DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(första avdelningen)

den 19 mars 2013

Mål F‑13/12

BR

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tillfälligt anställd – Beslut att inte förlänga ett avtal”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken BR yrkar ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut att inte förlänga sökandens avtal som tillfälligt anställd och förpliktande för kommissionen att ersätta den skada som sökanden lidit.

Avgörande: Talan ogillas. BR ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som Europeiska kommissionen har förorsakats.

Sammanfattning

Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Anställningens längd – Institutionens utrymme för skönsmässig bedömning – Begränsning genom ett internt beslut av allmän räckvidd – Tillåtlighet – Gränser

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41; anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 2 b och d samt artikel 8 första och andra styckena)

Artikel 8 andra stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda ger inte den anställde rätt att anställas för den maximala anställningstiden av sex år, med hänsyn till institutionens befogenheter att sluta eller förlänga sådana avtal för en kortare tid än den maximala tillåtna tiden, enligt det stora utrymme för skönsmässig bedömning som institutionen har när den organiserar sina tjänstegrenar med hänsyn till sina uppdrag och när den, i syfte att utföra dessa uppdrag, placerar den personal som står till dess förfogande, förutsatt att placeringen sker i tjänstens intresse.

Institutionen har dessutom det stora utrymmet för skönsmässig bedömning inte enbart i enskilda fall utan även inom ramen för en allmän politik som fastställts genom ett internt allmängiltigt beslut, såsom de allmänna tillämpningsbestämmelserna, genom vilket institutionen påtar sig en självbegränsning vid utövandet av sitt utrymme för skönsmässig bedömning. Av detta följer inte desto mindre att ett sådant internt beslut inte kan få till följd att institutionen helt avsäger sig de befogenheter som den har, enligt artikel 8 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda, att sluta eller förlänga, enligt omständigheterna i det aktuella fallet, ett avtal om tillfällig anställning i den mening som avses i artikel 2 b eller d i nämnda anställningsvillkor inom den maximala anställningstiden av sex år. Institutionen är dessutom alltid skyldig att iaktta de allmänna rättsprinciperna, såsom principen om likabehandling och principen om skydd för berättigade förväntningar.

Den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal får med hänsyn till de allmänna rättsprinciperna inte avsäga sig det utrymme för skönsmässig bedömning som den har, enligt artikel 8 andra stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda, genom att mekaniskt tillämpa sexårsregeln – det vill säga utan att pröva den anställdes ansökningar och tjänstens intresse av att vederbörande anställs – för att motivera att dennes anställning begränsas till en kortare period än den som är tillåten enligt artikel 8 andra stycket i nämnda anställningsvillkor. Genom att på detta sätt avsäga sig sitt utrymme för skönsmässig bedömning åsidosätter nämnda myndighet rätten till god förvaltning, som slås fast i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, enligt vilken det krävs att institutionen på ett skyndsamt, fullständigt och objektivt sätt granskar alla ansökningar mot bakgrund av den berörde sökandes meriter och lämplighet och de krav som uppställs för den tjänst som ska tillsättas. En sådan avsägelse strider även mot omsorgsplikten och principen om likabehandling.

(se punkterna 33–35)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 8 september 2009, ETF mot Landgren, T‑404/06 P, punkt 215

Europeiska unionens tribunal: 16 december 2010, kommissionen mot Petrilli, T‑143/09 P, punkterna 34 och 35