Language of document : ECLI:EU:F:2009:85

PERSONALDOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 7 juli 2009

Mål F-39/08

Giorgio Lebedef

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Årlig semester – Verksamhet som personalföreträdare – Tjänstledighet på halvtid för fackligt representation – Stadgeenlig verksamhet som företrädare – Otillåten frånvaro – Avdrag från årlig semesterrätt – Artikel 60 i tjänsteföreskrifterna”

Saken: Talan väckt med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, genom vilken Giorgio Lebedef yrkar ogiltigförklaring av beslut av den 29 maj, 20 juni, 28 juni och 6 juli 2007, av två beslut av den 26 juli 2007 och av beslut av den 2 augusti 2007, varvid samtliga dessa beslut rör ett totalt avdrag från hans årliga semesterrätt för år 2007 med 32 dagar.

Avgörande: Talan ogillas. Sökanden ska bära samtliga rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Representation – Personalkommitté – Deltagande av tjänstemän eller andra anställda som inte är tjänstlediga för uppehållande av annan tjänst

2.      Tjänstemän – Otillåten frånvaro – Senare tillrättaläggande – Villkor

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 60)

3.      Tjänstemän – Representation – Personalkommitté – Krav på tillstånd i förväg för frånvaro

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 60)

4.      Tjänstemän – Frånvaro – Behörighet att kontrollera

1.      Det är varken möjligt eller önskvärt att endast tjänstemän eller andra anställda som är tjänstlediga för uppehållande av annan tjänst, om det så gäller 50 eller 100 procent av arbetstiden, svarar för personalrepresentationen. Det finns ett visst intresse av att en del av de åtaganden som avser personalrepresentation täcks av tjänstemän eller andra anställda som inte är tjänstlediga för uppehållande av annan tjänst. Det faktum att systemet specifikt föreskriver att vissa personalföreträdare ska beviljas tjänstledighet för uppehållande av annan tjänst innebär emellertid att deltagande i personalrepresentation, vad gäller tjänstemän eller andra anställda som inte är tjänstlediga för uppehållande av annan tjänst, är av tillfällig karaktär, och att det, beräknat halvårsvis eller kvartalsvis, täcker en relativt begränsad procentsats av arbetstiden.

Det ligger förvisso i sakens natur att det är omöjligt att exakta begränsa den ”tillfälliga” karaktären av deltagandet i personalrepresentation, liksom att exakt begränsa den procentsats av tiden som vigs åt detta, och att detta endast kan göras från fall till fall. Att godta att en tjänsteman eller annan anställd som inte är tjänstledig för uppehållande av annan tjänst ägnar praktiskt taget hela, eller till och med hela, sin arbetstid åt personalrepresentation, på så sätt att han endast viger liten, eller till och med ingen alls, tid åt den tjänst han innehar, skulle leda till en snedvridning av det system som inrättats genom olika avtal mellan kommissionen och fack- och yrkesföreningar och, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, innebära missbruk av rättigheter, varvid det kan ankomma på gemenskapsdomstolen att besluta om sanktionsåtgärder.

(se punkterna 49 och 50)

Hänvisning till:

Förstainstansrätten 18 december 1997, Angelini mot kommissionen, T‑222/95, REGP 1997, s. I‑A‑491 och II‑1277, punkterna 35 och 36; 18 december 1997, Costantini mot kommissionen, T‑57/96, REGP 1997, s. I‑A‑495 och II‑1293, punkterna 28 och 29; 12 juni 2001, Gogos mot kommissionen, T‑95/98 DEP, REGP 2001, s. I‑A‑123 och II‑571, punkt 24

2.      Om tillstånd för frånvaro inte sökts i förväg, eller åtminstone, information om frånvaron inte lämnats i förväg, är ett intyg upprättat i efterhand om godkännande av tjänstemannens frånvaro endast tillåtet vid sjukdom eller olycksfall, i enlighet med artikel 60 i tjänsteföreskrifterna. Under alla omständigheter ska den behöriga administrationen, även när ett i efterhand upprättat intyg föreligger, ha en viss rätt att kontrollera och bedöma huruvida ett senare tillrättaläggande av frånvaro som ansetts vara otillåten är välgrundat.

(se punkt 55)

3.      Praktiska svårigheter eller sekretesskrav kan förvisso under vissa förhållanden hindra personalföreträdare från att iaktta skyldigheten att söka tillstånd i förväg hos sina överordnade om frånvaro (eller, åtminstone, skyldigheten att informera dem i förväg). Vad i synnerhet gäller frågan om sekretess – och bortsett från den omständigheten att mycket av den information som rör verksamheten som personalföreträdare inte är konfidentiell, bland annat platsen och tidpunkten för liksom deltagare vid officiella sammanträden, och att sekretesskravet således inte gäller för mer än en del av verksamheten – är det emellertid alltjämt möjligt för en personalföreträdare att även då det föreligger sekretesskrav ge sin överordnade allmän, icke konfidentiell, information, såsom hur lång tid ett sammanträde beräknas ta.

En allmän och vag kännedom om en tjänstemans verksamhet som personalföreträdare vid den tjänsteavdelning där vederbörande har sin anställning är inte att jämställa med i förväg lämnad information och i än mindre grad med ett i förväg medgivet tillstånd av den överordnade.

(se punkterna 57 och 58)

4.      Beträffande en tjänsteman som tillhör två hierarkiska strukturer, varvid den första är den som avser personalrepresentationen, vad gäller hans arbete som facklig företrädare, och den andra den som avser hans tjänsteavdelning, gäller att även om personalrepresentationen är behörig att utöva kontroll över tjänstemannens frånvaro inom ramen för hans tjänstledighet för fackligt arbete, gäller inte detta avseende hans frånvaro under den arbetstid som han skulle ha ägnat åt sin tjänsteavdelning, för vilken endast denna tjänsteavdelning behörig.

(se punkt 59)