Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning

 

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 10 oktober 2003 av Schneider Electric S.A.

    (mål T-351/03)

    Rättegångsspråk: franska

Schneider Electric S.A., Rueil-Malmaison (Frankrike), har den 10 februari 2003 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Antoine Winckler och Marc Pittie.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

-    förplikta gemenskapen att betala sökanden 1 663 734 716,76 euro,

-    summan kan i förekommande fall minskas med ett belopp som är lägre än 1 663 595,74 euro, med beaktande av fastställandet av rättegångskostnaderna i målen T-310/01, T-77/02 och T-77/02 R,

-    till summan tillkommer årlig ränta på 4 procent från och med den 4 december 2002 till dess hela beloppet har återbetalats,

-    till summan tillkommer den skatt som Schneider skall betala vid erhållandet av summan,

-    förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden, som är ett bolag, har i detta mål yrkat ersättning för den skada som den anser sig ha lidit till följd av kommissionens agerande vid handläggningen av ärende nr COMP/M.2283 Schneider/Legrand, vilket har gett upphov till domarna i målen T-310/01¹ och T-77/02².

Sökanden gör gällande att kommissionen, under förfarandet som resulterade i beslutet om förbud av den 10 oktober 2001, har gjort flera fel, varav flertalet har fastställts av förstainstansrätten. Den gör även gällande att kommissionen, under förfarandet efter detta beslut om förbud, har gjort fel, som ännu inte har fastställts av förstainstansrätten, vilka har förvärrat den vållade skadan. Sökanden anser att kommissionens agerande skall anses utgöra en uppenbar och allvarlig överträdelse av gränserna för dess utrymme för skönsmässig bedömning, som kommissionen förfogar över för att bedöma en koncentrations förenlighet.

Sökanden har angett följande: Kommissionen har inte varit lojal under det förfarande som resulterade i beslutet av den 10 oktober 2001. Sökandens rätt till försvar har åsidosatts. Förhållandet mellan parterna i koncentrationen har instrumentaliserats. Rätten att yttra sig inför en opartisk myndighet har åsidosatts. Kommissionen har varit omedgörlig avseende tillvägagångssättet vid den obligatoriska uppdelning som beslutades den 30 januari 2002. Kommissionen har allvarligt och uppenbart åsidosatt sin exklusiva behörighet och har gjort en felaktig bedömning av de korrigerande åtgärder som föreslogs i november 2002.

____________

¹ - Förstainstansrättens dom av den 22 oktober 2002 i mål T-310/01, Schneider mot kommissionen (REG 2002, s. II-4071).

² - Förstainstansrättens dom av den 22 oktober 2002 i mål T-77/02, Schneider mot kommissionen (REG 2002, s. II-4201).