Language of document :

Överklagande ingett den 1 augusti 2019 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 11 juni 2019 i mål T-138/18, De Esteban Alonso mot kommissionen

(Mål C-591/19 P)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Mongin och J. Baquero Cruz)

Övrig part i målet: Fernando De Esteban Alonso

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

ogiltigförklara domen av den 11 juni 2019 (T-138/18),

ogiltigförklara talan i första instans, och

förplikta Fernando De Esteban Alonso att bära rättegångskostnaderna i båda instanserna.

Grunder och huvudargument

Genom den första grunden, att tribunalen har gjort en felaktig bedömning vid den rättsliga kvalificeringen av omständigheterna i förhållande till artikel 4 i kommissinens beslut nr 1999/396, har kommissionen gjort gällande att tribunalen inte borde ha ansett att Fernando De Esteban Alonso ska ”likställas” med personer som normativt omfattas av det meddelande som Olaf översände till de franska myndigheterna den 19 mars 2003, eller åtminstone betraktas som personligen involverad i de aktuella händelserna, eftersom han inte omfattades av någon av dessa båda kategorier.

Den andra grunden avser en felaktig tolkning av artikel 9.4 i förordning nr 1073/1999, enligt vilken institutionerna avseende den rapport som Olaf lagt fram ska ”vidta de åtgärder, särskilt disciplinära eller rättsliga åtgärder, som resultaten av utredningen påkallar”. Kommissionen anser att denna bestämmelse inte ska tolkas e contrario på så sätt att den begränsar det utrymme för eget skön som kommissionen åtnjuter vid främjandet av EU:s intressen och, i synnerhet, på så sätt att den utgör hinder för kommissionen att träda in som civilrättslig part och väcka talan vid de nationella myndigheterna närhelst den anser det lämpligt med hänsyn till den information som den innehar, även innan Olaf eventuellt lägger lagt fram utredningsrapport.

Med sin tredje grund, som har framförts i andra hand, har kommissionen gjort gällande tribunalen i brist på kausalitet inte hade rätt att bifalla skadeståndstalan. Tribunalen har på ett otillbörligt sätt frångått sin praxis enligt vilken det inte finns ett tillräckligt direkt orsakssamband mellan OLAF:s överlämnande av uppgifter till de nationella myndigheterna och den påstådda skadan.

____________