PERSONALDOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)

den 10 mars 2011

Mål F-27/10

Christian Begue m.fl.

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Kontraktsanställda – Ersättning för regelmässig tjänstgöringsberedskap – Artiklarna 55 och 56b i tjänsteföreskrifterna – Förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 495/77”

Saken: Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, väckt av Christan Begue och 17 andra sökande, vars namn framgår av bilagan till domen, om ogiltigförklaring av det beslut som den 2 februari 2010 fattats av myndigheten som är behörig att sluta anställningsavtal vid kommissionen om avslag på deras klagomål mot beslutet av den 3 september 2009 om avslag på deras begäran om retroaktiv ersättning för regelmässig tjänstgöringsberedskap enligt artikel 56b i tjänsteföreskrifterna för Europeiska unionens tjänstemän.

Avgörande: Talan ogillas. Sökandena ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Arbetsvillkor – Ersättning för tjänstgöringsberedskap

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 56b första stycket; rådets förordning nr 495/77, artikel 1 första stycket)

2.      Tjänstemän – Arbetsvillkor – Ersättning för tjänstgöringsberedskap

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 55 och 56b; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 31.2; Europarlamentets och rådets direktiv 2003/88)

1.      En tjänsteman kan endast beviljas ersättning för tjänstgöringsberedskap enligt artikel 56b i tjänsteföreskrifterna om två villkor är uppfyllda. Båda dessa villkor ska tolkas restriktivt. Enligt artikel 56b första stycket måste tjänstemannen regelbundet vara skyldig att stå till institutionens förfogande på sin arbetsplats eller i bostaden utanför den normala arbetstiden. Vidare måste tjänstemannen tillhöra en tjänstegren som uppfyller kraven i artikel 1.1 första stycket i förordning nr 495/77 om fastställande av de grupper av tjänstemän som är berättigade till ersättning för regelmässig tjänstgöringsberedskap samt villkoren för och storleken på denna ersättning. Arbetsuppgifterna kan exempelvis avse säkerhet och förebyggande arbete eller stöd till samordning i nöd- och krissituationer.

(se punkterna 44 och 76)

2.      Det är endast om en tjänstegren eller en del av en tjänstegren, med flera tjänstemän eller anställda, kollektivt omfattas av tjänstgöringsberedskap, med ett krav på tillgänglighet dygnet om och året runt, som ersättning för tjänstgöringsberedskap enligt artikel 56b i tjänsteföreskrifterna kan utbetalas till dessa tjänstemän och anställda.

När det är fråga om stöd som ska kunna tillhandahållas dygnet runt måste arbetsvillkoren nämligen ordnas så att de uppfyller minimikraven avseende skydd för tjänstemännens hälsa och säkerhet. Enligt artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUT C 83, s. 389) har varje arbetstagare rätt till en begränsning av den maximala arbetstiden samt till dygns- och veckovila och årlig betald semester. Ett arbetsschema som gör att arbetstagarna inte får sin dygnsvila, innebär, även när det är fråga om ett anställningsavtal som högst gäller för 80 dagar om året, att en individuell rättighet som uttryckligen framgår av direktiv 2003/88 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden helt åsidosätts, och strider mot detta direktivs syfte.

Detta innebär att ersättningen för tjänstgöringsberedskap enligt artikel 56b i tjänsteföreskrifterna inte är tänkt som en kompensation för den omständigheten att arbetstagaren när som helst kan kontaktas av institutionen, såsom framgår av artikel 55 första stycket i tjänsteföreskrifterna, utan för den situationen att arbetstagaren verkligen är föremål för särskild beredskap, så att den tjänstegren där han arbetar ständigt är redo att omedelbart ingripa. Regelmässig tjänstgöringsberedskap, i den mening som avses i artikel 56b i tjänsteföreskrifterna, är således med nödvändighet något som är klart mer ingripande än att stå till förfogande, i den mening som avses i artikel 55 i tjänsteföreskrifterna.

(se punkterna 49, 55 och 57−59)

Hänvisning till

Domstolen: 9 september 2003, Jaeger, C‑151/02, punkt 94; 14 oktober 2010, Union syndicale ”Solidaires Isère”, C‑428/09, punkterna 50, 59 och 60