Language of document :

Begäran om förhandsavgörande framställd av tribunal de grande instance de Paris (Frankrike) den 27 december 2018 – Crédit Logement SA mot OE

(Mål C-829/18)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal de grande instance de Paris

Parter i det nationella målet

Kärande: Crédit Logement SA

Svarande: OE

Tolkningsfrågor

Ska direktiv 93/13 EEG av den 5 april 19931 och principen om unionsrättens effektivitet tolkas så, att de hindrar tillämpningen av en nationell bestämmelse som förbjuder domstolar att bedöma huruvida ett villkor i ett avtal som träffats med en näringsidkare är oskäligt, när en yrkesmässig garant för låneavtalets fullgörande informerat låntagaren-konsumenten om sin avsikt att infria skulden och låntagaren inte uppgett sig ha för avsikt att framställa några invändningar?

Är hänvisningen i avtalet till att växelkursrisken faller på låntagaren, tillsammans med en amorteringsplan, sådan att kravet på att ett avtalsvillkor ska vara ”klart och begripligt” i direktivets mening ska anses vara uppfyllt, när det inte skett någon simulering av utfallet i olika situationer, inklusive mindre förmånliga sådana, av förändringar i växelkursen?

Har näringsidkaren eller konsumenten bevisbördan för dels att konsumenten fått nödvändig information för att villkoret i fråga ska anses vara klart och begripligt, dels att villkoret i fråga i sig är klart och begripligt?

För det fall att domstolen anser att avsnitten 1.2.1–1.2.9, 2.8 i avtalet är oskäliga på grund av att de inte utformats på ett tillräckligt klart och begripligt sätt, ska då samtliga ekonomiska villkor ogiltigförklaras, eller är det tillräckligt att underlåta att beakta villkoren om valuta- och växelkursförändringar, varvid en fast räntesats i euro fortsätter att tillämpas, eller finns det något annat alternativ?

Ska, vid prövningen av föregående fråga, den nationella domstolen även säkerställa att den påföljd som tillämpas är effektiv, proportionerlig och avskräckande?

____________

1 Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s.29)