PERSONALDOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 13 september 2011

Mål F-101/09

AA

mot

Europeiska kommissionen

”Tjänstemän – Tillsättning – Tillfälligt anställda som tillsatts som tjänstemän Placering i lönegrad – Verkställande av lagakraftvunnen dom – Förlust av möjlighet ”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, varigenom AA yrkar ogiltigförklaring av beslutet att placera honom i lönegrad AD 6, löneklass 2, och i andra hand att kommissionen ska förpliktas utge skadestånd jämte ränta som ersättning för hans förlust av möjligheten att rekryteras enligt det äldre systemet i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän inom Europeiska gemenskapen i dess lydelse innan den 1 maj 2004 och följaktligen förlust av möjligheten att uppbära högre lön.

Avgörande:      Kommissionen förpliktas att till sökanden, som ersättning för ekonomisk skada innan denna dom meddelas, utge ett belopp motsvarande mellanskillnaden dels av den nettolön med socialavgifter och skatter som sökanden hade erhållit i fall han hade befordrats till tillfällig lönegrad A6 den 1 augusti 2004 och hans karriär därefter förflutit i enlighet med den genomsnittliga stigningen i löneklass som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna och den genomsnittliga tid en tjänsteman spenderar i varje lönegrad, såsom detta framgår av bilaga I b, dels den nettolön med socialavgifter och skatter som sökanden har erhållit under perioden från den 1 augusti 2004 fram till det datum då denna dom meddelas, först i egenskap av nationell tjänsteman och därefter i egenskap av tjänsteman vid Europeiska unionen, varvid en koefficient motsvarande 0,8 ska tillämpas. Kommissionen förpliktas att till sökanden utge ett belopp 120 000 euro som ersättning för materiell skada efter denna dom meddelas. Kommissionen förpliktas att till sökanden utge belopp som redan förfallit vid verkställandet av denna dom jämte dröjsmålsränta beräknat från de datum dessa belopp förföll till betalning, och om dessa datum inträffat innan den 15 mars 2009, beräknat från detta sistnämnda datum. Räntan ska beräknas fram till datumet då betalning genomförs med en räntesats motsvarande Europiska centralbankens fastställda referensränta med tillägg av två procentenheter och tillämplig under den angivna perioden. Kommissionen förpliktas att till sökanden utge 2 000 euro som skadestånd för ideell skada. Talan ogillas i övrigt. Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta två tredjedelar av sökandens rättegångskostnader. Sökanden ska bära en tredjedel av sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Ogiltigförklaring av ett beslut att neka upptagande på reservlistan

(Artikel 233 EG; artikel 266 FEUF)

2.      Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan väckt utan att ett administrativt förfarande enligt tjänsteföreskrifterna ägt rum – Skadeståndsyrkande i samband med en talan om ogiltigförklaring och som avser ersättning för skada till följd av att en dom om ogiltigförklaring endast delvis verkställs – Upptagande till sakprövning

(Artikel 233 EG; artikel 266 FEUF; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

3.      Tjänstemän – Talan – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Skyldighet att vidta verkställighetsåtgärder – Särskilda svårigheter – Rättvis kompensation för den nackdel sökanden vållats till följd av den ogiltigförklarade rättsakten

(Artikel 233 EG; artikel 266 FEUF; tjänsteföreskrifterna, artikel 91.1)

4.      Tjänstemän – Institutionernas utomobligatoriska skadeståndsansvar – Åsidosättande av skyldigheten att verkställa en dom om ogiltigförklaring – Tjänstefel som i sig medför ideell skada

1.      Enligt artikel 233 EG (nu, i ändrad lydelse, artikel 266 FEUF) ska den institution, vars rättsakt har förklarats ogiltig av unionsdomstolen vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen, i syfte att kompensera följderna av den rättstridighet som denna institution har gjort sig skyldig till. Institutionen är således i princip skyldig att placera tjänstemannen i en sådan situation som denna skulle ha befunnit sig i om den konstaterade rättstridigheten inte hade förekommit. För att inom rimlig tid korrigera rättstridighetens effekter, under förutsättning att de berördas berättigade förväntningar vederbörligen iakttas, kan institutionen anta en rättsakt med retroaktiv verkan.

Vad beträffar verkställande av en dom om ogiltigförklaring av ett beslut om att inte ta upp sökandens namn på reservlistan från ett uttagningsprov, skapar upptagande på denna lista en möjlighet för den berörde, och inte en rättighet, att utnämnas till tjänsteman. Denna möjlighet måste inte heller förverkligas inom en viss tid oavsett om den berörda personens kompetenser motsvarar tjänstekraven. Även om den berörde ursprungligen hade upptagits på reservlistan hade han eller hon inte nödvändigtvis rekryterats innan ikraftträdandet av förordning nr 723/2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och anställningsvillkoren för övriga anställda.

(se punkterna 41 och 44)

Hänvisning till

Domstolen: 22 december 2008, Centeno Mediavilla m.fl./Kommissionen, C‑443/07 P, punkt 112

Förstainstansrätten: 31 mars 2004, Girardot/Kommissionen, T‑10/02, punkt 49; 11 juli 2007, Centeno Mediavilla m.fl./Kommissionen, T‑58/05, punkt 52

Personaldomstolen: 11 september 2008, Smadja/Kommissionen, F‑135/07, punkt 48

2.      Vad beträffar yrkanden om skadestånd vid verkställande av en meddelad dom, som inte avser att de beslut som institutionen vidtar för att rätta sig efter en dom om ogiltigförklaring står i strid med den ifrågavarande domen, utan att de beslut som vidtas endast delvis kompenserar rättstridighetens effekter, vilket likväl utgör en underlåtelse att verkställa domen, ska dessa yrkanden anses vara riktade mot tillsättningsmyndighetens underlåtenhet att enligt artikel 233 EG (nu, i ändrad lydelse, artikel 266 FEUF) vidta åtgärder motsvarande de som krävs enligt tjänsteföreskrifterna, enligt artikel 90.2 i dessa föreskrifter. Eftersom underlåtenhet att vidta de åtgärder som krävs enligt tjänsteföreskrifterna motsvarar en rättsakt som går någon emot och som en tjänsteman inom en frist på tre månader kan begära omprövning av utan att hans talan måste väckas genom en begäran enligt artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna, ska samma förhållande anses gälla yrkanden om skadestånd, då sökanden har väckt talan mot institutionen för att denna inte har vidtagit alla nödvändiga åtgärder enligt artikel 233 EG, nu, i ändrad lydelse, artikel 266 FEUF.

Om det krävs att en tjänsteman, som begär att en dom varigenom hans talan om ogiltigförklaring har bifallits ska verkställas, dels anför klagomål mot det beslut varigenom institutionen har verkställt domen på ett felaktigt sätt, dels inger en separat ansökan ersättning med stöd av artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna, vilken om den avslås av institutionen likaså kan bli föremål för ett klagomål skulle detta strida mot de processekonomiska krav som följer av principen om iakttagande av en rimlig frist.

(se punkterna 75 och 76)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 17 april 2007, C och F/Kommissionen, F‑44/06 och F‑94/06, punkt 57 och där angiven rättspraxis, samt punkt 58

3.      När det föreligger särskilda svårigheter för verkställandet av en dom om ogiltigförklaring som till exempel beror på att det är omöjligt att avgöra huruvida sökanden hade rekryterats före ett särskilt datum, kan den berörda institutionen uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 233 EG (nu, i ändrad lydelse, artikel 266 FEUF) genom att anta ett beslut varigenom den nackdel som uppkommit för den berörde till följd av det ogiltigförklarade beslutet rättvist kompenseras. Härav följer att eftersom institutionen har möjlighet att ersätta sökanden borde den ha utnyttjat denna för att kompensera de ekonomiska konsekvenserna som sökanden har drabbats av till följd av förlusten av möjligheten att rekryteras tidigare och därmed förlusten av möjligheten att uppbära högre lön, att i dagsläget ha avancerat längre i sin karriär, besitta bättre karriärsutsikter och beviljas högre pension. Förlusten av möjligheten i sig att rekryteras och därefter befordras tidigare utgör nämligen en verklig och säker skada och är i det avseendet ersättningsbar.

För att fastställa det skadeståndsbelopp som borde ha utgetts till sökanden på grund av att institutionen, genom att endast uppta sökandens namn på reservlistan, endast delvis hade verkställt domen om ogiltigförklaring och därmed endast delvis har kompenserat följderna av den rättstridighet som uttagningskommittéen har gjort sig skyldig till, ska beskaffenheten av den möjlighet sökanden har gått miste om fastställas samt tidpunkten då sökanden hade kunnat dra förmån av denna möjlighet. Möjligheten ska därefter kvantifieras och de ekonomiska konsekvenserna för sökanden till följd av denna förlust ska slutligen fastställas.

Den möjlighet som sökanden har gått miste om är att ha rekryterats tidigare och därmed, med hänsyn till reglerna om uppflyttning i löneklass och genomsnittlig tid innan befordran, förlusten av möjligheten att uppbära högre lön, att i dagsläget ha avancerat längre i sin karriär, besitta bättre karriärsutsikter och beviljas högre pension. Härav följer att de ekonomiska konsekvenserna som denna förlorade möjlighet har medfört ska bedömas i förhållande till skillnaden mellan den lön och den pension som sökanden skulle ha uppburit och den som han faktiskt uppbär samt kommer att uppbära.

Den möjlighet att rekryteras som tillkommer varje kandidat vars namn upptas på reservlistan från ett uttagningsprov blir reell först vid den tidpunkt en tjänst som denna kandidat rimligen skulle kunna rekryteras till utannonseras. Om sökanden ursprungligen hade upptagits på reservlistan är det sannolikt att han hade rekryterats till den tjänst han tidigare innehade i egenskap av kontraktsanställd eftersom han utfört sina arbetsuppgifter tillfredsställande och därmed förvärvat yrkeserfarenhet inom denna anställning. Det är nämligen ostridigt att lyckad arbetslivserfarenhet utgör en viktig faktor som beaktas vid valet av vilken kandidat som ska rekryteras.

Den möjlighet som en person går miste om ska bedömas objektivt enligt en matematisk koefficient. Vad beträffar förlusten av möjligheten att uppbära högre lön, vilket beror på personens möjlighet att erhålla anställning som skulle kunna ge vederbörande högre lön, kan en sådan koefficient beräknas utifrån olika faktorer såsom kandidatens tidigare arbetslivserfarenhet vid institutionen och överensstämmelsen mellan dennes kompetens och arbetsbeskrivningen för den ifrågavarande anställningen. Eftersom den möjlighet sökanden har gått miste om inte kan kvantifieras genom en matematisk koefficient kan den skada sökanden åsamkats uppskattas i överensstämmelse med rätt och billighet (ex æquo et bono). Personaldomstolen bör således för att uppskatta den skada sökanden har åsamkats fastställa en skälig matematisk koefficient som återspeglar den förlorade möjligheten.

För att utvärdera de ekonomiska konsekvenserna av en förlorad möjlighet ska först utifrån förutsägelser den ekonomiska vinst fastställas som den person som drabbats av förlusten skulle ha gjort om möjligheten hade förverkligats. Därefter ska detta scenario jämföras med den berördes nuvarande ekonomiska situation. Den matematiska koefficient som avspeglar den möjlighet som personen har gått miste om ska slutligen tillämpas på skillnaden mellan de ekonomiska vinsterna i de två situationerna.

Vad gäller bedömningen av den materiella skada sökanden drabbas av efter det att en dom har meddelats där det konstateras att vederbörande har gått miste om möjligheten att rekryteras, och därefter befordras tidigare, består den mest relevanta metoden av att göra en schablonmässig uppskattning i överensstämmelse med rätt och billighet (ex æquo et bono) av skadan med beaktande inte enbart av sökandens nuvarande lönegrad, uppflyttning i lönegrad enligt tjänsteföreskrifterna, den genomsnittliga tiden en tjänsteman förblir i en viss lönegrad såsom framgår av bilaga I b i tjänsteföreskrifterna, unionsmedborgares förväntade livslängd och den fastställda matematiska koefficienten, utan även av den omständigheten att sökanden vid verkställandet av denna dom erhåller ett belopp som han direkt kan förfoga över.

(se punkterna 81, 83-85, 91, 93, 94, 96 och 105)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: det ovannämnda målet Girardot/Kommissionen, punkterna 53, 58 samt följande punkter, 96 och 119

Europeiska unionens tribunal: 10 november 2010, harmoniseringsbyrån/Simões Dos Santos, T‑260/09 P, punkt 104

Personaldomstolen: 8 maj 2008, Suvikas/Rådet, F‑6/07, punkterna 141–144; 24 juni 2008, Andres m.fl./ECB, F‑15/05, punkt 132, och där angiven rättspraxis

4.      En unionsinstitutions vägran att verkställa en dom av en unionsdomstol utgör en kränkning av det förtroende som varje rättssubjekt ska kunna ha för det unionsrättsliga systemet, vilket i synnerhet grundar sig på att avgöranden som meddelas av unionsdomstolarna följs. Oberoende av den ekonomiska skada som skulle kunna uppkomma på grund av att en dom inte verkställs, medför en uttrycklig vägran att verkställa domen i sig en ideell skada för sökanden.

(se punkt 107)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 12 december 2000, Hautem/Revisionsrätten, T‑11/00, punkt 51