Talan väckt den 23 oktober 2020 – Republiken Cypern mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd
(Mål C-549/20)
Rättegångsspråk: grekiska
Parter
Sökande: Republiken Cypern (ombud: Irini Neophytou)
Svarande: Europaparlamentet och Europeiska unionens råd
Yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
ogiltigförklara artikel 1.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1055 av den 15 juli 2020 om ändring av förordningarna (EG) nr 1071/2009, (EG) nr 1072/2009 och (EU) nr 1024/2012 i syfte att anpassa dem till utvecklingen inom vägtransportsektorn1 i den del den ersätter artikel 5.1 b i förordning nr 1071/2009, och i andra hand, om domstolen finner att detta inte är möjligt, ogiltigförklara artikel 1.3 i förordning (EU) 2020/1055, i sin helhet,
i andra hand, om domstolen finner att en delvis ogiltigförklaring av den angripna förordningen i enlighet med förstahandsyrkandet inte är möjlig, ogiltigförklara Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1055 av den 15 juli 2020 om ändring av förordningarna (EG) nr 1071/2009, (EG) nr 1072/2009 och (EU) nr 1024/2012 i syfte att anpassa dem till utvecklingen inom vägtransportsektorn, i sin helhet,
förplikta Europaparlamentet och Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder
Sökanden gör gällande sju grunder till stöd för sin talan.
Den första grunden: Sökanden hävdar att svarandena har åsidosatt artikel 90 FEUF, jämförd med artikel 3.3 FEU, artikel 11 FEUF, artikel 37 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 3.5 FEU, artikel 208.2 FEUF och artikel 216.2 FEUF samt Parisavtalet.
Den andra grunden: Sökanden hävdar att svarandena har åsidosatt proportionalitetsprincipen, som den stadfästs i artikel 5.4 FEU och i artikel 1 i protokoll (nr 2) om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, vilket bifogats fördragen om Europeiska unionen och Europeiska unionens funktionssätt.
Den tredje grunden: Sökanden hävdar att svarandena har åsidosatt principen om likabehandling och icke-diskriminering, som den anges i artikel 18 FEUF och artiklarna 20 och 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, principen om medlemsstaterna likhet inför fördragen som den stadfästs i artikel 4.2 FEU samt, för det fall domstolen skulle finna det relevant, i artikel 95.1 FEUF.
Den fjärde grunden: Sökanden hävdar att svarandena har åsidosatt artikel 91.1 FEUF.
Den femte grunden: Sökanden hävdar att svarandena har åsidosatt artikel 91.2 FEUF samt artikel 90 FEUF jämförda med artikel 3.3 FEU och artikel 94 FEUF.
Den sjätte grunden: Sökanden hävdar att svarandena har åsidosatt näringsfriheten och etableringsfriheten, vilka avses i artikel 49 FEUF samt i artiklarna 15 och 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
Den sjunde grunden: Sökanden hävdar att svarandena har åsidosatt artikel 58.1 FEUF, jämförd med artikel 91 FEUF, eller i andra hand, artikel 56 FEUF.
____________
1 EUT L 249, 2020, s. 17.