstridigt i den mån tribunalen avvisade klagandens yrkande om fastställande av att förordning nr 2015/631 är rättsstridig. Tribunalen fann nämligen att det andra yrkandet med nödvändighet var accessoriskt till förstahandsyrkandet om ogiltigförklaring, vilket, eftersom det var uppenbart att det förstnämnda yrkandet skulle avvisas, automatiskt innebar att det var uppenbart att yrkandet om fastställande av att förordning nr 2015/63 är rättsstridig också skulle avvisas.

V.    Felaktig bedömning av fördelningen av rättegångskostnaderna. Åsidosättande och felaktig tillämpning av artiklarna 134 och 135 i tribunalens rättegångsregler

I andra hand ifrågasätter klaganden det överklagade beslutet till den del tribunalen förpliktade klaganden att ersätta SRB:s rättegångskostnader.

Enligt klaganden borde tribunalen, av billighetsskäl, ha tillämpat artikel 135 i tribunalens rättegångsregler och jämkat rättegångskostnaderna enligt artikel 135.1 i tribunalens rättegångsregler eller, om nödvändigt, förplikta SRB att betala åtminstone en del av de rättegångskostnader som klaganden haft, i enlighet med artikel 135.2 i dessa rättegångsregler.

____________

1 Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 2015/63 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution (EUT L 11, 2015, s. 44).