PERSONALDOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 11 december 2008

Mål F-58/07

Pascal Collotte

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Befordringsförfarandet 2006 – Förmåga att arbeta på ett tredje språk”

Saken:         Talan väckt med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA om ogiltigförklaring av beslutet, vilket offentliggjordes i Administrativa meddelanden nr 55-2006 av den 17 november 2006, att inte uppta sökandens namn i förteckningen över personer som befordrats till lönegrad A*12 i befordringsförfarandet 2006 samt om att kommissionen ska förpliktas att till sökanden betala ett belopp på 25 000 euro, med förbehåll för höjning eller sänkning under förfarandet gång, i ersättning för ideell och ekonomisk skada och för den skada som åsamkats sökandens karriär.

Avgörande:         Beslutet att inte uppta sökandens namn i förteckningen över personer som befordrats till lönegrad A*12 i befordringsförfarandet 2006 ogiltigförklaras. Talan ogillas såvitt avser övriga yrkanden. Europeiska gemenskapernas kommission ska bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader. Europeiska unionens råd, som intervenerat till stöd för kommissionen, ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Tidsfrister – Följd av klagomål

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90.2 och 91.3)

2.      Tjänstemän – Befordran – Villkor – Styrkande av förmågan att arbeta på ett tredje språk

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45.2, artikel 7 i bilaga III och artikel 11 i bilaga XIII)

3.      Tjänstemän – Talan – Obegränsad behörighet

(Artikel 233 EG; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 45.2 och 91.1)

1.      När en följd av klagomål ges in inom den föreskrivna fristen, kan fristen för att svara på klagomålen inte börja löpa när administrationen mottar det första klagomålet. Tillsättningsmyndigheten skulle i så fall förvägras den frist på fyra månader som den normalt har enligt tjänsteföreskrifterna för att uttryckligen yttra sig över de nya argument som tjänstemannen senare framför till myndigheten, i vissa fall endast kort tid innan fristen för klagomål löper ut. När tillsättningsmyndigheten har svarat på en följd av klagomål med en följd av beslut, skulle tjänstemannen inte heller få rätt till hela den i tjänsteföreskrifterna stadgade fristen på tre månader, efter mottagandet av svaret på klagomålet, för att med hänsyn till detta svar avgöra om denne ska väcka talan eller inte, om fristen för att väcka talan började löpa vid delgivningen av svaret på det första klagomålet, samtidigt som sökanden ännu inte hade fått tillsättningsmyndighetens svar på samtliga anmärkningar, särskilt dem som framfördes för första gången i det sista klagomålet.

Följaktligen ska, när det ingetts en följd av klagomål, fristen för att väcka talan räknas från dagen för mottagandet av det beslut genom vilket administrationen fastställt sin ståndpunkt i samtliga frågor som sökanden tagit upp inom fristen för att inge klagomål. Om sökanden inom tidsfristen för klagomål ger in ett andra klagomål med samma räckvidd som det första klagomålet, särskilt i det avseendet att det inte innehåller någon ny begäran, anmärkning eller bevisning, ska beslutet att avslå detta andra klagomål betraktas som en ren bekräftelse av det avslaget på det första klagomålet. Tidsfristen för att väcka talan ska därmed räknas från det avslagsbeslutet. Om det andra klagomålet däremot innehåller nya omständigheter som inte tagits upp i det första klagomålet, ska beslutet att avslå det andra klagomålet anses utgöra ett nytt beslut, som efter omprövning av beslutet att avslå det första klagomålet fattats mot bakgrund av det andra klagomålet.

(se punkterna 31 och 32)

Hänvisning till förstainstansrätten den 8 november 2000, T‑44/97, Ghignone m.fl. mot rådet, REGP 2000, s. I‑A-223 och II‑1023, punkt 41; den 1 december 2007, T‑66/05, Sack mot kommissionen, ännu ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 41, överklagat till domstolen, mål C‑380/08 P

2.      Artikel 45.2 i tjänsteföreskrifterna, i dess lydelse enligt förordning nr 73/2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna, enligt vilken tjänstemannen före sin första befordran ska visa sin förmåga att arbeta på ett tredje språk, gäller först efter att gemensamma genomförandebestämmelser, fastställda i överenskommelse mellan institutionerna, trätt i kraft.

Då lagstiftaren i alla händelser, genom artikel 11 i bilaga XIII i tjänsteföreskrifterna, uteslutit att nämnda artikel 45.2 gäller för befordringar med verkan före den 1 maj 2006, kan den inte tillämpas innan dessa gemensamma genomförandebestämmelser trätt i kraft enligt de villkor som lagstiftaren föreskrivit, det vill säga med garantier för en enhetlig tillämpning inom de olika institutionerna och att denna nya skyldighet som enligt tjänsteföreskrifterna åläggs tjänstemännen enligt tjänsteföreskrifterna kombineras med tillgång till utbildning i ett tredje språk. En institution kan därför inte tillämpa denna artikel på det sätt som den själv bestämmer.

(se punkterna 50–54)

3.      Det stämmer förvisso att gemenskapsdomstolarna i personalmål i vissa fall, med stöd av artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna, har obegränsad behörighet att ge tvister av ekonomisk art en helhetslösning där tjänstemannens rättigheter och skyldigheter fastställs. När sökanden har fått ett beslut att inte befordra honom ogiltigförklarat, till följd av att det ytterligare villkor för befordran som uppställts – kunskaper i ett tredje språk – inte lagligen kunde ställas, kan rätten dock inte tillerkänna denne skadestånd för den påstådda fördröjningen av karriären som detta medför, även om han styrker att han har tillräcklig anställningstid och fler poäng än vad som fordras för att bli befordrad. Det kan inte uteslutas att andra överväganden kan tala emot att sökandens befordras med retroaktiv verkan, exempelvis att det antal tjänstemän som kan befordras och som uppnått det erfordrade poängtalet överskrider det antal befordringar som budgetmässigt är möjligt. Det är således de genomförandeåtgärder som administrationen måste vidta enligt artikel 233 EG för att följa domen som måste återställa sökandens rättigheter, i förekommande fall genom återupprättande av dennes karriär.

(se punkterna 67–70)

Hänvisning till domstolen den 18 december 2007, C‑135/06 P, Weißenfels mot parlamentet, REG 2007, s. I‑12041, punkterna 64–68; förstainstansrätten den 15 mars 2007, T‑402/03, Katalagarianakis mot kommissionen, ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkterna 105 och 106