Förenade målen C‑401/15–C‑403/15
Noémie Depesme m.fl.
mot
Ministre de l’Enseignement supérieur et de la Recherche
[begäran om förhandsavgörande från Cour administrative (Luxemburg)]
”Begäran om förhandsavgörande – Fri rörlighet för personer – Arbetstagares rättigheter – Likabehandling – Sociala förmåner – Studiemedel för högre utbildning – Krav på släktskap – Begreppet 'barn’ – Barn till make/maka eller till registrerad partner – Bidrag till barnets försörjning”
Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 15 december 2016
1. Fri rörlighet för personer – Arbetstagare – Likabehandling – Sociala förmåner – Begrepp – Bistånd till försörjning och utbildning som beviljas för genomförande av universitetsstudier vilka leder till en yrkesbehörighet – Omfattas – Personkrets som omfattas av principen om likabehandling – Barn till den migrerande arbetstagaren
(Rådets förordning nr 1612/68, artikel 7.2)
2. Fri rörlighet för personer – Arbetstagare – Likabehandling – Sociala förmåner – Personkrets som omfattas av principen om likabehandling – Barn till den migrerande arbetstagaren – Begrepp – Barn till nämnde arbetstagares maka, make eller registrerade partner – Omfattas
(Artikel 45 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 492/2011, artikel 7.2)
1. Se domen.
(se punkterna 38–40)
2. Artikel 45 FEUF och artikel 7.2 i förordning nr 492/2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen ska tolkas så, att med uttrycket barn till en gränsarbetare – som indirekt kan komma i åtnjutande av sådana sociala förmåner som avses i nämnda artikel 7.2 såsom till exempel studiemedel som beviljas av en medlemsstat för barn till arbetstagare eller egenföretagare som utövar eller har utövat verksamhet i den staten – avses inte endast barn som är släkt med arbetstagaren eller egenföretagaren, utan även barn till dennes maka, make eller registrerade partner, under förutsättning att arbetstagaren eller egenföretagaren bidrar till barnets försörjning.
Sistnämnda krav följer av en faktisk situation som det ankommer på den aktuella myndigheten och i förekommande fall på de nationella domstolarna att bedöma, utan att det är nödvändigt för dem att fastställa skälen till att arbetstagaren eller egenföretagaren bidrar till barnets försörjning eller att beräkna dess exakta omfattning.
EU-domstolen har redan slagit fast såvitt gäller tolkningen av artikel 10 i förordning nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen att ställningen som familjemedlem som är försörjningsberoende i den mening som avses i nämnda bestämmelse inte förutsatte en rätt till underhåll. Om så var fallet, skulle den familjeåterförening som stadgades i bestämmelsen vara beroende av vad som föreskrivs i nationell lagstiftning, vilket varierar från en stat till en annan. Detta skulle i sin tur leda till en icke enhetlig tillämpning av unionsrätten. Domstolen har därför tolkat artikel 10.1 och 10.2 i förordning nr 1612/68 på så sätt att ställningen som försörjningsberoende familjemedlem är resultatet av en rent faktisk situation. Det rör sig här om en familjemedlem till vars försörjning arbetstagaren bidrar, utan att det finns anledning att utreda anledningen till att arbetstagaren bidrar till detta och utan att det finns anledning att ställa sig frågan om familjemedlemmen kan stå för sin egen försörjning genom att förvärvsarbeta. En sådan tolkning är nödvändig på grund av principen att bestämmelser som stadfäster den fria rörligheten för arbetstagare – vilken utgör en av unionens grundpelare – ska ges en vid tolkning.
Detsamma gäller emellertid även i fråga om en gränsarbetares bidrag till försörjningen av makens/makans eller den erkända partnerns barn
Ställningen som familjemedlem till en gränsarbetare, varvid familjemedlemmen är beroende av gränsarbetaren för sin försörjning, kan således – när det gäller barnet till denne arbetstagares make/maka eller erkända partner – framgå av objektiva omständigheter, såsom att arbetstagaren och studenten bor tillsammans
(se punkterna 58–60 och 64 samt domslutet)