Mål T‑117/17 R
Proximus SA/NV
mot
Europeiska unionens råd
”Interimistiskt förfarande – Offentlig upphandling – Förhandlat förfarande – Ansökan om interimistiska åtgärder – Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte”
Sammanfattning – Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 3 juli 2017
1. Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Fumus boni juris – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada – Kumulativ karaktär – I vilken ordning och på vilket sätt prövning ska ske – Utrymme för skönsmässig bedömning för domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder – Avvägning mellan samtliga intressen som är i fråga
(Artiklarna 256.1, 278 och 279 FEUF; tribunalens rättegångsregler, artikel 156.4)
2. Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada – Bevisbördan åvilar den part som ansökt om den interimistiska åtgärden
(Artiklarna 278 och 279 FEUF; tribunalens rättegångsregler, artikel 156.4)
3. Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Bedömning i samband med prövningen av en tvist som uppstått i ett förfarande för offentlig upphandling – Allvarlig skada – Huruvida en rättsstridighet som det vid första påseendet framstår som synnerligen faktiskt och rättsligt befogat (fumus boni juris) att åtgärda är tillräcklig – Villkor – Inlämnande av ansökan om interimistiska åtgärder inom den period under vilken avtal inte får ingås innan avtal ingås med den anbudsgivare som tilldelats kontraktet
(Artikel 278 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47; tribunalens rättegångsregler, artikel 157.2; Europaparlamentets och rådets förordning nr 966/2012, artikel 118.2 och 118.3; kommissionens förordning nr 1268/2012, artikel 171.1)
4. Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada – Ekonomisk skada – Beslut att utesluta en anbudsgivare från ett upphandlingsförfarande – Förlust av möjlighet – Skadat anseende – Skada som inte kan anses vara irreparabel
(Artiklarna 268, 278, 279 och 340 FEUF; tribunalens rättegångsregler, artikel 156.4)
1. Se domen.
(se punkterna 16, 18 och 19)
2. Se domen.
(se punkterna 22 och 23)
3. När den anbudsgivare som inte har valts ut visar att det föreligger en rättsstridighet som det framstår som synnerligen faktiskt och rättsligt befogat (fumus boni juris) att åtgärda, kan det– med beaktande av kraven på det effektiva skydd som ska säkerställas på området för offentlig upphandling – inte krävas att han styrker att ett avslag på hans ansökan om interimistiska åtgärder skulle innebära att han riskerar att lida irreparabel skada. Annars skulle anbudsgivarens rätt till ett effektivt domstolsskydd enligt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna åsidosättas på ett orimligt och omotiverat sätt. Dessa mildare villkor för att bedöma huruvida en situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger, vilka motiveras av rätten till ett effektivt rättsmedel, är emellertid endast tillämpliga under tiden innan avtal ingås och under förutsättning att den frysningsperiod iakttagits som föreskrivs i artikel 118.2 och 118.3 i förordning nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och i artikel 171.1 i förordning nr 1268/2012 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 966/2012. När den upphandlande myndigheten har ingått avtal med den anbudsgivare som tilldelats kontraktet efter det att denna period har löpt ut och innan ansökan om interimistiska åtgärder lämnas in är de ovannämnda mildare bestämmelserna är inte längre motiverade.
När det gäller en ansökan om interimistiska åtgärder som inges efter det att avtalet med den anbudsgivare som tilldelats kontraktet har undertecknats, kan de mildare villkoren för att bedöma huruvida en situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte tillämpas. Som framgår av den skrivelse sökanden sände till den upphandlande myndigheten innan avtal hade ingåtts, vari sökanden begärde att myndigheten skulle ompröva sitt beslut, förfogade sökanden över tillräckliga uppgifter för att fastställa huruvida beslutet om tilldelning av kontraktet eventuellt var rättsstridigt, och för att kunna inge en ansökan om interimistiska åtgärder, innan avtalet mellan den upphandlande myndigheten och den anbudsgivare som tilldelats kontraktet ingicks. En ansökan om interimistiska åtgärder, inlämnad i rätt tid, hade gjort det möjligt för sökanden att erhålla ett beslut enligt artikel 157.2 i rättegångsreglerna om uppskov med verkställigheten av beslutet om tilldelning av kontraktet under perioden för det interimistiska förfarandet, trots att något yttrande ännu inte inkommit från motparten.
(se punkterna 25, 26, 31, 32, 34 och 37)
4. De negativa ekonomiska följderna för en utkonkurrerad anbudsgivare, på grund av att dennes anbud förkastats, ingår i princip i de sedvanliga affärsmässiga risker som varje företag på marknaden måste räkna med. Enbart den omständigheten att avslaget av ett anbud kan få negativa ekonomiska konsekvenser, till och med allvarliga sådana, för den anbudsgivare vars anbud inte antagits, kan inte i sig motivera de interimistiska åtgärder som denne ansökt om.
Överväganden angående den vinnande anbudsgivarens anseende och möjligheten för denne att i samband med framtida upphandlingar eller i andra konkurrensutsatta sammanhang hänvisa till att företaget tilldelats ett prestigefullt kontrakt utgör endast sekundära och underordnade delar av nämnda avtal. Om det förhållandet att en anbudsgivare vars anbud inte antagits går miste om en ansenlig vinst genom att denne inte erhåller det belopp kontraktet avser, vilket utgör en väsentlig och huvudsaklig del av den aktuella offentliga upphandlingen, inte kan motivera en interimistisk åtgärd, så gäller detta i än högre grad med avseende på förlusten av nämnda sekundära och underordnade delar.
(se punkterna 40 och 41)