Language of document :

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour administrative (Luxemburg) den 12 februari 2019 – Luxaviation SA mot Ministre de l'Environnement

(Mål C-113/19)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour administrative

Parter i det nationella målet

Klagande: Luxaviation SA

Motpart: Ministre de l'Environnement

Tolkningsfrågor

1.    Ska artikel 12.3 i direktiv 2003/87/EG1 , i vilken det föreskrivs att medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövarna överlämnar sina utsläppsrätter, jämförd med artikel 41 i stadgan, i vilken principen om en god förvaltningssed stadgas, tolkas så att den innebär att den behöriga nationella myndigheten ska genomföra enskilda kontroller av att skyldigheten att senast den 30 april det berörda året överlämna utsläppsrätterna uppfylls, när denna myndighet har behörighet att utöva tillsyn över ett begränsat antal operatörer, i det aktuella fallet 25 verksamhetsutövare på nationell nivå?

2.

a.    Ska en ofullbordad överlämning av utsläppsrätter, såsom den som är aktuell i förevarande mål, där verksamhetsutövaren har förlitat sig på en elektronisk bekräftelse på att överföringsprocessen slutförts, tolkas så att den, hos denna verksamhetsutövare i god tro rimligen kan ha gett upphov till berättigade förväntningar med avseende på att vederbörande hade slutfört det överlämnande som föreskrivs i artikel 6.2 e i direktiv 2003/87/EG?

b.    Kan den berättigade karaktären hos dessa förväntningar, mot bakgrund av svaret på den andra tolkningsfrågan, anses vara mer styrkt för en verksamhetsutövare i god tro när, under föregående övervakningsår, den nationella myndigheten spontant kontaktat denna verksamhetsutövare för att, några dagar före utgången av den frist som föreskrivs i artikel 6.2 e i direktiv 2003/87/EG, erinra om att förfarandet för överlämnande av ännu inte hade slutförts och således låta vederbörande rimligen anta att den hade uppfyllt sina överlämningsskyldigheter för det pågående året i avsaknad av en direkt kontakt från samma myndighet påföljande år?

c.    Kan principen om skydd för berättigade förväntningar, mot bakgrund av de svar som lämnats på de två föregående frågorna, analyserade individuellt eller tillsammans, tolkas så att den utgör ett fall av force majeure som gör det möjligt att helt eller delvis undanta en verksamhetsutövare i god tro från den påföljd som föreskrivs i artikel 16.3 i direktiv 2003/87/EG?

3.

a.    Utgör artikel 49.3 i stadgan, i vilken proportionalitetsprincipen stadgas, hinder för att schablonmässigt fastställa avgiften vid underlåtenhet att överlämna utsläppsrätter enligt artikel 16.3 i direktiv 2003787/EG, när denna bestämmelse inte tillåter åläggande av en påföljd som står i proportion till den överträdelse som verksamhetsutövaren har gjort sig skyldig till?

b.    För det fall föregående fråga ska besvaras nekande, ska principen om likabehandling som stadgas i artikel 20 i stadgan, [liksom] den allmänna principen om god tro och principen att svek omintetgör allt (fraus omnia corrumpit), tolkas så att de utgör hinder, när det gäller den schablonavgift som ska åläggas med tillämpning av artikel 16.3 i direktiv 2003/87/EG, med automatiskt tillägg av det offentliggörande som föreskrivs i artikel 20.7 [i lagen av den 23 december 2004], för att en operatör i god tro som endast har varit vårdslös, och som dessutom har trott att den uppfyllt sina skyldigheter avseende överlämnande av utsläppsrätter vid det relevanta slutdatumet den 30 april, behandlas på samma sätt som en bedräglig verksamhetsutövare?

c.    För det fall föregående fråga ska besvaras nekande, är tillämpningen av en schablonavgift, som en nationell domstol inte kan ändra utom i fall av force majeure, [liksom] den automatiska påföljd som avser offentliggörande, förenlig med artikel 47 i stadgan som garanterar rätten till ett effektivt rättsmedel?

d.    För det fall föregående fråga ska besvaras nekande, motsvarar inte införandet av en fast straffavgift på grundval av en av unionslagstiftaren uttryckt önskan därom [liksom] den automatiska påföljden avseende offentliggörande, utan beaktande av proportionalitetsprincipen annat än i tydliga fall av force majeure, en nationell domstols abdikering inför unionslagstiftarens eventuella vilja och en otillbörlig avsaknad av möjligheten till domstolsprövning mot bakgrund av artiklarna 47 och 49.3 i stadgan?

e.    Innebär inte, mot bakgrund av svaret på föregående fråga, avsaknaden av möjligheten till domstolsprövning i en nationell domstol, när det gäller den schablonavgift som föreskrivs i artikel 16.3 i direktiv 2003/87, [liksom] den automatiska påföljd avseende offentliggörande som föreskrivs i artikel 20.7 [i lagen av den 23 december 2004] att den väsentligen framgångsrika dialog som inletts mellan EU-domstolen och de nationella högsta domstolarna bryts till följd av en lösning, som EU-domstolen redan har fastställt ska gälla utom i tydliga fall av force majeure, och som innebär att det blir omöjligt för en nationell högsta domstol att föra en effektiv dialog och för vilken det endast återstår att tillämpa påföljden, så snart det har påvisats att den aktuella situationen inte är ett fall av force majeur?

4.    Kan begreppet force majeure, mot bakgrund av de svar som lämnats på föregående frågor, tolkas så att det inbegriper den överdrivna stränghet som visats mot en verksamhetsutövare i god tro, när betalningen av schablonavgiften, som avses i artikel 16.3 i direktiv 2003/87/EG, [liksom] den automatiska sanktion som föreskrivs i artikel 20.7 [i lagen av den 23 december 2004] innebär en ekonomisk risk och en betydande kreditförlust som kan leda till uppsägning av dess personal eller till och med till konkurs för bolaget?

____________

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, s. 32).