BESLUT AV ORDFÖRANDEN FÖR EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

den 12 september 2013

Mål F‑78/13 R

Stéphane De Loecker

mot

Europeiska utrikestjänsten

”Personalmål – Tillfälligt anställd – Ändrad tjänsteplacering – Interimistiskt förfarande – Ansökan om uppskov med verkställighet – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Föreligger inte”

Saken:      Talan, väckt med stöd av artiklarna 278 FEUF och 157 EA samt artikel 279 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Stéphane De Loecker har yrkat uppskov med verkställigheten till den 15 november 2013 av det beslut som myndigheten med behörighet att sluta anställningsavtal vid Europeiska utrikestjänsten fattade den 15 juli 2013 innebärande att sökanden förflyttades, i tjänstens intresse, från sin tjänsteplacering i Bujumbura (Burundi) till en tjänst i Bryssel (Belgien), samt omedelbart uppskov med verkställigheten av nämnda beslut i avvaktan på att personaldomstolen prövar yrkandet i det interimistiska förfarandet.

Avgörande:      Stéphane De Loeckers ansökan om interimistiska åtgärder avslås. Frågan om rättegångskostnader anstår.

Sammanfattning

1.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Fumus boni juris – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Kumulativ karaktär – Avvägning mellan samtliga intressen som är i fråga

(Artiklarna 278 FEUF och 279 FEUF; personaldomstolens rättegångsregler, artikel 102.2)

2.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada – Bevisbörda – Ideell skada som inte kan gottgöras bättre i det interimistiska förfarandet än i förfarandet rörande huvudsaken – Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte

(Artiklarna 278 FEUF och 279 FEUF; personaldomstolens rättegångsregler, artikel 102.2)

3.      Interimistiskt förfarande – Sakprövningsförutsättningar – Ansökan – Formkrav – Framställning av grunderna för talan som vid första påseendet motiverar att yrkandena om interimistiska åtgärder bifalls

(Artiklarna 278 FEUF och 279 FEUF; personaldomstolens rättegångsregler, artikel 35.1 d och artikel 102.2 och 102.3)

1.      I artikel 102.2 i personaldomstolens rättegångsregler föreskrivs att en ansökan om interimistiska åtgärder ska ange föremålet för talan, de omständigheter som ställer krav på skyndsamhet och de faktiska och rättsliga grunder på vilka den begärda åtgärden omedelbart framstår som befogad.

Villkoren om krav på skyndsamhet och om att den begärda åtgärden omedelbart ska framstå som befogad (fumus boni juris) är kumulativa, vilket innebär att det inte kan förordnas om interimistiska åtgärder när ett av villkoren inte är uppfyllt. Domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder ska även göra en avvägning mellan de föreliggande intressena.

(se punkterna 17 och 18)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 3 juli 2008, Plasa mot kommissionen, F‑52/08 R, punkt 21 och där angiven rättspraxis; 15 februari 2011, de Pretis Cagnodo och Trampuz de Pretis Cagnodo mot kommissionen, F‑104/10 R, punkt 16

2.      Syftet med förfarandet om interimistiska åtgärder är inte att säkerställa skadeersättning utan att garantera att avgörandet i sak får full verkan. Om detta mål ska uppnås måste de sökta åtgärderna vara brådskande på ett sådant sätt att det är nödvändigt, för att inte allvarligt och irreparabelt skada sökandens intressen, att de beslutas och får verkningar innan målet i avgörs sak.

Det är den part som har ansökt om interimistiska åtgärder som ska kunna visa att denne inte kan vänta till målet har prövats i sak utan att åsamkas en sådan skada.

Av detta följer att kravet på skyndsamhet inte är uppfyllt när ett bifall till ansökan om interimistiska åtgärder inte kan gottgöra den åberopade ideella skadan i större utsträckning än en eventuell ogiltigförklaring av det angripna beslutet i målet i sak.

(se punkterna 20 och 25)

Hänvisning till

Domstolen: 25 mars 1999, Willeme mot kommissionen, C‑65/99 P(R), punkt 62

Förstainstansrätten: 10 september 1999, Elkaïm och Mazuel kommissionen, T‑173/99 R, punkt 25; 19 december 2002, Esch-Leonhardt m.fl. mot ECB, T‑320/02 R, punkt 27; 25 november 2003, Clotuche mot kommissionen, T‑339/03 R, punkt 24

3.      Som följer av artikel 35.1 d jämförd med artikel 102.2 och 102.3 i personaldomstolens rättegångsregler ska en ansökan om interimistiska åtgärder i sig ska göra det möjligt för svaranden att förbereda sitt yttrande och för domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder att pröva ansökan, i förekommande fall, utan att ha tillgång till andra uppgifter, eftersom de väsentligaste faktiska och rättsliga omständigheter som ansökan grundas på ska framgå av innehållet i själva ansökan.

(se punkt 32)

Hänvisning till

Tribunalen: 27 april 2010, parlamentet mot U, T‑103/10 P(R), punkt 40 och där angiven rättspraxis