DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL (andra avdelningen)
den 8 oktober 2015
Förenade målen F‑106/13 och F‑25/14
DD
mot
Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA)
”Personalmål – Anställda vid FRA – Tillfälligt anställd – Karriärutvecklingsrapport – Internt klagomål – Påstående om diskriminering – Påstående om repressalier i den mening som avses i direktiv 2000/43 – Administrativ utredning – Disciplinärt förfarande – Disciplinåtgärd – Reprimand – Artiklarna 2, 3 och 11 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna – Uppsägning av ett tillsvidareavtal – Artikel 47 c i) i anställningsvillkoren för övriga anställda – Rätten att yttra sig – Artikel 41.2 a i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna”
Saken: Talan, väckt enligt artikel 270 FEUF, om ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av direktören för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) att meddela en disciplinåtgärd mot DD i form av en reprimand, samt av direktörens beslut att säga upp sökandens tillsvidareavtal om tillfällig anställning, jämte yrkande om ersättning för den skada som sökanden därigenom åsamkats
Avgörande: Det beslut som meddelades den 20 februari 2013 av direktören för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter att ålägga sökanden en reprimand, ogiltigförklaras. Det beslut som meddelades den 13 juni 2013 av direktören för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter att säga upp DD:s tillsvidareavtal som tillfälligt anställd, ogiltigförklaras. Talan i de förenade målen F-106/13 och F-25/14 ogillas i övrigt. Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta DD:s kostnader.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Disciplinåtgärder – Disciplinärt förfarande – Iakttagande av rätten till försvar – Inledande av ett disciplinärt förfarande och antagande av ett beslut om sanktionsåtgärder under en och samma förhandling – Underlåtenhet att i förväg meddela slutsatserna från den utredning som legat till grund för beslutet att inleda ett disciplinärt förfarande och att vidta sanktionsåtgärder – Åsidosättande av rätten till försvar
(Tjänsteföreskrifterna, bilaga IX, artiklarna 2, 3 och 11)
2. Tjänstemän – Disciplinåtgärder – Sanktionsåtgärd – Lagenlighet – Iakttagande av rätten till försvar – Åsidosättande – Följder – Ogiltigförklaring – Villkor
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41.2 a; tjänsteföreskrifterna, bilaga IX, artikel 9)
3. Tjänstemän – Disciplinåtgärder – Utredning innan ett disciplinärt förfarande inleds – Handläggning utan allmänna tillämpningsföreskrifter på området – Saknar betydelse
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 110, och bilaga IX, artikel 2)
4. Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Uppsägning av ett tillsvidareavtal – Antagande av beslut utan att den berörde först beretts tillfälle att yttra sig – Åsidosättande av rätten att yttra sig – Följder
(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 47)
5. Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Uppsägning av ett tillsvidareavtal – Antagande av beslut utan att den berörde först beretts tillfälle att yttra sig – Åsidosättande av rätten att yttra sig – Möjlighet att i efterhand göra rättelse inom ramen för klagomålet – Omfattas inte
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2; anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 47)
6. Talan väckt av tjänstemän – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Skyldighet att anta tillämpningsföreskrifter – Dom om ogiltigförklaring av ett beslut att säga upp ett avtal om tillfällig anställning – Sökandens yrkande om ersättning för den ekonomiska skada som sökanden åsamkats – Yrkande som framställts för tidigt
(Artikel 266 FEUF)
1. Artiklarna 2.2 och 3 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna innebär att tillsättningsmyndigheten, när denna har för avsikt att inleda ett disciplinärt förfarande på grundval av en utredningsrapport, är skyldig att först underrätta den berörde tjänstemannen om slutsatserna i utredningsrapporten jämte alla handlingar i ärendet så att denne har skälig tid på sig för att förbereda sitt försvar och så att denne kan yttra sig på ett ändamålsenligt sätt.
När tillsättningsmyndigheten grundar sig på utredningsrapporten för att inleda ett disciplinärt förfarande och omedelbart vidta en sanktionsåtgärd under en och samma förhandling, så kan den omständigheten att den berörde tjänstemannen under förhandlingen muntligen delgetts slutsatserna från utredningsrapporten inte räcka för att tillgodose att tjänsteföreskrifterna iakttas. Detta kan nämligen inte garantera att tjänstemannen informeras på ett ändamålsenligt sätt och att denne bereds tillfälle att på ett effektivt sätt utöva sin rätt att yttra sig.
För att den i artikel 11 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna garanterade rätten att yttra sig ska få en ändamålsenlig verkan, är administrationen, då den har för avsikt att meddela en skriftlig varning eller en reprimand, skyldig att bereda tjänstemannen eller den anställde tillfälle att förbereda sitt försvar. Detta inbegriper därvid att den berörde ska beredas tillfälle att i god tid ta del av all information som finns i akten i den mening som avses i artikel 3.1 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna. När administrationen således beslutar att inleda ett disciplinärt förfarande och meddela en sanktionsåtgärd under en och samma förhandling, innebär den omständigheten att kraven i artiklarna 2 och 3 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna inte iakttagits ett åsidosättande av rätten att yttra sig, såsom denna garanteras i artikel 11 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna.
Underlåtenheten att underrätta en tjänsteman om slutsatserna i utredningen innan förhandlingen äger rum, vilken just har till syfte att låta tjänstemannen yttra sig angående slutsatserna, och under vilken ett sanktionsbeslut meddelas, utan att denne beretts tillfälle att förbereda sitt försvar, innebär att administrationen inte fullgör sina skyldigheter enligt artiklarna 2, 3 och 11 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna.
(se punkterna 57–60, 62 och 63)
2. För att ett åsidosättande av rätten att yttra sig ska kunna leda till ogiltigförklaring av ett beslut om disciplinåtgärder, är det nödvändigt att pröva huruvida förfarandet hade kunnat leda till ett annat resultat om nämnda rättighet inte hade åsidosatts. Med beaktande av att rätten att yttra sig är en grundläggande rättighet enligt artikel 41.2 a i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, åligger det tillsättningsmyndigheten – som meddelat sanktionsåtgärdsbeslutet och som därmed har bäst kännedom om omständigheterna i ärendet – att visa att något annat beslut inte hade kunnat meddelas även om den berörde hade beretts tillfälle att yttra sig i vederbörlig ordning.
För det fall administrationen beslutar att inleda ett disciplinärt förfarande och att meddela en sanktionsåtgärd under en och samma förhandling – utan att ha underrättat den berörde tjänstemannen om slutsatserna i utredningen – skulle det innebära att själva föremålet för den grundläggande rättigheten att yttra sig gick förlorad om det ansågs att administrationen skulle ha fattat samma beslut även om den berörde beretts tillfälle att yttra sig angående slutsatserna i utredningsrapporten och angående planerna på att meddela en disciplinär sanktion; själva innehållet i nämnda rättighet innebär nämligen att den berörde ska beredas möjlighet att påverka utgången i förfarandet.
(se punkterna 65 och 67)
Hänvisning till
Domstolen: dom 3 juli 2014, Kamino International Logistics och Datema Hellmann Worldwide Logistics, C-129/13 och C-130/13, EU:C:2014:2041, punkt 79
Personaldomstolen: dom 14 maj 2014, Delcroix/SEAE, F‑11/13, EU:F:2014:91, punkt 44
3. När det gäller disciplinära förfaranden påpekar personaldomstolen följande. Den omständigheten att en unionsbyrå har vidtagit utredningsåtgärder utan att byrån först antagit allmänna bestämmelser för tillämpningen av artikel 2 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna och på så sätt definierat den rättsliga ramen för utredningen, kan inte anses innebära att utredningen är rättsstridig. I artikel 2.3 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna anges visserligen att varje institutions tillsättningsmyndighet ska anta tillämpningsföreskrifter för nämnda artikel, i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna. Underlåtenhet att anta några sådana tillämpningsföreskrifter hindrar emellertid inte i sig att en utredning påbörjas och slutförs. Utredningen ska under alla omständigheter genomföras med iakttagande av bestämmelserna i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna och av allmänna rättsprinciper, såsom rätten till försvar.
(se punkt 75)
4. Vad sedan gäller ett beslut att säga upp ett avtal om tillfällig anställning, utan att administrationen först uttryckligen underrättat den berörde om administrationens avsikt och utan att den berörde beretts tillfälle att yttra sig i ärendet, gör personaldomstolen följande bedömning. Det kan inte med framgång göras gällande att den berörde beretts tillfälle att yttra sig i vederbörlig ordning eftersom han redan kände till de omständigheter som lades honom till last och han haft möjlighet att på ett ändamålsenligt sätt tillkännage sin inställning beträffande de omständigheter som varit föremål för prövning i beslutet om uppsägning av dennes anställning. Rätten att yttra sig innebär just att den berörde ska beredas tillfälle inte bara att förklara sitt agerande och skälen härtill, utan även att göra gällande sina argument beträffande de åtgärder som planeras gentemot denne.
Mot denna bakgrund ankommer det på administrationen att visa att den hade fattat uppsägningsbeslutet, även om den berördes rätt att yttra sig hade iakttagits av administrationen. Ett argument som endast utgörs av att administrationen inte längre har något förtroende för den berörde kan inte anses utesluta att – för det fall administrationen hade iakttagit den berördes rätt att yttra sig – eventuella förklaringar från den berördes sida hade kunnat övertyga myndigheten om att inte säga upp avtalet.
Det ska vidare tilläggas att ett uppsägningsbeslut är en mycket allvarlig åtgärd för den anställde, som förlorar sitt arbete och påverkas negativt karriärsmässigt under flera år. Rätten att yttra sig innan en betungande individuell åtgärd vidtas är en grundläggande rättighet för den anställde; dessutom faller det inom myndighetens ansvar att ingå anställningsavtal att låta den berörde yttra sig på ett ändamålsenligt sätt angående uppsägningsbeslutet, och myndigheten ska noga se till att den lever upp till detta ansvar.
(se punkterna 90, 91, 93 och 95)
5. Det kan inte med framgång göras gällande att en anställds rätt till försvar som åsidosatts innan uppsägningsbeslutet meddelades ändå iakttagits i efterhand på grund av att vederbörande kunnat göra gällande sina argument mot beslutet inom ramen för sitt klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. Ett klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna innebär nämligen inte att beslutet inhiberas, vilket innebär att beslutet – trots att vederbörande har framfört klagomål mot beslutet – har haft omedelbara betungande effekter för den berörde som inte kunnat påverka beslutet. Det är således uppenbart att det påverkar själva innebörden i rätten till försvar om ett uppsägningsbeslut meddelas utan att den berörde först har beretts tillfälle att yttra sig.
(se punkterna 97 och 98)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: beslut 22 november 2006, Milbert m.fl/kommissionen, T‑434/04, EU:T:2006:359, punkt 42
6. Ogiltigförklaring av en rättsakt innebär att denna rättsakt retroaktivt elimineras ur rättsordningen och då en ogiltigförklarad rättsakt redan har verkställts medför utplåningen av dess verkningar att den rättsliga situation som sökanden befann sig i innan rättsakten antogs ska återställas. Enligt artikel 266 FEUF ska den institution vars rättsakt har förklarats ogiltig vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen.
Vad gäller en dom om ogiltigförklaring av ett beslut om uppsägning av en tillfälligt anställd på grund av att administrationen underlåtit att iaktta vederbörandes rätt att yttra sig innan en betungande åtgärd vidtas, då det inte är uteslutet att han eller hon – om denne beretts tillfälle att yttra sig angående det planerade uppsägningsbeslutet – hade kunnat övertyga administrationen att inte anta uppsägningsbeslutet, påpekar personaldomstolen följande. Unionsdomstolen får inte föregripa det beslut som ska meddelas av den byrå som är svarande i målet mot bakgrund av domen om ogiltigförklaring. Yrkandet om att den byrå som är svarande i målet ska förpliktas att utge ersättning för den ekonomiska skada som den anställde åsamkats med anledning av det olagliga uppsägningsbeslutet, ska således ogillas såsom framställt för tidigt.
(se punkterna 103 och 104)
Hänvisning till:
Personaldomstolen: dom 26 oktober 2006, Landgren/ETF, F‑1/05, EU:F:2006:112, punkt 92, och där angiven rättspraxis