PERSONALDOMSTOLENS DOM
(första avdelningen)

den 23 november 2010

Mål F-50/08

Gábor Bartha

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Allmänt uttagningsprov – Beslut att inte uppta sökanden i förteckningen över godkända sökande – Jämn könsfördelning i uttagningskommittéer”

Saken: Talan med stöd av artikel artikel 236 EG och 152 EA, varigenom Gábor Bartha yrkar dels ogiltigförklaring av uttagningskommitténs beslut i det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/56/06, genom vilket han underrättades om att han inte klarat nämnda prov, dels att kommissionen ska förpliktas att ersätta den skada han lidit som en följd av detta beslut.

Avgörande: Det beslut som uttagningskommittén för uttagningsprovet EPSO/AD/56/06 meddelade den 23 januari 2008, att avslå Gábor Barthas begäran om omprövning av kommitténs beslut att neka sökanden tillträde till uttagningsprovet, ogiltigförklaras.       Talan ogillas i övrigt. Kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Beslut som fattats efter omprövning av ett tidigare beslut

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90.2 och 91.2)

2.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Överensstämmelse mellan klagomålet och talan

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

3.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Uttagningskommitté – Sammansättning

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga III, artikel 3 femte stycket)

4.      Tjänstemän – Institutionernas utomobligatoriska skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Skada – Orsakssamband

1.      När en deltagare i ett uttagningsprov, som inte medtagits på den förteckning över godkända sökanden som upprättas när uttagningsprovet genomförts, begär att ett beslut som fattats av uttagningskommittén ska omprövas, är det beslut som uttagningskommittén fattar efter att ha omprövat provdeltagarens situation som utgör den rättsakt som går denne emot.

(se punkt 22)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 13 december 2006, Heus mot kommissionen, T‑173/05, REGP 2006, s. I‑A‑2‑329 och II‑A‑2‑1695, punkt 19

2.      Regeln om överensstämmelse mellan klagomålet och ansökan har endast åsidosatts om talan ändrar klagomålets föremål eller saken, varvid begreppet sak ska tolkas i vid bemärkelse. I enlighet med en sådan tolkning, och vad beträffar yrkanden om ogiltigförklaring, avses med ”saken i målet” sökandens bestridande av den angripna rättsaktens materiella lagenlighet, alternativt bestridandet av den angripna rättsaktens formella lagenlighet. Följaktligen, och med förbehåll för invändningar om rättsstridighet och grunder som utgör tvingande rätt, är det fråga om en ändring av saken i målet, och därmed åsidosättande av regeln om överensstämmelse, om sökanden i sitt klagomål enbart har kritiserat den formella giltigheten av den rättsakt som går honom emot, däribland dess processuella aspekter, och därefter i sin ansökan åberopar materiella grunder, eller i det motsatta fallet då sökanden, efter att i sitt klagomål endast ha bestritt lagenligheten i sak av den rättsakt som går honom emot, inger en ansökan som innehåller grunder rörande rättsaktens formella giltighet.

(se punkt 34)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 1 juli 2010, Mandt mot parlamentet, F‑45/07, punkterna 119 och 120

3.      En uttagningskommitté som vid offentliggörandet av förteckningen över dess ledamöter består av fler än fyra ordinarie ledamöter kan endast anses uppfylla kraven i artikel 3 femte stycket i bilaga III till tjänsteföreskrifterna om det bland dess ordinarie ledamöter finns minst två ledamöter av varje kön.

Kravet på att det endast ska tas hänsyn till uttagningskommitténs ordinarie ledamöter vid offentliggörandet av förteckningen kan emellertid mildras i enskilda fall då uttagningskommitténs sammansättning, trots att den i detta skede inte uppfyller kravet i artikel 3 femte stycket i bilaga III till tjänsteföreskrifterna vid det faktiska genomförandet av proven likväl överensstämmer med denna bestämmelse. I ett sådant fall har det syfte som eftersträvas med artikel 3 femte stycket i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, det vill säga att se till att provdeltagarnas prestationer vid ett uttagningsprov bedöms av en uttagningskommitté inom vilken en jämn könsfördelning har säkerställts, till fullo uppnåtts.

(se punkterna 43 och 44)

4.      För att administrationen ska bli skadeståndsansvarig krävs det att ett antal villkor är uppfyllda. Det beteende som institutionerna klandras för ska vara rättsstridigt, skadan ska vara verklig och det ska föreligga ett orsakssamband mellan beteendet och den åberopade skadan. Dessa tre villkor är kumulativa. Om ett av dem inte har uppfyllts ska skadeståndstalan ogillas.

Vad beträffar orsakssambandet måste sökanden i princip bevisa att det finns ett direkt och säkerställt samband mellan det fel som institutionen har begått och den påstådda skadan.

För att det enligt rättspraxis ska föreligga ett etablerat orsakssamband krävs det att den överträdelse som unionsinstitutionen gjort sig skyldig till inte nödvändigtvis har berövat en person en anställning, vilket den berörda personen aldrig kan bevisa att han hade rätt till, men att den utan tvekan har berövat denne en verklig chans att få anställning som tjänsteman eller övrig anställd, med som följd att den berörda personen har lidit ekonomisk skada till följd av utebliven inkomst.

(se punkterna 53–55)

Hänvisning till

Domstolen: 1 juni 1994, kommissionen mot Brazzelli Lualdi m.fl., C‑136/92 P, REG 1974, s. I‑1981, punkt 42; 21 februari 2008, kommissionen mot Girardot, C‑348/06 P, REG 2008, s. I‑833, punkt 52

Förstainstansrätten: 28 september 1999, Hautem mot EIB, T‑140/07, REGP 1999, s. I‑A‑171 och II‑897, punkt 85; 5 oktober 2004, Sanders m.fl., mot kommissionen, T‑45/01, REG 2004, s. II‑3315, punkt 150

Personaldomstolen: 22 oktober 2008, Tzirani mot kommissionen, F-46/07, REGP 2008, s. I-A-1-323 och II-A-1-1773, punkt 218