Language of document : ECLI:EU:F:2009:99

PERSONALDOMSTOLENS BESLUT

(första avdelningen)

den 20 juli 2009

Mål F-86/07

Luigi Marcuccio

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Mobbning – Begäran om utredning – Uppenbart att talan ska avvisas – Uppenbart att talan helt saknar rättslig grund”

Saken: Talan enligt artiklarna 236 EG och 152 EA, väckt av Luigi Marcuccio, om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att avslå hans begäran om att en utredning ska göras om den mobbing han anser sig ha utsatts för under perioden han arbetade för kommissionens delegation i Angola, samt yrkande om att kommissionen ska utge ersättning för den skada han lidit till följd av denna mobbing.

Avgörande: Talan avvisas i vissa delar eftersom det är uppenbart att den i dessa delar inte kan prövas i sak och ogillas i övriga delar eftersom den i dessa delar helt saknar rättslig grund. Sökanden förpliktas ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Förberedande rättsakt – Rapport från kommissionens byrå för disciplinärenden och undersökningar – Avvisning (Tjänsteföreskrifterna, artikel 90 och 91)

2.      Tjänstemän – Skyldighet för administrationen att biträda tjänstemän – Räckvidd (Tjänsteföreskrifterna, artikel 24)

1.      Vad beträffar tjänstemäns överklaganden kan förberedande rättsakter till ett slutligt beslut inte överklagas och de kan således endast angripas indirekt, genom en talan mot rättsakter som kan ogiltigförklaras. Även om vissa åtgärder som enbart är förberedande kan gå tjänstemannen emot genom att påverka innehållet i en senare rättsakt mot vilken talan kan väckas, kan dessa åtgärder inte överklagas separat men kan angripas genom argument till stöd för en talan mot denna rättsakt.

Eftersom rapporten från kommissionens byrå för disciplinärenden och undersökningar endast utgör en förberedande åtgärd inför det slutliga beslut som tillsättningsmyndigheten antar i det enskilda fallet kan yrkanden om ogiltigförklaring av denna rapport inte tas upp till sakprövning och ska därför avvisas.

(se punkterna 39 och 40)

Hänvisning till

Domstolen: 7 april 1965, 11/64, Weighardt mot kommissionen, REG 1965, s. 365, 383; 11 juli 1968, 35/67, Van Eick mot kommissionen, REG 1965, s. 481, 500; 14 februari 1989, 346/87, Bossi mot kommissionen, REG 1980, s. 303, punkt 23

Förstainstansrätten: 6 april 2006, T‑309/03, Camós Grau mot kommissionen, REG 2006, s. II‑1173, punkterna 46–58

2.      I enlighet med den biståndsskyldighet som åligger administrationen ska den ingripa med nödvändig kraft mot händelser som är oförenliga med tjänstens ordning och lugn samt handla med sådan snabbhet och omsorg som krävs i det enskilda fallet för att fastställa de faktiska omständigheterna och, med full kunskap, kunna vidta lämpliga åtgärder. För detta ändamål räcker det att den tjänsteman som begär sin institutions skydd, gör sannolikt att de angrepp han säger sig ha utsatts för har ägt rum. När han gjort detta sannolikt ska institutionen i fråga vidta lämpliga åtgärder i samarbete med klaganden, såsom att påbörja en utredning, för att fastställa de faktiska omständigheterna.

(se punkt 47)

Hänvisning till

Domstolen: 26 januari 1989, 224/87, Koutchoumoff mot kommissionen, REG 1989, s. 99, punkterna 15 och 16

Personaldomstolen: 17 oktober 2007, F‑63/06, Mascheroni mot kommissionen, REGP 2007, s. I‑A‑1‑0000 och II‑A‑1‑0000, punkt 36