BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(första avdelningen)

den 23 oktober 2013

Mål F‑7/12

Aristidis Psarras

mot

Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa)

”Personalmål – Tillfälligt anställd – Bedömning – Bedömningsförfarandet för år 2009 – Rapport om karriärutveckling – Talan om ogiltigförklaring av rapport om karriärutveckling – Rättsakt som går någon emot – Uppenbart att talan inte kan tas upp till sakprövning”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Aristidis Psarras yrkar ogiltigförklaring av hans rapport om karriärutveckling för år 2009 (nedan kallad 2009 års rapport) och det beslut som Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa) antog den 16 november 2010 om att fastställande av en förteckning över personer vilkas lönegradsplacering skulle ändras under befordringsomgången 2010.

Avgörande:      Talan avvisas, då det är uppenbart att den inte kan prövas i sak. Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Aristidis Psarras rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Sakprövningsförutsättningar – Rättsakt som går någon emot – Utgör tvingande rätt – Rättens prövning ex officio

(Artikel 263 FEUF; Tjänsteföreskrifterna, artikel 91)

2.      Talan väckt av tjänstemän – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Beslut att fastställa förteckningen över tillfälligt anställda som fått ändrad lönegrad – Omfattas

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

1.      För att en talan om ogiltighetsförklaring i enlighet med artikel 263 FEUF eller artikel 91 i tjänsteföreskrifterna ska kunna prövas krävs det att den angripna rättsakten går någon emot. Avsaknad av en sådan rättsakt kan beaktas ex officio av unionsdomstolen. Det är således uppenbart att en talan om ogiltigförklaring av en rapport om karriärutveckling som inte fastställts slutgiltigt, och som följaktligen inte existerade vid den tidpunkt då talan väcktes, inte kan tas upp till sakprövning.

(se punkterna 36, 43 och 47)

Hänvisning till

Domstolen: 4 juni 1986, Groupe des droites européennes mot parlamentet, 78/85, punkt 11; 7 oktober 1987, Brüggemann mot CES, 248/86, punkt 6

Förstainstansrätten: 10 juli 1990, Automec mot kommissionen, T‑64/89, punkt 41; 18 november 1992, Rendo m.fl. mot kommissionen, T‑16/91, punkt 39

2.      Enligt artikel 1.2 i Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhets beslut om fastställande av allmänna genomförandebestämmelser för artikel 43 i tjänsteföreskrifterna och artikel 15 i anställningsvillkor för övriga anställda, är ändrad lönegrad en befordran från innehavd grad till närmaste högre grad inom samma tjänstegrupp. Enligt artikel 10.10 i nämnda beslut fastställs förteckningen över de tillfälligt anställda med ändrad lönegrad av den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal.

Nämnda myndighets beslut att fastställa förteckningen över tillfälligt anställda med ändrad lönegrad utgör således ett slutligt beslut eftersom det anger vilka tillfälligt anställda som får ändrad lönegrupp vid den aktuella befordringsomgången. Det är således då denna förteckning offentliggörs som de tillfälligt anställda som anser sig vara befordringsbara vinner säker och definitiv kännedom om hur deras meriter bedömts och kan se att deras juridiska ställning påverkas. Ett sådant beslut utgör således i princip ett beslut som går någon emot och som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring väckt av de tillfälligt anställda som anser sig förfördelade av detta beslut eftersom de inte har befordrats.

(se punkterna 51 och 52)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 21 november 1996, Michaël mot kommissionen, T‑144/95, punkterna 30 och 31; 28 september 2004, Tenreiro mot kommissionen, T‑216/03, punkterna 47 och 48