Language of document : ECLI:EU:F:2011:193

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(första avdelningen)

den 13 december 2011

Mål F‑51/08 RENV

Willem Stols

mot

Europeiska unionens råd

”Personalmål – Tjänstemän – Återförvisning till personaldomstolen efter upphävande – Befordran – Befordringsförfarandet 2007 – Jämförelse av kvalifikationer – Uppenbart oriktig bedömning – Föreligger inte – Motivering av beslutet – Överskottsmotivering – Verkningslös grund”

Saken:      Talan, väckt med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA, av Willem Stols med yrkande om ogiltigförklaring av rådets beslut av den 16 juli 2007 att inte ta upp honom i förteckningen över de personer som befordrats till lönegrad AST 11 i befordringsförfarandet 2007 samt av beslutet av den 5 februari 2008 av rådets ställföreträdande generalsekreterare att avslå hans klagomål, framställd med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, i dess lydelse sedan den 1 maj 2004.

Avgörande:      Talan ogillas. Sökanden ska bära sina rättegångskostnader och ersätta rådets rättegångskostnader i mål F-51/08. Sökanden och rådet ska bära sina egna rättegångskostnader i mål T‑175/09 P och i förevarande mål.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Räckvidd – Omständigheter som kan beaktas

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45.1)

2.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

3.      Tjänstemän – Befordran – Kriterier – Kvalifikationer – Beaktande av tjänstetiden i lönegraden – Underordnad karaktär

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45.1)

4.      Tjänstemän – Befordran – Kriterier – Kvalifikationer – Beaktande av språkkunskaper – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45.1)

5.      Tjänstemän – Befordran – Kriterier – Kvalifikationer – Beaktande av tjänstemannens ansvar – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

6.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Omständigheter som kan beaktas – Tjänstemannens tid i aktiv tjänst – Tillåtet

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

1.      Enligt artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna ska tillsättningsmyndigheten vid jämförelsen av kvalifikationerna för de tjänstemän som kan komma i fråga för befordran särskilt beakta tjänstemannens rapport, eventuella språkkunskaper som används i arbetet, utöver de fördjupade kunskaper i ett språk som tjänstemannen redan har visat, och i förekommande fall det ansvar tjänstemannen har. Det är mot bakgrund av de tre faktorerna som tillsättningsmyndigheten ska jämföra kvalifikationerna hos de befordringsbara tjänstemännen.

Det stora utrymme för skönsmässig bedömning som administrationen således tillerkänns begränsas emellertid av skyldigheten att genomföra jämförelsen av kandidaterna med omsorg och opartiskhet, i tjänstens intresse och i enlighet med principen om likabehandling. I praktiken ska granskningen göras på lika grund och utifrån jämförbara informationskällor.

(se punkterna 35 och 39)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 15 september 2005, Casini mot kommissionen, T‑132/03, punkt 53 och där angiven rättspraxis

Personaldomstolen: 7 november 2007, Hinderyckx mot rådet, F-57/06, punkt 45

2.      Tillsättningsmyndigheten förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid jämförelsen av kvalifikationerna hos de befordringsbara tjänstemännen, och unionsdomstolarnas kontroll är begränsad till frågan huruvida tillsättningsmyndigheten har hållit sig inom gränser som inte kan kritiseras och att den inte uppenbart har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning, med beaktande av de metoder och medel som administrationen har använt sig av vid sin bedömning.

För att den ändamålsenliga verkan av det utrymme för skönsmässig bedömning som lagstiftaren avsett att ge tillsättningsmyndigheten ska bevaras, kan unionsdomstolarna inte ogiltigförklara ett beslut enbart av det skälet att de bedömer att de föreliggande faktiska omständigheterna ger upphov till trovärdiga tvivel beträffande tillsättningsmyndighetens bedömning eller till och med att de styrker att det gjorts en oriktig bedömning. Ogiltigförklaring på grund av uppenbart oriktig bedömning kan bara ske om det framgår av handlingarna i målet att tillsättningsmyndigheten har gått utöver sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

Det ankommer således inte på personaldomstolen att göra en ingående omprövning av hela akten för de befordringsbara kandidaterna för att försäkra sig om att den delar tillsättningsmyndighetens slutsats. Detta skulle gå utöver personaldomstolens uppgift, nämligen en laglighetsprövning, och skulle innebära att personaldomstolen ersatte tillsättningsmyndighetens bedömning av de befordringsbara kandidaternas kvalifikationer med sin egen.

(se punkterna 36–38)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: ovannämnda målet Casini mot kommissionen, punkt 52 och där angiven rättspraxis

Personaldomstolen: 28 september 2011, AC mot rådet, F-9/10, punkterna 23 och 24

3.      Tjänstetid i lönegraden och sammanlagd tjänstetid kan endast i andra hand beaktas som kriterier för befordran, om de kvalifikationer som konstaterats på grundval av artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna visar sig vara likvärdiga. Tillsättningsmyndigheten kan dock lagligen göra en jämförelse av de befordringsbara tjänstemännens kvalifikationer på grundval av stabiliteten över tid hos deras respektive kvalifikationer och utifrån detta konstatera att en tjänsteman än mindre kvalificerad än en annan.

(se punkt 47)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 10 september 2009, Behmer mot parlamentet, F-124/07, punkt 106 och där angiven rättspraxis; 15 februari 2011, Barbin mot parlamentet, F-68/09, punkterna 90 och 91, som överklagats till tribunalen (anhängigt som mål T‑228/11 P)

4.      Enligt ordalydelsen av artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna är de enda språkkunskaper som ska beaktas vid bedömningen av tjänstemännens kvalifikationer kunskaper i de språk som med hänsyn till de faktiska krav som ställs i tjänsten ger ett tillräckligt mervärde för att framstå som nödvändiga för att kunna utföra arbetet väl.

En tjänsteman som inte visar att han eller hon regelbundet använder andra språk i sitt arbete kan inte med fog hävda att denne, baserat på kriteriet språkkunskaper, är uppenbart mer kvalificerad än andra tjänstemän. Att en av en tjänstemans arbetsuppgifter består i att behandla och klassificera handlingar avfattade på unionens samtliga officiella språk betyder inte att har behärskar alla dessa språk och än mindre att han använder dem regelbundet i tjänsten.

(se punkterna 49 och 51)

Hänvisning till

Personaldomstolen: ovannämnda målet AC mot rådet, punkt 61

5.      Vad gäller kriteriet om tjänstemannens ansvar, bedöms detta vid en jämförelse av de befordringsbara tjänstemännens kvalifikationer inte nödvändigtvis utifrån hur betydelsefulla chefsuppgifter dessa utövar. En tjänsteman kan ha ett stort ansvar utan att ha ett stort antal underordnade, och tvärtom kan en tjänsteman ha många underordnade utan att axla ett särskilt stort ansvar.

(se punkt 53)

Hänvisning till

Tribunalen: 16 december 2010, Rådet mot Stols, T‑175/09 P, punkt 48

6.      Med hänsyn till det reducerade antalet tillgängliga budgetposter, kan en institution vid befordringsförfarandet lagligen och utan åsidosätta likabehandlingsprincipen beakta, i andra hand, en tjänstemans faktiska tid i aktiv tjänst och, om alla andra kvalifikationer är likvärdiga, prioritera att befordra andra tjänstemän som haft en objektivt sett mer kontinuerlig tjänstgöring och därigenom i klart högre grad än den berörde i tjänstens intresse säkerställt kontinuiteten under referensperioden.

(se punkt 59)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 21 oktober 1997, Patronis mot rådet, T‑68/96, punkt 34; 13 april 2005, Nielsen mot rådet, T‑353/03, punkt 76