Domstolens dom (första avdelningen) av den 7 februari 2018 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court) – Förenade kungariket) – The Queen på begäran avAmerican Express Co. mot The Lords Commissioners of Her Majesty’s Treasury

(Mål C-643/16)(¹ )

(Begäran om förhandsavgörande – Direktiv (EU) 2015/2366 – Betaltjänster på den inre marknaden – Artikel 35.1 – Krav avseende auktoriserade och registrerade betaltjänstleverantörers tillgång till betalningssystem – Artikel 35.2 första stycket b – Dessa krav är inte tillämpliga på betalningssystem som uteslutande består av betaltjänstleverantörer som tillhör en koncern – Tillämpning av dessa krav på trepartsbetalningsordningar för kontokort som ingått co-branding- eller agentavtal – Giltighet)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: The Queen, på begäran av American Express Co.,

Motpart: The Lords Commissioners of Her Majesty’s Treasury

Ytterligare deltagare i rättegången: Diners Club International Limited, MasterCard Europe SA

Domslut

Artikel 35.2 första stycket b i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG ska tolkas så, att en trepartsbetalningsordning för kontokort som har ingått ett avtal om co-branding med en co-branding-partner inte hindras från att utnyttja det undantag som föreskrivs i denna bestämmelse och, följaktligen, inte omfattas av de krav som fastställs i artikel 35.1 i det direktivet i de fall då co-branding-partnern inte är en betaltjänstleverantör och inte tillhandahåller betaltjänster i denna betalningsordning med avseende på de produkter som omfattas av co-branding. En trepartsbetalningsordning för kontokort som använder sig av en agent för tillhandahållandet av betaltjänster förlorar däremot möjligheten att utnyttja detta undantag och omfattas därför av kraven i artikel 35.1 i direktivet.

Vid prövningen av den andra frågan har det inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av artikel 35 i direktiv 2015/2366.

____________

(¹ ) EUT C 78, 13.3.2017.