DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

den 11 juli 2013

Mål F‑9/12

CC

mot

Europaparlamentet

”Personalmål – Skadeståndstalan – Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Allmänt uttagningsprov – Fel i hanteringen av förteckningen över godkända sökande – Åtgärdet för att verkställa en dom verkställa en dom – Skyldighet att spara handlingar – Förlorad möjlighet”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken CC i huvudsak ansöker om ersättning för den skada som uppkommit till följd av olika fel som Europaparlamentet begick vid hanteringen av den förteckning över godkända sökande som upprättades efter uttagningsprov EUR/A/151/98, på vilken sökanden hade förts upp till följd av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt avkunnade den 5 mars 2003, i mål T‑24/01, [CC] mot parlamentet (nedan kallad den upphävda domen).

Avgörande:      Europaparlamentet ska utge 15 000 euro till CC. Talan ogillas i övrigt. Europaparlamentet ska bära sina rättegångskostnader och ersätta CC:s rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Skadeståndstalan – Iakttagande av en skälig tidsfrist – Bedömningskriterier

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.      Tjänstemän – Institutionernas utomobligatoriska skadeståndsansvar – Villkor – Skada – En institution har rättsstridigt förstört handlingar avseende åtgärder som vidtagits mot en godkänd sökande som är uppförd i förteckningen efter ett uttagningsprov – Att handlingar förstörts medför inte att den godkände sökanden förlorar alla möjligheter att få ersättning – Skada föreligger inte

(Artikel 340 FEUF)

3.      Talan väckt av tjänstemän – Tidsfrister – Begäran om ersättning riktad till en institution – Iakttagande av en skälig tidsfrist – Bedömningskriterier

(Domstolens stadga, artikel 46, tjänsteföreskrifterna, artikel 90.1)

4.      Tjänstemän – Rekrytering – Uttagningsprov – Den organiserande institutionens skyldighet att upplysa de övriga institutionerna om resultaten – Föreligger inte – Undantag – Försäkringar i detta avseende som kan ge upphov till berättigade förväntningar – Åsidosättande – Fel i tjänsten

5.      Tjänstemän – Institutionernas utomobligatoriska skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Skada – Orsakssamband – Begrepp – Förlorad möjlighet på grund av att en ansökan avslagits rättsstridigt – Kriterier för bedömning av skadan

(Artikel 340 FEUF)

6.      Tjänstemän – Institutionernas utomobligatoriska skadeståndsansvar – Villkor – Materiell skada som förorsakats en godkänd sökande som inte haft samma möjligheter att rekryteras som övriga godkända sökande – Reparabel skada

(Artikel 340 FEUF)

7.      Tjänstemän – Institutionernas utomobligatoriska skadeståndsansvar – Ideell skada – Orsakssamband – Bevisbörda – Föreligger inte

(Artikel 340 FEUF)

1.      Det ska inte göras en helhetsbedömning av frågan huruvida en sökande har ingett en ansökan om ersättning inom rimlig tid. Denna fråga ska bedömas mot bakgrund av vart och ett av de fel som gjorts gällande och mot bakgrund av den dag då den skada uppkom som förorsakades av vart och ett av dessa fel.

(se punkt 54)

2.      Att en unionsinstitution har förstört handlingar avseende åtgärder som institutionen vidtagit för att upplysa andra unionsinstitutioner och -organ om att sökanden förts upp i förteckningen över godkända sökande efter ett uttagningsprov anses vara rättsstridigt, eftersom handlingarna sparats under en kortare tid än fristen för att inge en ansökan om skadestånd. Denna omständighet innebär emellertid inte att sökanden förlorar alla möjligheter att få ersättning. Om institutionen var skyldig att upplysa andra unionsinstitutioner och -organ om att sökanden förts upp i den ovannämnda förteckningen, ankommer det på institutionen att styrka att den har uppfyllt den skyldigheten. Om institutionen avsiktligt har försatt sig i en situation där den inte kan styrka att dess påståenden är sanningsenliga kan detta endast vara till förfång för institutionen. Den omständigheten att handlingar förstörts kan i den meningen inte i sig vara till skada för sökanden.

(se punkt 71)

3.      När en talan endast rör skadestånd i den meningen att talan inte åtföljs av en talan om ogiltigförklaring av en viss rättsakt, utan endast rör ersättning för skador som påstås ha uppstått genom en rad fel eller underlåtelser – vilka, om de saknar rättsverkningar, inte kan betecknas som rättsakter som går någon emot –, måste det administrativa förfarandet, vid äventyr av att en senare talan annars avvisas, inledas genom att den berörde hos tillsättningsmyndigheten begär att denna ska ersätta påstådda skador och i förekommande fall vidhållas genom att klagomål anförs mot beslutet om avslag på denna ansökan. Trots att ingenting anges i artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna, ska fristen för att inge en sådan ansökan om ersättning vara rimlig. Detta ska bedömas mot bakgrund av omständigheterna i målet och särskilt mot bakgrund av tvistens betydelse för den berörde, huruvida det är fråga om ett komplicerat mål och parternas uppträdande. För att göra en sådan bedömning, kan en jämförelse göras med den femårspreskription som föreskrivs i artikel 46 i domstolens stadga i fråga om talan mot unionen om ansvar i utomobligatoriska rättsförhållanden. Preskriptionstiden börjar löpa när skadan verkligen uppkommit.

(se punkterna 80, 81 och 95)

Hänvisning till

Domstolen: 17 juli 2008, kommissionen mot Cantina sociale di Dolianova m.fl., C‑51/05 P, punkt 63

Personaldomstolen: 2 maj 2007, Giraudy mot kommissionen, F-23/05, punkt 69;,11 maj 2010, Nanopoulos mot kommissionen, F-30/08, punkterna 116 och 117: 8 februari 2011, Skareby mot kommissionen, F-95/09, punkt 52

4.      Att andra unionsinstitutioner och -organ än den eller de som har organiserat uttagningsprovet kan rekrytera godkända sökande från den förteckning över godkända sökande som är resultatet av uttagningsprovet medför inte att den institution eller det organ som har organiserat ett uttagningsprov är skyldigt att upplysa samtliga unionsinstitutioner och -organ om resultatet av uttagningsprovet.

Resultatet blir ett annat om den institution som har organiserat uttagningsprovet vid flera tillfällen har låtit en godkänd sökande förstå att den har upplyst övriga unionsinstitutioner och -organ om att den sökande förts upp i förteckningen över godkända sökande efter uttagningsprovet och sänt sökandens meritförteckning till dessa. Om en institution lämnar försäkringar i form av exakta, ovillkorliga och överensstämmande upplysningar från godkända och tillförlitliga källor, har mottagaren, enligt principen om skydd för berättigade förväntningar, rätt att vänta sig att denna institution följer de försäkringar den har lämnat. I motsatt fall har institutionen begått ett fel som kan medföra skadeståndsansvar för unionen.

Om övriga unionsinstitutioner och -organ inte informeras, utgör detta ett fel som kan medföra skadeståndsansvar för unionen. Denna slutsats påverkas inte av att den godkände sökanden själv har lämnat upplysningar till vissa unionsinstitutioner och – organ, vilket endast kan innebära att skadan minskar för den godkände sökanden. Det innebär däremot inte att institutionens agerande inte är felaktigt.

(se punkterna 99, 100, 104 och 105)

5.      Med avseende på unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar ska skadan vara styrkt och säker. När den skada som har gjorts gällande avser en förlorad möjlighet innebär detta dels att den förlorade möjligheten ska ha varit en verklig möjlighet. Det innebär vidare att förlusten ska vara slutgiltig.

Det ska föreligga ett direkt och säkert orsakssamband mellan det fel som den ifrågavarande institutionen har begått och den åberopade skadan. Om den skada som har gjorts gällande följer av att en gynnsam möjlighet har gått förlorad, utesluter detta rekvisit emellertid inte att den berörde ersätts för förlusten, inte för rätten till att denna möjlighet skulle komma att förverkligas, utan för möjligheten till ett förverkligande.

Den berörde har rätt till skadestånd för en förlorad möjlighet endast när de ovannämnda rekvisiten är uppfyllda, det vill säga när den förlorade möjligheten verkligen förelåg och förlusten är slutgiltig. I fråga om den förlorade möjligheten att rekryteras av en unionsinstitution innebär detta rätt att få den lön som den berörde skulle ha erhållit om han hade anställts som provanställd tjänsteman med en koefficient som återspeglar sannolikheten för att denna möjlighet skulle ha förverkligats om den begångna rättsstridigheten inte hade begåtts.

Det förhållandet att den förlorade möjligheten har liten betydelse utgör härvid inte hinder för att ett kausalitetssamband föreligger mellan det begångna felet och den lidna skadan. Den omständigheten att en förlorad möjlighet är liten har nämligen inte något samband med att ett kausalitetssamband föreligger. Den innebär endast att den lidna skadan är liten. Att fordra att den förlorade möjligheten ska ha varit allvarlig för att medföra rätt till ersättning skulle dessutom leda till att endast skador av viss omfattning skulle komma att ersättas, medan unionen är skyldig att erlägga full ersättning till tjänstemän och tillfälligt anställda för skador som den har förorsakat dem.

Det begångna felet måste ha varit den avgörande orsaken till att den påstådda möjligheten inte förverkligats. Unionen kan nämligen hållas ansvarig för en skada endast om den utgör en tillräckligt direkt följd av institutionens rättsstridiga handlande, vilket förutsätter att det rättsstridiga handlandet har varit den avgörande orsaken till att möjligheten gått förlorad.

(se punkterna 115, 116, 118 och 119)

Hänvisning till

Domstolen: 21 juni 1984, Lux mot revisionsrätten, 69/83, punkt 13; 9 september 1999, Lucaccioni mot kommissionen, C‑257/98 P, punkterna 22 och 28

Förstainstansrätten: 5 oktober 2004, Sanders m.fl. mot kommissionen, T‑45/01, punkt 150; 5 oktober 2004, Eagle m.fl. mot kommissionen, T‑144/02, punkt 165; 6 juni 2006, Girardot mot kommissionen, T‑10/02, punkt 96

Personaldomstolen: 25 november 2008, Hristova mot kommissionen, F-50/07, punkt 41; 12 maj 2011, Missir Mamachi di Lusignano mot kommissionen, F-50/09, punkt 179 och där angiven rättspraxis

6.      Den omständigheten att en godkänd sökande inte utses till tjänsteman utgör inte hinder för att denne yrkar skadeersättning för den skada som han lidit till följd av uttagningskommitténs rättsstridiga beslut att från början inte föra upp honom i förteckningen över godkända sökande och som bestod i att han förlorade möjligheten att utses till provanställd tjänsteman.

Om någon som förts upp för sent i förteckningen över godkända sökande och som slutligen anställs kan få skadestånd för att ha förlorat möjligheten att utses till provanställd tjänsteman tidigare än vad som skedde, betyder detta inte att den som inte har anställts som tjänsteman inte kan få skadestånd för att inte ha fått samma möjligheter till anställning som dem som från början förts upp i förteckningen över godkända sökande, bland annat när det är uppenbart att möjligheterna till anställning var större och i större omfattning motsvarade de möjligheter som den ovannämnda personen slutligen fick.

(se punkt 126)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 13 september 2011, AA mot kommissionen, F-101/09, punkt 81 och följande punkter

7.      I fråga om unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar är sökanden inte skyldig att styrka att en ideell skada eller ett kausalsamband föreligger, eftersom det går att sluta sig till att dessa föreligger med ledning av omständigheterna och det fastställda felets art. Det är vedertaget att de känslor av orättvisa och frustration som väcks hos den som är tvungen att först föra ett administrativt förfarande och därefter ett domstolsförfarande för att få sina rättigheter erkända, utgör en skada som det går att sluta sig till redan på grund av att administrationen har begått en rättsstridighet.

(se punkt 128)

Hänvisning till

Domstolen; 7 februari 1990, C‑343/87, Culin mot kommissionen, punkterna 27och 28